I agilitybanan blev vissa bitar väldigt bra och par bitar mindre bra. Tux var på väg mot fel tunnelingång i början av banan men är faktiskt lite osäker på hur jag skulle ha gjort för att få det bättre. Något att träna på helt enkelt. Jag vet att han kan flyta ut en del när jag inte är där och jobbar på svängen och nu drog han även mot fel ingång. Den andra saken som inte var så bra var A:et, där jag gjorden en serpentin men han blev seg av A:et då han tyckte att det var jobbigt när jag frontade honom. Det jag var riktigt nöjd med var slalom och linjen efter där jag kunde lämna honom riktigt mycket i slalom.

Första nollan blev i första klassen, hoppklass. Loppet kändes verkligen blää när jag kom ut från banan, jag handlade bitvis passivt och Tux var ute och dalade både här och där. Jag tror att orsaken till min passivitet var att jag blev irriterad över hans sväng två till tre (detta eviga tema ) och sedan störde det mig så jag var ofokuserad. Lite senare så var jag lite mer nöjd, kändes rätt skönt att ha brutit trenden med diskningar. Vi blev 5:a . I agilityklassen trampade Tux tyvärr utanför gungan med ena tassen, tappade balansen och han valde kliva av men eftersom jag tog om den så blev vi diskade.

Söndagens hopplopp blev också disk och den disken stavas mitt generalfel nummer ett, tålamod. Patience, patience, patience, tror jag har betalt många tusenlappar och fått höra detta typ en miljon gånger av en viss engelsman. Jag påbörjade handlingen av nästa hinder innan Tux var klar med hindret innan och vips satt han i fel tunnelingång, helt onödigt. Agilityloppet  på söndagen nollade vi och kom 3:a. Loppet är rätt bra, såg nu på videon att Tux inte svänger så bra 2-3 ( ) fast det la jag inte märke till när jag sprang eller så glömde jag det för jag halkade  en stund efter det och hade jordens problem att hålla mig kvar på benen. Mest nöjd är jag med att jag bet mig i tungan och inte släppte iväg honom på kontakfälten innan han mötte kriterie, på A:et var det riktigt svårt faktiskt (viljornas kamp i mitt huvud). Tyvärr tar han lite många steg när han skall stanna i 2+2 på A-hindret, han är inte direkt långsam men han lägger in ett par extra steg.

Jag hade många funderingar kring handling och valpar med mig till Oskarshamn. Vet inte om jag blev så mycket klokare men ändå kul att prata med folk. När det gäller handlingen så gick vi en skoj och inspirerande kurs för Jaakko (och Janita på ett hörn) men det får bli ett eget inlägg någon dag när jag har tid.

Kul var det att se Åsa och Alve på eller kanske vid sidan av agilitybanan .

]]> http://mette.ozzy.se/2010/05/31/oskarshamn-3/feed/ 7 http://mette.ozzy.se/2010/05/03/en-helg-i-hillerod/ http://mette.ozzy.se/2010/05/03/en-helg-i-hillerod/#comments Mon, 03 May 2010 14:41:33 +0000 Mette http://mette.ozzy.se/?p=1984 Helgen spenderades i danska Hilleröd med agilitytävlingar för Tux del. Ingen direkt agilitylycka denna helgen, dock var vissa delar bättre än förra helgen, andra var sämre (läs kontaktfälten). På lördagen följde sambo Robert med , vi hann till och med att åka in en sväng till byn för att käka lunch och handla öl. Trevlig omväxling!

Vi gjorde en del riktigt bra lopp men de innehöll även fem fel, rivning och uppfartsfel. Vi lyckades bara nolla ett lopp i helgen, öppen hoppklass där vi blev 4:a, det var ett lopp som jag var ‘mindre nöjd’ med då vi fick ett par vida svängar. Det som var sämst denna helgen var att herr Tux gick bärsärk på kontaktfälten, helt ur kontroll . Jag har haft på känn att jag har byggt upp ett bereonde av att jag bromsar in eller kollar på honom extra mycket när han förväntas stanna och att det är så fick jag verkligen kvitto på denna helgen. När jag sprang såsom jag vill kunna springa och såsom jag springer på träning så tyckte Tux det var ett tydligt tecken på att det var han som beslutade vad man skulle hitta på.

Jag tror att en del av problemet ligger i att hålla länge på kontaktfälten, det blir inte så naturligt för mig som handler och kanske även rätt frustrerande för en hund som gillar att springa. Det är vilket fall ingen belöning att få stå en kvart för Tux, så mycket vet jag! För min och Tux del så är hålla länge enbart en fråga om att dämpa förväntningarna, inte så mycket en fråga om att han skall möta kriterierna. Det skulle han kunna göra även om jag släppte fortare. Jag tror faktiskt att jag skall våga att släppa ganska fort när han möter kriterie men var ytterligt petig med att han faktiskt möter kriterie (verkligen ta en funderare på vad som är ok och vad som inte är ok) och enbart någon gång ibland hålla lite längre för att känna att han verkligen lyssnar. Det blir lite tvärtom mot vad jag har gjort nu .   Hur som helst är lite frustrerad över vår situation då jag faktiskt försökt vara rätt duktig…men agility är kul :

Tux gick bra, riktigt bra tyvärr strulade jag till det genom att göra oplanerade saker i alla klasser utom en där jag valde frivillig disk (kontaktfält, gick innan släpp). Jag upplever att det är samma sak som har strulat ett tag nu och det är för mig att växla tempo. Jag tenderar att springa på hela tiden, även där jag borde bromsa in och kanske till och med stanna och så hamnar jag på fel ställe eller så  får Tux signalerna för sent. Inte bra helt enkelt.. Flera av loppen var riktigt fina fram till att jag strulade till det.

På lördagskvällen hade premiärgrillning i trädgården:

Större delen av söndagen spenderades ute på promenad, fikandes mm. Tyvärr mådde Ozz dåligt på kvällen så medan jag gick runt med honom passade jag på att fota Turning Torso och lite annat . Turning Torso lutar inte, det är bara jag som har glömt att räta upp bilden.

Jag har hört så himla gott om denna hall och arrangemang under några år och var så nyfiken på att få tävla där. Sagt och gjort drog vi iväg, enkel resa dryga 70 mil…..knäppt!

Jag kan säga att det blev en lite snopen start för mig och Tux. I första klassen störtade han i slutet av banan där underlaget var väldigt löst och djupt, kanar genom underlaget och fyller ögonen med grus/pinnbitar. Det skall rätt mycket till för att han skall stanna men det gjorde han, jag kan säga att jag han bli riktigt rädd att han hade skadat sig. Snopet var ordet när man åkt från Skåne för det fantastiska underlaget. Underlaget var tydligen sämre i år så jag skall väl inte gnälla.

Lördag hopp

Disk, domaren diskade oss när jag torkade bort grus mm från Tux ögon, egentligen borde jag väl fått fem fel för beröring. Vi var nolla fram till dess, loppet var okej men inte superbra. Det var ett par-tre svängar som inte var så bra, bland annat var jag sen in i en serp och lite passiv när han skulle svänga ur en tunnel.

Ozzy tjuvstartade i denna klass , han tyckte nog att han hade fått vänta mer än tillräckligt. Sen rev han ett hinder.

Lördag agility

Tux och jag kom 2:a. Jag sprang på riktigt bra och det är jag kanonnöjd med. Det var några saker som kunde förbättras, fotarbetet i en threadle där varken fötter eller armar hängde med som de skulle men Tux löste det ändå och sedan threadlade jag in i en tunnelingång som jag tror att jag inte behövde (såg att Tux bromsade in lite och funtade på om jag kanske menade slalom som stod nära tunnelingång).

Söndag hopp

Disk. Tux gick riktigt bra, loppet kändes riktigt fint tills jag tappade honom i threadle. Det är det där jävla fotarbetet!

Loppan diskade sig oxå men det är han helt omedveten om så egentligen gick han nolla .

Söndag agility

Disk. Tux läste av linjen grymt väl i starten och kom väl tight på hinder 4, blev en rivning och då bestämde jag mig för att träna kontaktfält.

Blev en rätt bra tripp till Rättvik, kände mig lite dämpad efter första klassen på lördagen men det blev bättre sedan. Är rätt nöjd med mina egna prestationer och tycker Tux gjorde bättre ifrån sig än mig, fast det är väl som vanligt .

Givetvis hade jag inga storslagna planer om VM-guld eller så (drömmar har man förstås), däremot ville jag göra bra lopp och visa upp min hund på bästa sätt och det gjorde jag inte. Vidare trivdes jag inte så bra i sammanhanget.

Nedresan, boende mm

Nedresan gick riktigt bra! Färjan från Malmö var lite egendomlig då det mest var lastbilar som åkte med den, det var inte ett flytande shoppingcenter direkt som man är van vid. Däremot var hytterna riktigt bra, stora med riktiga sängar.

När vi väl kom ned till Dornbirn så åkte vi direkt till hallen då det skulle vara ett möte för landslagsledarna. Tyvärr drog detta  möte ut på tiden och det blev en lång väntan där vi blev allt hungrigare och hungrigare. Vi hann vilket fall inspektera hallen, den var okej förutom att den såg ganska liten ut och sittplatserna var bara träbänkar utan ryggstöd.

Vi bodde på samma hotell som norrmännen cirka 15 min från Dornbirn i Götzis. Jag gillade hotellet förutom att det låg för långt ifrån hallen. Det var bra standard på rummen, bra frukost och supertrevligt folk som jobbade där (hundglada och glada). Dessutom fanns det superfina promenadstigar i en vacker ravin.

Träningen

Vi började torsdagen med lite sovmorgon för de som ville och en promenad. Några ville se träningen och åkte till Dornbirn tidigare. Jag valde promenadalternativet. På eftermiddagen var det träning och jag hade planerat några kombinationer som jag skulle köra, tyvärr blev det lite ‘rumphugget’ för mig. Tux lyckades köra in underkäken i mitt finger och jag fick ett jack. Först trodde jag inte det var så farligt men sen så började blöda ganska ordentligt och jag var tvungen att leta upp något plåster eller så. Lärdom 1, ha plåster redo då det kanppast tillhör ovanligheter med olyckor när man kampar.

Lärdom 2, om man har en hund som har svårt att vara still i starter så kan det vara bra att ha någon som håller den så slipper man stressa över det och ‘tulla’ på kriterierna. Tux hade sunkiga starter hela helgen för att jag släppte igen skit i träningen, så blir det alltid när jag känner att jag inte skall ta tid.

Lagtävlingen

Innan VM var jag mest nervös över lagtävlingen. Jag tycker att det är en knepig och inte heller speciellt bra situation där en person bara springer lag. Upplevde det väldigt pressande att någon annans resultat var avhängt av min prestation. Jag har förstått att orsaken till att det ekipage som kom på tredje plats på uttagningen blev laghund lite har att göra med att SBK värderar lag högre än det individuella. Vet inte om detta är hela sanningen, oavsett så borde SBK värdera lag och individuellt så som deras medlemmar…Jag tror att SBKs medlemmar värderar individuellt högre än lag.

Först ut var det hoppklass, en bana som jag tyckte var helt okej. Tux och jag gjorde ett bra/okej lopp, för att vara ett laglopp, tyvärr rev han i en threadle. Jag var väldigt sen och det blev väl lite väl tight. Sven fick en vägran på slutet (grymt nära disk) och Jenny nollade, jag tror vi låg på en 7:e plats.

Efter måååååånga timmar på tävlingsplatsen skulle vi köra våra agilitylopp. Banan visade sig vara helt extremt svår, lag efter lag diskade sig. Det förvånade mig faktiskt, jag blev rätt förvånad över att så många hundar drog in en tunnel i början. Själv var jag mest orolig för slutet som jag hade jordens bekymmer med.

Det hela blev rätt snöpligt då alla diskade sig. Både Flax och Elvis for in i tunneln, Tux däremot missade ett hinder . Vet inte riktigt vad som hände, han tycks liksom inte se hindret utan har tagit sikte på nästa hinder. Märkligt. Jag såg inte ens att han missade hindret men fattar på publiken att något är fel. Efter disken blev det strul för jag kunde inte få in Tux i tunneln och efter vad jag tyckte var en eeeeevighet så valde jag att springa ut. När jag sedan tittade på filmen så såg jag att det inte tog så lång tid alls. Lärdom 3, man får och bör springa klart på VM.

Individuellt

På lördagens eftermiddag var det dax för vår individuella start och jag blev väldigt mycket mer nervös än jag trodde. Jag kände mig rätt pressad över flera saker. Jag tyckte det var jobbigt att det inte hade gått så bra för övriga svenskar  (många disk), vet inte varför men det kändes jäkligt jobbigt att så få hade kommit runt. Det blev inte bättre av att typ varannan largehund nollade och gjorde det grymt bra oxå. Dessutom fick jag inget grepp om banan, fast detta tror jag i huvudsak berodde på trötthet orsakad av att jag inte hade ätit och ytterligare en lång dag med många intryck.

I efterhand kändes det som att fokus låg på att komma runt, att det viktiga var att komma runt. Jag var seg som sirap och Tux ser på filmen väldigt osäker ut och till och med långsam ut (eller åtminstone med mindre tryck).  Tux startar riktigt bra och läser av linjen 2 till 3 superbra men sedan blir jag bara stående i boxhörnet och sådär fortsätter loppet. Jag är sen och tveksam och Tux, tittar och väntar på vart han skall någonstans. Det blev en riktigt kass nolla och jag var verkligen inte speciellt nöjd med min insats efter. Vi hade säkert inte kunnat slå oss in i toppen men bättre hade vi kunnat göra.

Jag kände mig verkligen rätt nedbruten inför agilityloppet, kände att jag inte alls hörde hemma i sammanhanget. Loppet i sig gick rätt okej fram till en threadle där Tux inte alls förstod mig. Han stannade, gormade och efter en stund fick jag en snurr och då såg han nog hindret som han skulle ta. Jag trodde jag hade fått en vägran där men det hade jag tydligen inte, bara tidsförlust. Vid muren på slutet tappar jag min handling och får lite panik, jag står då helt placerad, typ mitt framför muren. Det hela leder till en rivning så då fick jag dom där 5 felen som jag trodde att jag redan hade.

Vi slutade på 46:e plats sammanlagt.

Övrigt, smått och stort

Det var sjukt spännande när small-laget tog silvermedaljen! Förutom spänningen när laget sprang så blev det en utdragen dramatik när lag efter lag föll bort. Verkligen superroligt att vara med när någon tar medalj!

Den som stack ut mest i mina ögon var den överlägsna medium BCn Dizzy. Det är verkligen en konst att handla en hund som går så otroligt fort. Dessutom imponerar det på mig att hon lyckades göra det i år igen, hon blev ju snuvad på VM-guldet förra året (i mina ögon vilket fall).

Sen kan man väl konstatera att det finns många framgångsrika sätt att handla hund på och jag tycker att det är roligt att se på alla. Tänker inte lägga några värderingar här, det finns det redan en hel del som gör. Kan väl nöja mig med att konstatera att motsatsen till mångfald är enfald….

Tankar om landslag och sådant

Hela situationen kring Sveriges landslag känns för mig väldigt spänd och rätt jobbig. Dels är det här med att en ‘bara’ skall få springa lag och dels är väldigt viktigt för många att rätt ekipage kommer med. Jag får en känsla av att många vill ha en uttagning som vi sedan ganska fritt kan frångå för att rätt ekipage skall komma med. Rätt ekipage kan i princip ursäktas för vad som helst…det har ju till och med varit så att folk har behandlats direkt orättvist när det gäller att få med rätt ekipage.

Personligen tycker jag att vi måste bestämma oss för något och stå för det. Antingen har vi en uttagning och då är det den som gäller eller så har vi någon typ av grupp som utser landslaget. För mig är både och uteslutet och ja, det innebär att man kan missa landslaget om hunden är sjuk/skadad (been there, done that). Men jag tycker att det är jävligt fräckt att folk skall åka land och rike runt, göra bra ifrån sig på uttagningarna och sedan skall bli petade av någon outtgrundlig anledning. Jag föredrar själv raka puckar! Jag vill ha uttagning och då skall man leverera även om man är nationens agilitystjärna. Rättvist, juste och onekligen jäkligt framgångsrikt i Finland. Dessutom är det bra träning på att leverera när det gäller och förbereda sin hund så den är fit for fight på uttagning.

Däremot ser jag gärna att vi slopar detta med att en person enbart får springa lag. Jag tycker den situationen är väldigt olycklig och att det kan skapa obalans i laget. Dessutom ifrågasätter jag starkt att det är så SBKs medlemmar vill ha det.

Dagarna i hallen har varit alldeles för långa för mig. Egentligen vill jag verkligen se allt och alla men jag tror inte det är en så bra uppladdning för mig. Jag blir trött, matt och det leder till att mitt redan låga självförtroende blir ännu sämre, lite dåliga resultat gör att allt bara rasar. Lägger man till att jag dessutom har svårt att gå ifrån för att äta ordentligt så kan man kanske förstå att det inte är optimalt för varken agility prestation eller att vara en god lagkamrat. Vill inte skylla min dåliga prestation eller att jag har varit negativ på någon annan för det är mitt eget ansvar men samtidigt är det kanske är dax att se att kollektivismen, dvs att vi skall tvingas se alla och äta gemensamma middagar inte är optimalt för alla.

Det är jobbigt att tävla VM med dåligt självförtroende och jag kan lova att det hjälper inte att man dessutom skall vara övertrött på grund av för lite sömn, nervositet, konstiga mattider, otroligt varma landslagsdressar osv. Jag tror inte att det är en tillfällighet att det lopp som jag är mest nöjd med är det första loppet under första dagen…

Det är som sagt vädligt mycket för mig att smälta just nu och väldigt mycket för att bearbeta. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att känna att man inte räcker till och det kände jag.

Däremot är jag väldigt glad   för min svarta fara som trots allt gett mig en mycket unik erfarenhet .

]]> http://mette.ozzy.se/2009/09/22/vart-agility-vm/feed/ 6 http://mette.ozzy.se/2009/06/21/varldens-basta-tux-7/ http://mette.ozzy.se/2009/06/21/varldens-basta-tux-7/#comments Sun, 21 Jun 2009 18:39:22 +0000 Mette http://mette.ozzy.se/?p=1309 Vi har varit i danska Hilleröd och tävlat.

Vi öppnade med hopp öppen och jag tyckte att jag och Tux gjorde ett riktigt bra lopp. Det kändes som vi fick bra vägar och att vi inte hade några större missar, som sagt riktigt nöjd var jag (och DET händer inte ofta). När det var prisutdelning så visade det sig att jag inte ens blev placerad. Jag blev så snopen att jag var tvungen att fråga om resultatet (som inte hängs upp såsom i Sverige) och då visade det sig att jag hade 4 sekunder långsammare tid än vinnaren. Jag blev helt spak och det första jag tänkte att jag kan ju lika gärna lägga ned tävlandet när vi är så långt efter…. Efter en liten stund började jag fundera om det kunde vara något fel på tiden för det kändes bara inte realistiskt men sådant känns ju jobbigt att säga, mega dålig förlorare liksom. Tack och lov så kom en person och sa att han hade sett att tiden inte hade stannat när vi gick i mål förrän en stund senare.

Jag har sedan något år tillbaka argumenterat på vår klubb att den manuella tiden skall antecknas och inte riktigt vunnit gehör för det (krångligt och jobbigt). Men med SM och detta (en bagatell i jämförelse) samt att det har varit fler gånger som ‘misstanken’ har funnits där, ytterligare oxå alla de gånger som det har blivit bekräftat så måste man nog säga att elektronisk tidtagning är kanon när det funkar men vi måste ha en fungerande back up för när det inte funkar.

Sen testade jag Loppan seniorklass som han vann . Fast jag tror han är för pigg och fräsch för seniorklass så vi går nog tillbaka till de vanliga.

I agility öppen så diskade Tux och jag oss, klantmatte som bara tänkte på att hålla kontaktfälten och så blev handlingen därefter.

I agility 3 nollade vi, om än rätt skakigt och jag höll på glömma banan på slutet. Kul och klurig bana. Vilket fall som helst så vann vi och Tux fick första danska agilitycertet.

I hopp 3 där jag så gärna ville ta vårt sista cert var det en riktigt svår bana, men svår på ett roligt sätt. Det var bara att satsa och se om man klarade av det. Vi kom inte så långt innan disken var ett faktum.

Tror att nästan alla banor utom första hopp öppen hade en eller flera ställen där hindret skulle hoppas från ‘baksidan’. Inte så lätt när man inte kan vara där och trycka ut, något att träna på. Jag tog mig friheten att lite snabbt rita upp hopp 3 från idag, tror det blev hyffsat likt. Det är typ maxade avstånd hela vägen utom 1-3 så det är lite att springa på…

Något att bita i…

På det hela taget en mycket trevlig dag i trevligt sällskap !

]]> http://mette.ozzy.se/2009/06/21/varldens-basta-tux-7/feed/ 16 http://mette.ozzy.se/2009/06/14/sa-nara-men-anda-sa-langt-borta/ http://mette.ozzy.se/2009/06/14/sa-nara-men-anda-sa-langt-borta/#comments Sun, 14 Jun 2009 20:24:07 +0000 Mette http://mette.ozzy.se/?p=1303 Japp så var det över och det bidde inget för oss.

Det började ju okej, resultatmässigt var vi 3:a efter hopploppet. Loppet i sig var inte speciellt bra, vi förlorade tid på många ställen. Det är uppenbart att Tux och jag behöver träna på banor som har långa raksträckor  eller zick-zack sträckor med upprepade bakombyten där jag inte kan hänga med.. Problemet blev att han bromsade in och vände sig om att tittade på mig när jag låg efter och det gjorde jag från hinder 7 till 15 i denna bana…. Det blev inte ens bra när jag lämnade honom i en tunnel för att springa så långt fram att jag verkligen skulle kunna bromsa in och signalera sväng, jag hann inte till den där inbromsningen.

Jag vet inte om det är så att jag har överdriven respekt för längre raksträckor men jag känner att jag verkligen inte hinner. Måste nog bolla med detta hemma och testa vad jag hinner och inte hinner.

Peter Holmberg hade byggt banan och den var ganska utslagsgivande. Den vållade en hel del problem, det var flera som missade på vägen till slalom. Hundarna ‘flickade’ in i tunnlarna eller så klarade helt enkelt inte av slalomingången. Sedan var det väl lite spridda skurar. Största problemet för mig var att hänga med och det gjorde jag inte helt. Det är lite svårt att gnälla på banan när man faktiskt känner att man har en brist men kanske ställde den lite väl många frågor till ekipagen, det var helt enkelt för många svårigheter på varandra?

I dagens agilitylopp blev det en disk alldeles på slutet och jag vet inte riktigt vad som hände egentligen. Jag fick en kass sväng hinder 2-3, det var verkligen vår hat-start, 180 graderssväng efter hinder två. Tux vill ju bara gasa på framåt så jag får sällan bra vägar här. Sen gick det enligt planen fram till 3:e hindret från slutet som var balansen med en tunnel under. Tycker Tux drar om tunneln, så jag threadlar lite extra och kallar in och ser att han fattar att det är balansen. Han kliver på balansen och sedan så bara ändrar han sig och typ stördyker ned i fel tunnelingång…och så var SM över.

Jag hade verkligen inte räknat med några stora resultat eller så innan SM utan försökte fokusera på att genomföra bra lopp med koncentration och hålla nerverna i styr. Men jag blev allt bra besviken när vi diskade oss, det var ju så jäkla nära. Det är dock bara att spotta i nävarna och se till att bli bättre till nästa SM och till kommande tävlingar.

SM-babbel

Sen finns det ett antal saker som inte har så mkt med mig att göra utan SM i största allmänhet.

♦ Jag anser att lydnads- och agilitySM för skiljas åt. Jag ser ingen vinst med att ha dom ihop. Rent arrangörsmässigt är det krångligt och det gör det svårare att hitta SM-arrangörer. Det finns redan idag ekipage som vill dubblera och de bör ha en sportslig chans att göra bra ifrån sig.

♦ Jag anser att agility-SM (och för den delen även lydnads-SM) bör hållas på bättre platser än vad som erbjöds i år. Det var bitvis trångt, planerna lutade både hit och dit. Lika för alla men framför allt så tappar man mästerskapskänslan enligt mig.

♦ Agility-SM bör hållas av agilitytävlingsproffs. Varför bokför man till exempel inte den manuella tiden för VARJE ekipage på SM? Nu gick Emelie Merenius från nollat lopp till disk på grund av att man inte hade någon tid, klantigt som fan och faktiskt lätt att undvika. Det är trotsallt SM…

♦ Banorna, vet inte riktigt vad jag skall säga. Man skall ju som ‘elitekipage’ leverera när det är ett mästerskap och jag kan inte riktigt skylla på banorna när det gäller mina tillkorta kommanden. Men ändå känns det som det är något fel för det är så många som faller ifrån…

♦ Varför väljer man som domare att bära norsk keps på ett SM? Vidare varför väljer man att lägga två tunnlar så att der korsar varandra (en över och under) och kalla till domargenomgång och säga att det är okej enligt reglerna men att man inte tänker ha det så? Alltså jag förstår att det skall vara lite lustigt och kanske lätta upp stämningen men folk är nervösa och är inte upplagda för den sortens humor, det kan få totalt motsatt effekt.

Några tillägg och svar till Mija:

◊ Jag tycker att det är rätt onödigt att ta en HEL ledig dag (semesterdag) i anspråk för *tadaaa* inget i princip, veterinärbesiktning, invigning och lottning som inte var någon lottning. Ja, jag vet att jag är kinkig med semesterdagar men jag vill kunna göra annat än att bara sitta av en dag för nothing, nada. Jag vill ha kvalitet på mina semesterdagar. Vidare så är det faktiskt en ekonomisk fråga, får många innebär det en extra övernattning och kanske även extra semesterdag. Att inte utnyttja den eller planera fredagen bättre är i mina ögon rätt nonchalant.

◊ Vidare ser jag inte varför det är så viktigt att ha en svensk domare. Det står säkert i några SM-bestämmelser men jag ser faktiskt ingen poäng i det. Det är viktigare att hitta en domare som gör bra banor (verkar dock vara en mkt svår punkt att tillfredsställa).

◊ Jag tror verkligen att det kombinerade SM:et är en av orsakerna till att ni har så svårt att hitta arrangörer och jag tycker att det är djupt tragiskt att antalet SM-deltagare skall påverkas av detta (Brukshunden). Kombinerat SM är dubbeltarbete, att hitta två grupper som kan samarbeta och som helst är djupt engagerade i lydnad samt agility är helt enkelt DUBBELT så svårt att hitta två fristående grupper med samma kvaliteter. Man måste ju inte heller låsa sig vid att agility- och lydnads-SM skall vara särskiljda utan om det finns ett distrikt som vill och kan ha bägge så fine. Jag har grymt svårt att förlika mig med tanken att arrangörerna skall styra antalet SM-deltagare. Man kan ju inte annat än att snegla åt Finland och titta på antalet deltagare där…..kanske det finns något samband mellan finska framgångar och deras mästeskapstänk? Det verkar verkligen gå stick i stäv mot det svenska tänket, tyvärr.

Ja, som sagt ur min synvinkel så finns det otroligt mycket man skulle kunna göra för att få SM till en trevligare ‘sportsligare’ tillställning. En hel del hade nog löst sig av själv om man skiljde lydnads- och agility-SM.

Tux i starten :

Till sist ett STORT tack för alla lyckönskningar!

]]> http://mette.ozzy.se/2009/06/14/sa-nara-men-anda-sa-langt-borta/feed/ 18 http://mette.ozzy.se/2009/06/07/det-finns-sm-och-sa-finns-det-sm/ http://mette.ozzy.se/2009/06/07/det-finns-sm-och-sa-finns-det-sm/#comments Sun, 07 Jun 2009 19:22:10 +0000 Mette http://mette.ozzy.se/?p=1298 Sverige Finland Small 72 131 Medium 63 127 Large 74 137 Lag Small 13 35 Lag Medium 12 30 Lag Large 20 38 ]]> http://mette.ozzy.se/2009/06/07/det-finns-sm-och-sa-finns-det-sm/feed/ 14