Han är vilket fall en väldigt rar kille och nu känns det som bit efter bit börjar falla på plats. Det gjorde det inte i början. När han kom så var han väldigt social (det är fortfarande) men rätt rejält ointresserad av mig. Det var verkligen skitjobbigt för jag trodde det skulle lösa sig efter någon vecka eller så, bara på lite bra belöningar och umgänget. När han till slut försvann ut i en åker hemma hos mina föräldrar och inte kom tillbaka så lackade jag ur och hårdtränade att jag ‘försvann’ så fort han var ouppmärksam. Det tog ett bra tag men så helt plötsligt innan han skulle iväg till Nettan (Ina mfl) på kollo så började lossna och då gick det verkligen undan. Från att ha varit på typ en annan planet så blev han mer och mer uppmärksam på promenaderna. Det kändes faktiskt till en början nästan pinsamt för han var så otroligt ointresserad av mig och det blev nästan att man blev ‘fjäskande’ för att få kontakt men som sagt det vände och sedan dess har det faktiskt gått framåt när det gäller kontakt .

Pep hade med sig lite ovanor från Wales. En var att vandra runt istället för att gå och lägga sig. Även om han är superduper trött så går han oroligt runt, plockar lite med leksakerna. Jag har försökt att vänta ut honom men det är odrägligt. Beteendet påminner mig om understimulerade djurparksdjur eller hästar som inte får komma ut i hage. Dessutom så kändes det som det är lite självbelönande så även om han var välstimulerad så gör han det ändå eller så är det bara av vana. Begränsat utrymme har hjälpt men mest ‘tvångsläggande’, dvs så fort han går upp så går jag och lägger tillbaka honom fungerar bäst. Han är mycket bättre men jag måste nog kanske vara lite mer noga med det här.

Jag fick mig en tankeställare idag. Vi är ute cirka 60 min till 75 min på morgonen där vi hittar på lite olika saker. Det är en ganska lång stund men det är skönt att veta att hundarna har fått röra på sig innan jag skall jobba. Ofta leker han här hemma en del under dagen. Givetvis är vi ute på lunch lite sådant. Hursom idag åkte vi och tränade lite på lunchen och han mattades ganska fort. När vi kom hem sov (bra!) verkligen hela eftermiddagen, riktigt djupt. Jag måste vara lite mer noga med sovandet för annars orkar han inte riktigt när vi tränar och det blir onödig frustration.

Den andra ovanan han hade med sig var stenar. Han har både ätit rikliga mängder och går gärna och bär på stenar. Trodde det skulle avta med tiden men nu har jag bestämt för att det är nolltolerans. Det skadar både tänder och kan leda till tråkiga veterinärbesök.

Han är generellt väldigt cool vilket jag gillar. Han vallar inte saker eller hundar än så länge, peppar peppar. Han är grymt nellad på bilarna när vi går över de två gångbroarna som vi måste passera på morgonen men är verkligen superduktig på att lyssna. Jag tycker att han ser himla fin ut när han rör sig, vägvinnande galopp och väldigt mjuk. Han gillar att springa .

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Sumpråtta!

Okej, han står inte still så ofta och detta är det bästa jag kan uppbringa just nu.

Vi tävlade i Hässleholm på lördagen. En väldigt spännande hoppbana som jag hoppas man kan få en skiss på. Tyvärr missade Tux en serpentin, han hamnade bakom ryggen på mig och jag såg inte riktigt vad som hände men han halkade nog. Hursom så hamnade han på fel sida om ett hinder efter det och vi fick en vägran. I agilityklassen var banan inte lika spännande. Dock gjorde Tux en jättebra prestation, var/är supernöjd med honom. Jag tänkte att jag skulle försöka kolla av fälten lite utan att ‘hålla’ honom, att bara hålla inne med okej ett litet tag för att kolla om han verkligen lyssnade och det gjorde han verkligen, superfint. Jag själv var inte helt taggad och det kändes lite som jag var steget efter Tux hela vägen. När han tog sista kontakfältshindret höll jag mycket riktigt på att tappa honom in i fel tunnelingång. Men loppet var ändå bra och Tux gick som sagt riktigt bra. Dessutom vann vi !

Jag har märkt att min laddning på de senaste tävlingarna har varit beroende av banornas utformning, spännande utmanande bana = jag jättetaggad, en vanlig bana = jag måttligt taggad. Men alla banor kan inte vara superutmanande och man skall ju kunna hantera alla banor så jag får nog ta tag i det där.

På söndagen hade klubben sista tävlingen för detta året. Det hela avlöpte mycket smärtfritt, klart den lättaste tävlingen i år och på länge. I och med denna tävling så kommer jag lämna agilitysektorn i klubben. Vansinnigt skönt.

M-fåren

Lite utsikt i parken.

Vårt hotell i Brecon, najs!

Katedralen i Brecon, där vi tog afternoon tea .

Sticky Toffee Pudding

Sen körde vi lite längre norr ut i Wales, jag tyckte de delarna var ännu finare än Brecon Beacons.

Harlech Castle

En italiensk by som vi besökte, tror det hette Portmeirion. Himla överskattat enligt oss, turistfälla.

Vårt hotell. Himla trevligt ställe med restaurang och pub där hundar var välkomna. Det hände en himla rolig sak när vi satt på balkongen och käkade. Vattnet nedför hotell är en flod och det är ganska nära havet. Man slötittade lite på vattnet när man satt där och jag lade märke till att det på ett ställe såg ut som det var en konstig ström. Jag funderade på om floden var påverkad av ebb och flod. Helt plötsligt började den där strömmen flytta på sig först inte så fort men sen blev det uppenbart att det inte var någon ström utan något djur. Efter en stund och då hade flera människor samlats på balkongen kommer en säl upp med en fisk som den smaskade i sig. Kul, lite dramatik sådär.

En skylt i en affär .En annan skylt jag såg var ‘Dogs with well-behaved owners are welcome!’ , det är ju helt rätt det ockå.

Sista dagen i UK spenderades i Colchester som skall vara Englands äldsta stad. Vi tyckte den var rätt trist.