Vi har varit i Rättvik och tävlat i Körhallen, helt galet jag vet…

Jag har hört så himla gott om denna hall och arrangemang under några år och var så nyfiken på att få tävla där. Sagt och gjort drog vi iväg, enkel resa dryga 70 mil…..knäppt!

Jag kan säga att det blev en lite snopen start för mig och Tux. I första klassen störtade han i slutet av banan där underlaget var väldigt löst och djupt, kanar genom underlaget och fyller ögonen med grus/pinnbitar. Det skall rätt mycket till för att han skall stanna men det gjorde han, jag kan säga att jag han bli riktigt rädd att han hade skadat sig. Snopet var ordet när man åkt från Skåne för det fantastiska underlaget. Underlaget var tydligen sämre i år så jag skall väl inte gnälla.

Lördag hopp

Disk, domaren diskade oss när jag torkade bort grus mm från Tux ögon, egentligen borde jag väl fått fem fel för beröring. Vi var nolla fram till dess, loppet var okej men inte superbra. Det var ett par-tre svängar som inte var så bra, bland annat var jag sen in i en serp och lite passiv när han skulle svänga ur en tunnel.

Ozzy tjuvstartade i denna klass , han tyckte nog att han hade fått vänta mer än tillräckligt. Sen rev han ett hinder.

Lördag agility

Tux och jag kom 2:a. Jag sprang på riktigt bra och det är jag kanonnöjd med. Det var några saker som kunde förbättras, fotarbetet i en threadle där varken fötter eller armar hängde med som de skulle men Tux löste det ändå och sedan threadlade jag in i en tunnelingång som jag tror att jag inte behövde (såg att Tux bromsade in lite och funtade på om jag kanske menade slalom som stod nära tunnelingång).

Söndag hopp

Disk. Tux gick riktigt bra, loppet kändes riktigt fint tills jag tappade honom i threadle. Det är det där jävla fotarbetet!

Loppan diskade sig oxå men det är han helt omedveten om så egentligen gick han nolla .

Söndag agility

Disk. Tux läste av linjen grymt väl i starten och kom väl tight på hinder 4, blev en rivning och då bestämde jag mig för att träna kontaktfält.

Blev en rätt bra tripp till Rättvik, kände mig lite dämpad efter första klassen på lördagen men det blev bättre sedan. Är rätt nöjd med mina egna prestationer och tycker Tux gjorde bättre ifrån sig än mig, fast det är väl som vanligt .

Känns som det kommer en bli en lång och bitvis inte så kul blogg. En kort summering är att jag är grymt besviken, ganska till väldigt ledsen. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig på många plan. Jag hade sagt innan VM att det värsta som kan hända är att göra halvmesiga lopp, kanske till och med nollade som verkligen inte räcker till….ja, vad hände :s .

Givetvis hade jag inga storslagna planer om VM-guld eller så (drömmar har man förstås), däremot ville jag göra bra lopp och visa upp min hund på bästa sätt och det gjorde jag inte. Vidare trivdes jag inte så bra i sammanhanget.

Nedresan, boende mm

Nedresan gick riktigt bra! Färjan från Malmö var lite egendomlig då det mest var lastbilar som åkte med den, det var inte ett flytande shoppingcenter direkt som man är van vid. Däremot var hytterna riktigt bra, stora med riktiga sängar.

När vi väl kom ned till Dornbirn så åkte vi direkt till hallen då det skulle vara ett möte för landslagsledarna. Tyvärr drog detta  möte ut på tiden och det blev en lång väntan där vi blev allt hungrigare och hungrigare. Vi hann vilket fall inspektera hallen, den var okej förutom att den såg ganska liten ut och sittplatserna var bara träbänkar utan ryggstöd.

Vi bodde på samma hotell som norrmännen cirka 15 min från Dornbirn i Götzis. Jag gillade hotellet förutom att det låg för långt ifrån hallen. Det var bra standard på rummen, bra frukost och supertrevligt folk som jobbade där (hundglada och glada). Dessutom fanns det superfina promenadstigar i en vacker ravin.

Träningen

Vi började torsdagen med lite sovmorgon för de som ville och en promenad. Några ville se träningen och åkte till Dornbirn tidigare. Jag valde promenadalternativet. På eftermiddagen var det träning och jag hade planerat några kombinationer som jag skulle köra, tyvärr blev det lite ‘rumphugget’ för mig. Tux lyckades köra in underkäken i mitt finger och jag fick ett jack. Först trodde jag inte det var så farligt men sen så började blöda ganska ordentligt och jag var tvungen att leta upp något plåster eller så. Lärdom 1, ha plåster redo då det kanppast tillhör ovanligheter med olyckor när man kampar.

Lärdom 2, om man har en hund som har svårt att vara still i starter så kan det vara bra att ha någon som håller den så slipper man stressa över det och ‘tulla’ på kriterierna. Tux hade sunkiga starter hela helgen för att jag släppte igen skit i träningen, så blir det alltid när jag känner att jag inte skall ta tid.

Lagtävlingen

Innan VM var jag mest nervös över lagtävlingen. Jag tycker att det är en knepig och inte heller speciellt bra situation där en person bara springer lag. Upplevde det väldigt pressande att någon annans resultat var avhängt av min prestation. Jag har förstått att orsaken till att det ekipage som kom på tredje plats på uttagningen blev laghund lite har att göra med att SBK värderar lag högre än det individuella. Vet inte om detta är hela sanningen, oavsett så borde SBK värdera lag och individuellt så som deras medlemmar…Jag tror att SBKs medlemmar värderar individuellt högre än lag.

Först ut var det hoppklass, en bana som jag tyckte var helt okej. Tux och jag gjorde ett bra/okej lopp, för att vara ett laglopp, tyvärr rev han i en threadle. Jag var väldigt sen och det blev väl lite väl tight. Sven fick en vägran på slutet (grymt nära disk) och Jenny nollade, jag tror vi låg på en 7:e plats.

Efter måååååånga timmar på tävlingsplatsen skulle vi köra våra agilitylopp. Banan visade sig vara helt extremt svår, lag efter lag diskade sig. Det förvånade mig faktiskt, jag blev rätt förvånad över att så många hundar drog in en tunnel i början. Själv var jag mest orolig för slutet som jag hade jordens bekymmer med.

Det hela blev rätt snöpligt då alla diskade sig. Både Flax och Elvis for in i tunneln, Tux däremot missade ett hinder . Vet inte riktigt vad som hände, han tycks liksom inte se hindret utan har tagit sikte på nästa hinder. Märkligt. Jag såg inte ens att han missade hindret men fattar på publiken att något är fel. Efter disken blev det strul för jag kunde inte få in Tux i tunneln och efter vad jag tyckte var en eeeeevighet så valde jag att springa ut. När jag sedan tittade på filmen så såg jag att det inte tog så lång tid alls. Lärdom 3, man får och bör springa klart på VM.

Individuellt

På lördagens eftermiddag var det dax för vår individuella start och jag blev väldigt mycket mer nervös än jag trodde. Jag kände mig rätt pressad över flera saker. Jag tyckte det var jobbigt att det inte hade gått så bra för övriga svenskar  (många disk), vet inte varför men det kändes jäkligt jobbigt att så få hade kommit runt. Det blev inte bättre av att typ varannan largehund nollade och gjorde det grymt bra oxå. Dessutom fick jag inget grepp om banan, fast detta tror jag i huvudsak berodde på trötthet orsakad av att jag inte hade ätit och ytterligare en lång dag med många intryck.

I efterhand kändes det som att fokus låg på att komma runt, att det viktiga var att komma runt. Jag var seg som sirap och Tux ser på filmen väldigt osäker ut och till och med långsam ut (eller åtminstone med mindre tryck).  Tux startar riktigt bra och läser av linjen 2 till 3 superbra men sedan blir jag bara stående i boxhörnet och sådär fortsätter loppet. Jag är sen och tveksam och Tux, tittar och väntar på vart han skall någonstans. Det blev en riktigt kass nolla och jag var verkligen inte speciellt nöjd med min insats efter. Vi hade säkert inte kunnat slå oss in i toppen men bättre hade vi kunnat göra.

Jag kände mig verkligen rätt nedbruten inför agilityloppet, kände att jag inte alls hörde hemma i sammanhanget. Loppet i sig gick rätt okej fram till en threadle där Tux inte alls förstod mig. Han stannade, gormade och efter en stund fick jag en snurr och då såg han nog hindret som han skulle ta. Jag trodde jag hade fått en vägran där men det hade jag tydligen inte, bara tidsförlust. Vid muren på slutet tappar jag min handling och får lite panik, jag står då helt placerad, typ mitt framför muren. Det hela leder till en rivning så då fick jag dom där 5 felen som jag trodde att jag redan hade.

Vi slutade på 46:e plats sammanlagt.

Övrigt, smått och stort

Det var sjukt spännande när small-laget tog silvermedaljen! Förutom spänningen när laget sprang så blev det en utdragen dramatik när lag efter lag föll bort. Verkligen superroligt att vara med när någon tar medalj!

Den som stack ut mest i mina ögon var den överlägsna medium BCn Dizzy. Det är verkligen en konst att handla en hund som går så otroligt fort. Dessutom imponerar det på mig att hon lyckades göra det i år igen, hon blev ju snuvad på VM-guldet förra året (i mina ögon vilket fall).

Sen kan man väl konstatera att det finns många framgångsrika sätt att handla hund på och jag tycker att det är roligt att se på alla. Tänker inte lägga några värderingar här, det finns det redan en hel del som gör. Kan väl nöja mig med att konstatera att motsatsen till mångfald är enfald….

Tankar om landslag och sådant

Hela situationen kring Sveriges landslag känns för mig väldigt spänd och rätt jobbig. Dels är det här med att en ‘bara’ skall få springa lag och dels är väldigt viktigt för många att rätt ekipage kommer med. Jag får en känsla av att många vill ha en uttagning som vi sedan ganska fritt kan frångå för att rätt ekipage skall komma med. Rätt ekipage kan i princip ursäktas för vad som helst…det har ju till och med varit så att folk har behandlats direkt orättvist när det gäller att få med rätt ekipage.

Personligen tycker jag att vi måste bestämma oss för något och stå för det. Antingen har vi en uttagning och då är det den som gäller eller så har vi någon typ av grupp som utser landslaget. För mig är både och uteslutet och ja, det innebär att man kan missa landslaget om hunden är sjuk/skadad (been there, done that). Men jag tycker att det är jävligt fräckt att folk skall åka land och rike runt, göra bra ifrån sig på uttagningarna och sedan skall bli petade av någon outtgrundlig anledning. Jag föredrar själv raka puckar! Jag vill ha uttagning och då skall man leverera även om man är nationens agilitystjärna. Rättvist, juste och onekligen jäkligt framgångsrikt i Finland. Dessutom är det bra träning på att leverera när det gäller och förbereda sin hund så den är fit for fight på uttagning.

Däremot ser jag gärna att vi slopar detta med att en person enbart får springa lag. Jag tycker den situationen är väldigt olycklig och att det kan skapa obalans i laget. Dessutom ifrågasätter jag starkt att det är så SBKs medlemmar vill ha det.

Dagarna i hallen har varit alldeles för långa för mig. Egentligen vill jag verkligen se allt och alla men jag tror inte det är en så bra uppladdning för mig. Jag blir trött, matt och det leder till att mitt redan låga självförtroende blir ännu sämre, lite dåliga resultat gör att allt bara rasar. Lägger man till att jag dessutom har svårt att gå ifrån för att äta ordentligt så kan man kanske förstå att det inte är optimalt för varken agility prestation eller att vara en god lagkamrat. Vill inte skylla min dåliga prestation eller att jag har varit negativ på någon annan för det är mitt eget ansvar men samtidigt är det kanske är dax att se att kollektivismen, dvs att vi skall tvingas se alla och äta gemensamma middagar inte är optimalt för alla.

Det är jobbigt att tävla VM med dåligt självförtroende och jag kan lova att det hjälper inte att man dessutom skall vara övertrött på grund av för lite sömn, nervositet, konstiga mattider, otroligt varma landslagsdressar osv. Jag tror inte att det är en tillfällighet att det lopp som jag är mest nöjd med är det första loppet under första dagen…

Det är som sagt vädligt mycket för mig att smälta just nu och väldigt mycket för att bearbeta. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att känna att man inte räcker till och det kände jag.

Däremot är jag väldigt glad   för min svarta fara som trots allt gett mig en mycket unik erfarenhet .

Vi har varit i danska Hilleröd och tävlat.

Vi öppnade med hopp öppen och jag tyckte att jag och Tux gjorde ett riktigt bra lopp. Det kändes som vi fick bra vägar och att vi inte hade några större missar, som sagt riktigt nöjd var jag (och DET händer inte ofta). När det var prisutdelning så visade det sig att jag inte ens blev placerad. Jag blev så snopen att jag var tvungen att fråga om resultatet (som inte hängs upp såsom i Sverige) och då visade det sig att jag hade 4 sekunder långsammare tid än vinnaren. Jag blev helt spak och det första jag tänkte att jag kan ju lika gärna lägga ned tävlandet när vi är så långt efter…. Efter en liten stund började jag fundera om det kunde vara något fel på tiden för det kändes bara inte realistiskt men sådant känns ju jobbigt att säga, mega dålig förlorare liksom. Tack och lov så kom en person och sa att han hade sett att tiden inte hade stannat när vi gick i mål förrän en stund senare.

Jag har sedan något år tillbaka argumenterat på vår klubb att den manuella tiden skall antecknas och inte riktigt vunnit gehör för det (krångligt och jobbigt). Men med SM och detta (en bagatell i jämförelse) samt att det har varit fler gånger som ‘misstanken’ har funnits där, ytterligare oxå alla de gånger som det har blivit bekräftat så måste man nog säga att elektronisk tidtagning är kanon när det funkar men vi måste ha en fungerande back up för när det inte funkar.

Sen testade jag Loppan seniorklass som han vann . Fast jag tror han är för pigg och fräsch för seniorklass så vi går nog tillbaka till de vanliga.

I agility öppen så diskade Tux och jag oss, klantmatte som bara tänkte på att hålla kontaktfälten och så blev handlingen därefter.

I agility 3 nollade vi, om än rätt skakigt och jag höll på glömma banan på slutet. Kul och klurig bana. Vilket fall som helst så vann vi och Tux fick första danska agilitycertet.

I hopp 3 där jag så gärna ville ta vårt sista cert var det en riktigt svår bana, men svår på ett roligt sätt. Det var bara att satsa och se om man klarade av det. Vi kom inte så långt innan disken var ett faktum.

Tror att nästan alla banor utom första hopp öppen hade en eller flera ställen där hindret skulle hoppas från ‘baksidan’. Inte så lätt när man inte kan vara där och trycka ut, något att träna på. Jag tog mig friheten att lite snabbt rita upp hopp 3 från idag, tror det blev hyffsat likt. Det är typ maxade avstånd hela vägen utom 1-3 så det är lite att springa på…

Något att bita i…

På det hela taget en mycket trevlig dag i trevligt sällskap !

Japp så var det över och det bidde inget för oss.

Det började ju okej, resultatmässigt var vi 3:a efter hopploppet. Loppet i sig var inte speciellt bra, vi förlorade tid på många ställen. Det är uppenbart att Tux och jag behöver träna på banor som har långa raksträckor  eller zick-zack sträckor med upprepade bakombyten där jag inte kan hänga med.. Problemet blev att han bromsade in och vände sig om att tittade på mig när jag låg efter och det gjorde jag från hinder 7 till 15 i denna bana…. Det blev inte ens bra när jag lämnade honom i en tunnel för att springa så långt fram att jag verkligen skulle kunna bromsa in och signalera sväng, jag hann inte till den där inbromsningen.

Jag vet inte om det är så att jag har överdriven respekt för längre raksträckor men jag känner att jag verkligen inte hinner. Måste nog bolla med detta hemma och testa vad jag hinner och inte hinner.

Peter Holmberg hade byggt banan och den var ganska utslagsgivande. Den vållade en hel del problem, det var flera som missade på vägen till slalom. Hundarna ‘flickade’ in i tunnlarna eller så klarade helt enkelt inte av slalomingången. Sedan var det väl lite spridda skurar. Största problemet för mig var att hänga med och det gjorde jag inte helt. Det är lite svårt att gnälla på banan när man faktiskt känner att man har en brist men kanske ställde den lite väl många frågor till ekipagen, det var helt enkelt för många svårigheter på varandra?

I dagens agilitylopp blev det en disk alldeles på slutet och jag vet inte riktigt vad som hände egentligen. Jag fick en kass sväng hinder 2-3, det var verkligen vår hat-start, 180 graderssväng efter hinder två. Tux vill ju bara gasa på framåt så jag får sällan bra vägar här. Sen gick det enligt planen fram till 3:e hindret från slutet som var balansen med en tunnel under. Tycker Tux drar om tunneln, så jag threadlar lite extra och kallar in och ser att han fattar att det är balansen. Han kliver på balansen och sedan så bara ändrar han sig och typ stördyker ned i fel tunnelingång…och så var SM över.

Jag hade verkligen inte räknat med några stora resultat eller så innan SM utan försökte fokusera på att genomföra bra lopp med koncentration och hålla nerverna i styr. Men jag blev allt bra besviken när vi diskade oss, det var ju så jäkla nära. Det är dock bara att spotta i nävarna och se till att bli bättre till nästa SM och till kommande tävlingar.

SM-babbel

Sen finns det ett antal saker som inte har så mkt med mig att göra utan SM i största allmänhet.

♦ Jag anser att lydnads- och agilitySM för skiljas åt. Jag ser ingen vinst med att ha dom ihop. Rent arrangörsmässigt är det krångligt och det gör det svårare att hitta SM-arrangörer. Det finns redan idag ekipage som vill dubblera och de bör ha en sportslig chans att göra bra ifrån sig.

♦ Jag anser att agility-SM (och för den delen även lydnads-SM) bör hållas på bättre platser än vad som erbjöds i år. Det var bitvis trångt, planerna lutade både hit och dit. Lika för alla men framför allt så tappar man mästerskapskänslan enligt mig.

♦ Agility-SM bör hållas av agilitytävlingsproffs. Varför bokför man till exempel inte den manuella tiden för VARJE ekipage på SM? Nu gick Emelie Merenius från nollat lopp till disk på grund av att man inte hade någon tid, klantigt som fan och faktiskt lätt att undvika. Det är trotsallt SM…

♦ Banorna, vet inte riktigt vad jag skall säga. Man skall ju som ‘elitekipage’ leverera när det är ett mästerskap och jag kan inte riktigt skylla på banorna när det gäller mina tillkorta kommanden. Men ändå känns det som det är något fel för det är så många som faller ifrån…

♦ Varför väljer man som domare att bära norsk keps på ett SM? Vidare varför väljer man att lägga två tunnlar så att der korsar varandra (en över och under) och kalla till domargenomgång och säga att det är okej enligt reglerna men att man inte tänker ha det så? Alltså jag förstår att det skall vara lite lustigt och kanske lätta upp stämningen men folk är nervösa och är inte upplagda för den sortens humor, det kan få totalt motsatt effekt.

Några tillägg och svar till Mija:

◊ Jag tycker att det är rätt onödigt att ta en HEL ledig dag (semesterdag) i anspråk för *tadaaa* inget i princip, veterinärbesiktning, invigning och lottning som inte var någon lottning. Ja, jag vet att jag är kinkig med semesterdagar men jag vill kunna göra annat än att bara sitta av en dag för nothing, nada. Jag vill ha kvalitet på mina semesterdagar. Vidare så är det faktiskt en ekonomisk fråga, får många innebär det en extra övernattning och kanske även extra semesterdag. Att inte utnyttja den eller planera fredagen bättre är i mina ögon rätt nonchalant.

◊ Vidare ser jag inte varför det är så viktigt att ha en svensk domare. Det står säkert i några SM-bestämmelser men jag ser faktiskt ingen poäng i det. Det är viktigare att hitta en domare som gör bra banor (verkar dock vara en mkt svår punkt att tillfredsställa).

◊ Jag tror verkligen att det kombinerade SM:et är en av orsakerna till att ni har så svårt att hitta arrangörer och jag tycker att det är djupt tragiskt att antalet SM-deltagare skall påverkas av detta (Brukshunden). Kombinerat SM är dubbeltarbete, att hitta två grupper som kan samarbeta och som helst är djupt engagerade i lydnad samt agility är helt enkelt DUBBELT så svårt att hitta två fristående grupper med samma kvaliteter. Man måste ju inte heller låsa sig vid att agility- och lydnads-SM skall vara särskiljda utan om det finns ett distrikt som vill och kan ha bägge så fine. Jag har grymt svårt att förlika mig med tanken att arrangörerna skall styra antalet SM-deltagare. Man kan ju inte annat än att snegla åt Finland och titta på antalet deltagare där…..kanske det finns något samband mellan finska framgångar och deras mästeskapstänk? Det verkar verkligen gå stick i stäv mot det svenska tänket, tyvärr.

Ja, som sagt ur min synvinkel så finns det otroligt mycket man skulle kunna göra för att få SM till en trevligare ’sportsligare’ tillställning. En hel del hade nog löst sig av själv om man skiljde lydnads- och agility-SM.

Tux i starten :

Till sist ett STORT tack för alla lyckönskningar!

Hmm, vill så gärna skriva en kort summering av helgen men det är inte alltid lätt . En sak slog mig i helgen, tänk att man kan hinna tänka så mycket på så kort tid ena sekunden för att senare vara typ helt tom i bollen .

Ag 3 Lördag – disk

Jag fick en femma på uppfarten av balansen och av någon anledning släppte jag in speakern i mitt tänkande och sedan tappade jag Tux till en disk. En bra påminnelse om fokus och koncentration är viktigt för mig.

Hopp 3 Lördag – Noll fel

1 av 3 hopplopp i landslagsuttagningarna. Jag fick inte till detta lopp som jag hade hoppats, det började bra men sen blev det strul efter en lång raksträcka. Först fattade jag inte riktigt vad som hände men igår när jag åkte hem så tror jag att kom på vad dom ‘gick fel’. Jag tror att på de två ställen där det gick dåligt på denna bana missade jag inbromsningarna vilket gör att trycker Tux ifrån mig. På första stället hade jag trott att jag skulle vara längre fram och kunnat stå stilla när han skulle hoppa (hinder men Tux är snabb på raksträckor så jag fick verkligen kämpa för att hinna till hindret. Det gjorde att Tux hoppade väldigt diagonalt och var på väg mot baksidan av fel hinder. Det blev väldigt rörigt när jag skulle få tillbaka honom och bakombyta. Det ledde faktiskt till att jag sparkade till honom och han skrek till . Just här hann jag tänka typ en miljon saker! Skall jag stanna och kolla min hund, har han gjort illa sig . Skit, det är landslagsuttagning och sedan hann jag liksom fundera på vart jag träffade och göra ett beslut om att jag skulle fortsätta och dessutom hann jag tänka att jag träffat baksidan av bakbenet i rörelseriktningen samt att jag inte hade några hårda skor så det borde inte vara så farligt . Detta i loppet av typ några/någon sekund. Sedan försökte jag stressa för ta igen förlorad tid och fick en väldigt lång sväng i ett boxhörn. Vi slutade vilket fall 7:a i loppet och 6:a i uttagningarna. Det var som sagt en bra bana som inte tillät några som helst utsvävningar för som sagt då dalade man i prislistan.

Agility 3 Söndag

1 av 3 agilitylopp i landslagsuttagningarna. Jag fick en jäkla skitlöjlig vägran i slalom, kanske var det rätt men det kändes grymt jäkla hårt för Tux tittade liksom bara till på mig. Vet inte om det var det som fick mig ur balans men jag tror inte det för jag tänkte bara knäpp domare (sorry ) och körde vidare. Sen fick jag någon lapsus och sprang fel väg, fattar inte varför. När jag gjorde det så kändes bara helt rätt tills jag insåg att jag hade sprungit fel. Jag blev så jäkla besviken på mig själv för av någon anledning som ofta gör så här. Jag glömmer väl inte banan så ofta men jag glömmer liksom saker som jag skall göra och jag är rätt trött på det och trött på mig själv helt enkelt.

Hopp 3 Söndag

2 av 3 hopplopp i landslagsuttagningarna. Jag hade helt klart underskattat den här banan, trodde att det skulle bli många fler nollor. Folk föll på olika ställen och jag Tux var grymt nära att diska oss på slutet där Tux inte alls ville svänga efter säcken, kanske kallade jag inte tillräckligt när han var inne i säcken men han fortsatte bara rakt fram och jag trodde disken var ett faktum när han vänder. Då blev jag så till mig att jag nästan skickade in honom i fel tunnelingång. Trots detta räckte det hela till en andra plats, ganska rejält slagna och Isabelle och Noa.

Babbel

Rent generellt så tycker jag att jag har presterat sämre än tidigare helger. Tux går däremot väldigt bra ♥. Jag trodde inte att jag skulle påverkas så mycket av uttagningarna, mycket på grund av att jag/vi har European Open som är lite som ett utomhus-VM. Men när det kom till kritan så blev jag nervös och framförallt stressar jag i handlingen, det blir inte hinder för hinder utan jag försöker göra allt så fort som möjligt.

Helgens äckel

När vi anlände till vårt boende, ganska sent på fredagskvällen så kan jag lugnt säga att jag blev besviken. Inne i stugan så luktade det skunk och först trodde vi att det var dåligt vädrat. Sedan när vi skulle fixa med bäddsoffan så upptäckte jag vad doften kom från. En mus hade bestämt sig för att det var en lämplig plats att lämna jordelivet på, eek. Not so fräsch doft kan jag meddela …Dagen därpå fick vi en ny och betyligt fräschare stuga .

Ja, så såg det ut med Tux.

Agility 3 Fredag Tux

Det är det lopp jag är mest nöjd med, utan tvekan! Jag känner att jag genomförde min handling precis som jag ville och jag tror att loppet hade räckt långt om om inte fanns. Bommen trillar på hinder två, ser inte ut som han river på filmen men han kommer väl åt hindret på något sätt.

Agility 3 Fredag Ozzy

Loppan kom tvåa i detta lopp men det var med stor tur kan jag säga. Egentligen skulle vi ha haft en 5:a på A:et men jag tror faktiskt att jag lyckas skymma domaren , det har nog aldrig hänt tidigare.

Hopp 3 Fredag Tux

Detta lopp vann Tux och jag ! Jag blev väldigt förvånad när jag hörde tiden, loppet kändes inte alls så bra. Svängen 2 till 3 var jag missnöjd med och sedan var jag helt off i framförbytet innan staketet och det kändes som jag var sen hela den vägen. Däremot läste Tux av linjen sista 3 hindren bättre än någon annan hund. Oavsett var så var det väldigt skoj!

Hopp 3 Fredag Ozzy

Även Loppan nollade detta lopp och kom 5:a. Dubbelnolla (eller hmm hur var det nu), inte illa.

Agility 3 Lördag Tux

Klantar mig major time i detta loppet. Har gått två alternativ på banvandringen och har bestämt mig för det ena men när jag springer så känner jag att jag hinner det andra alternativet som är bättre. Men istället för att satsa så blir det liksom varken eller..Tux står lite på örenen precis efter disken och jag tyckte att han kanske gick orent efter loppet. Men senare och nu kan jag inte se något. Vilket fall som helst så bestämde jag mig för att inte starta hopploppet.

Hopp 3 Lördag Ozzy

Disk! Ozzy var inte anmäld till agility 3 så det blev bara de två starterna på lördagen.

Jupp, så känns det – äntligen stolpe in! Agility är ju lite så upp som en sol ena dagen och ned som en pannkaka andra men senaste tävlingarna känns som det har varit stolpe ut och allmänt oflytligt hela tiden. I helgen tycker jag att jag har haft marginalerna mer på min sida .

Lördagen från hell

Även om det inte gick helkass med själva agilitytävlingandet så kan jag säga att det inte blev en så rolig lördag för mig. Helt självförvållat dessutom . Det var soligt och varmt , jag drack alldeles för lite vatten och började känna en huvudvärk komma smygande mitt på dagen. Det hela eskalerade till GRYM huvudvärk och REJÄLT illamående framåt kvällen. Det var som en riktigt grym baksmälla utan fest..

Dessutom, hade jag jordens problem med mitt ena öga då en lins liksom fastnat inne i ögat. Det har hänt mig en gång tidigare, dvs att linsen åker in så bak i ögat att man liksom inte kan plocka ut den och enda sättet att få ut den är att typ lägga sig och blunda och slappna av för då transporteras den fram.

Jag har engångslinser och förrförra omgången av linser jag fick var det troligen något fel på för de har varit ursvåra att sätta in och så är det som det inte har någon in och ut sida eller hur man nu skall säga. Det supersladdriga och märkliga men när de väl är på plats så är de bra. Men den omgång med linser jag fick nu senast är annorlunda, mer som vanligt.

Nu slumpade det sig så att det låg kvar linser från den gamla omgången och jag hade glömt bort det här med att de var svåra att sätta in. Så på lördag morgon skulle jag ‘prega in’ dessa fantastiska tingestar så jag skulle kunna glida runt och se cool ut i sunbrills . Det blev bara strul och tillslut visste jag inte om jag hade lins i ögat eller ej, pga allt pillande så kändes ögat irriterat och kunde liksom inte veta om det var mitt pillande eller själva linsen (som jag inte kunde se) som var orsaken.

Det var bara att välja, antingen hoppa över två klasser (både Tuxs och Ozzys) och försöka få ut lins eller så ut. Jag valde det senare…

Det var vilket fall jäkligt irriterande med den där linsen som skavde och skavde och ögat blev mer och mer irriterat. Linsen kom fram sen vid 21-tiden på kvällen när jag hade legat i sängen ett tag, vilken lättnad!

Agilityn gick lite upp och ned. Tux nollade två agilitylopp och Ozzy har väl inte direkt varit till sin fördel. I hopploppen har Tux och jag diskat oss, både på grund av det där kassa bihanget som Tux måste dras med .

Lördagens agilitylopp var verkligen stolpe in, vi var grymt nära att diska oss på slutet och jag hann tänka på alla stolpe ut lopp senaste tiden kände bara att nu lägger jag mig ned och döööööör. Tack och lov vände Tux i sista hundradel eller nått. Vi slutade 2:a efter Anna och Flaxa. Det var ingen lätt bana, en sak som dock förvånade mig mycket var att många valde en väg in i säcken som gjorde att många hundar smällde in i både insidan av platten och i själva kanten av platten som inte hade något skydd. Jag såg FLERA som faktiskt fastnade till ordentligt med höften i kanten av platten, dessutom var det bara att lyssna så hörde man hur hundarna smällde i kanten . Jag valde andra hållet vilket gav rak väg till platten men fler byten, helt klart värt det. Minns så väl när en hund smällde i platta tunneln under en tävling i Linköping och bara typ liggande och skrikandes på plan, det var helt fruktansvärt. Ja, ja det är ju var och ens val..

Och i dagens agilitylopp slutade vi trea i, slagna av fina Steel och duktiga Arwen.

To kontaktfält or not to kontaktfält – jag tycker att det är så svårt. Jag är inte helt nöjd och inte helt missnöjd heller med kontaktfälten under helgen. Under lördagen så gick han inte på första släppkommandot på A:et, jag var tvungen att vända mig en gång till. Vippen var ok, men jag fegade nog ändå och höll kortare stund än vad jag borde. Balansen var jag tvungen att släppa utan att riktigt se om han hade stannat för om jag hade stannat för att kollat så hade fuckat upp efter det (rent handlingsmässigt), detta är väl en sådan kompromiss som man måste göra ibland.   De andra två är jag inte så nöjd med egentligen, att fega är ju att sätta de kortsiktiga målen före de stora målen och att han inte går på släppkommando visar att han inte är helt säker. Idag, stannade han för tidigt på balansen och tittade liksom upp på mig när han tog sista steget in 2+2, inte så nöjd med. A:et är jag lite osäker om han gick på släpp eller om han chansade…

Problemet är väl att jag har satt upp alldeles för luddiga kriterier för mig själv, jag lider fortfarande av det där med att vilja ha kvar kakan och äta upp den….:?

Det blev inte direkt så bra resultat på mässan, inget att hänga i granen alls. Vi diskade oss i bägge klasserna. I agilityklassen blindbytte Tux på mig.. … Jag hade sett att en del hundar blindbytte i situationen och bestämde mig direkt för att testa hur Tux skulle reagera, jag tror att orsaken till att de flesta hundar blindbytte var att man skymde hindret som de skulle ta när man rundade däcket. Egentligen är det inte så mycket att säga mer än att jag inser att vi har en brist här och jag har tänkt lite fel. Som jag skrev för ett tag sedan har jag aldrig tränat Tux att inte blindbyta och därmed är det inga konstigheter att sådant händer, även om det inte är något jag vill ha. Orsaken till att jag inte vill ha det är inte rädslan för att min hund skall blindbyta på mig för jag tror faktiskt att de hundar som tränas med blindbyten är bättre utbildade på när de skall byta och när de inte skall byta än de hundar som aldrig aktivt tränas att inte göra blindbyten.

Kontaktfälten var okej, jag är inte helt nöjd med vippen där jag är lite osäker om han gick på mitt släppkommando eller på min serpentinarm. Sötast var Tux vilket fall när han körde sin ‘målsökande robot blick’ när stod på balansen. På grund av min placering tittade han bara rakt fram mot tunneln, när jag flyttade ut åt sidan där jag skulle göra framförbyte (blev inte lite fel när jag sprang, jag svårt att tänka på två saker samtidigt) ser man hur han justerar blicken efter den nya vägen. Svårt att förklara men tittar inte på mig utan bara vägen han skall springa.

Hoppklassen var en katastrof, inget kändes bra. Trist!

Idag har vi promenerat och spårat. Spåret gick fint utom en sträcka uppe på en väg, Tux tycker det är så knepigt. Det går finfint att korsa vägar men vinklar man uppe på vägen och går mitt på den så blir det genast väldigt svårt.

Dagens märkligaste och roligaste var vilket fall att Martina hade tappat sin mobil i Bokskogen och inte kunnat hitta den. Jag tyckte vi skulle åka och kolla igen, jag tänkte att man kunde ta och ringa så hör man väl den. Vi gick där och letade och letade, hörde och såg ingen telefon. När vi var nästan tillbaka på parkeringen så ringer ‘Martina’ på min mobil. Då är det någon som har hittat telefonen när hon skulle ut och kissa i skogen . Snacka om flyt…

Det är många intressanta diskussioner på agilitylistan just nu. Jag har inte hunnit läsa igenom alla inlägg men har försökt att läsa det mesta kring skånedistriktets DM då det intresserar mig. Intresset är inte enbart på grund av att det är ‘mitt’ distrikt utan att jag var involverad i väldigt långa och heta diskussioner förra och förrförra året gällande denna fråga. Det är faktiskt otroligt sorgligt att se samma sak ske igen och jag anser att något måste göras.

Bakgrunden är att SBK Skåne har beslutat att DM skall arrangeras gemensamt för alla grenar och att tävlingen skall vandra mellan olika regioner inom Skåne.

Förrförra året fick vi (Oxie BK) agility-DM tilldelat under väldigt krångliga omständigheter. En kallelse gällande DM skickades till TS (tävlingssektorn) i berörda klubbar. Ingen kallelse gick ut till agilitysektorerna så vi i sektorn hade alltså ingen aning om vad som föregick. När vi fick reda på att vi skulle arrangera agility-DM så reagerade jag som sammankallande i agilitysektorn direkt och förklarade att det var väldigt olägligt och olämpligt för vår klubb. Dels låg DM i väldigt nära anslutning till en stor tävling som vi arrangerar och dels så skulle DM avhållas på annan klubb så vi var tvungna att flytta två banor samt all annan utrustning. Däremot lämnade vi dörren öppen att arrangera DM på annat datum och på våra egna planer. Dock var det ett blankt nej, DM skulle arrangeras av oss på utsatt datum och på förutbestämd plan. Faktum att diskussionen gick så pass långt att SBK Skåne hotade med att vi inte skulle få hålla tävlingar om vi inte höll i DM .

Det är att det är inte första gången vi har blivit hotade med att inte få hålla tävlingar. För något år sedan hade jag inte fyllt telefonnummer i vår tävlingsansökan. Orsaken var enkel, jag visste vem som skulle vara tävlingsledare och året innan hade jag satt mitt eget nummer vilket ledde till säkert 10-15 samtal som jag var tvungen till att hänvisa till andra personer. Vidare ringde det en massa andra människor till mig som ville fråga andra saker kring Oxie BK. Vilket fall fick jag ett mail i början av juli om att denna uppgift måste fyllas i annars stryks tävlingen. Till saken hör att jag var borta under nästan 3 veckor på tjänsteresa samt en kortare semester. När jag kom hem hade jag fått ett mail om att vår tävling skulle strykas samt att vi inte skulle få ha tävlingar. Jag höll på att gå upp i atomer av ilska och efter ett väldigt agiterat mail till SBK så fick vi behålla vår tävling och till och med ynnesten att fortsätta att arrangera.

Hela situationen är ju så korkad att man blir generad bara man tänker på det. När det gäller det missade telefonnumret så hade man ju kunnat göra en blankett med obligatoriska fält så hade den saken varit ur världen direkt. Sedan är det eknomiska, vi arrangerar en tävling eller för den delen flera tävlingar som tar en hel del av vår fritid i anspråk och för det får klubben betala en rejäl summa till SBK som gör vad? Vem förlorar mest, jag får mer tid att träna mina hundar, SBK förlorar en massa pengar…vad har de vunnit egentligen?

Tillbaka till DM.

Som sagt vi var tvingade att arrangera DM och det helt under de premisser som SBK Skåne hade bestämt. Dock lyckades vi, ja åtminstone trodde vi det, genomdriva att alla klubbar skulle få vara med. Nu fick vi läsa på listan att man tydligen inte hade tänkt dela ut DM-pris om tex en HU hade vunnit. Jag kan inte säga annat än att jag är rejält irriterad. Vad är det för sätt? På hur många sätt kan man köra över en klubb och återigen vad vinner man?

Det lovades vitt och brett klubbarna skulle hjälpas åt vad det gäller funktionärer. Vi försökte ta hjälp av de andra klubbarna som skulle vara medarrangörer men det var faktiskt en del sura miner kring detta då de tycktes inte fått någon information att de faktiskt skulle/måste hjälpa till. Det är inte heller lätt att som arrangerande klubb att förklara detta utan sådant borde faktiskt komma från den centrala delen annars kan det lätt tolkas som att vi inte klarar av det och tar hjälp av annan klubb och behåller pengarna. För när det gäller det ekonomiska drog agilitytävlingen på DM in dryga 20 000 kr (om jag minns rätt) och av det fick min klubb behålla cirka 5 000 kr, resten gick till de klubbar som arrangerade brukset och lydnaden. Det kanske må vara hänt att den eknomiska uppdelningen skall vara så, vad vet jag. Spontant känns det verkligen orättvist, jag sponsrar gärna brukset och lydnaden så att de inte går med förlust men att skänka bort vinsten, nja jag vet inte om det är rätt och riktigt. Man måste beaktta att agilityn har väldigt många starter vilket gör att arbetsinsatsen är hög.

DM ledde till att två personer avgick från vår agilitysektor och jag var så otroligt nära att kasta in handsken. Enda orsaken till att jag blev kvar var att jag faktiskt inte behövde jobba så mycket inför DM. Nu har jag hört att DM har orsakat att ytterligare en person avgått från agilitysektorn i Kristianstad. Turerna och tonerna kring DM är exakt likadana som när vi arrangerade. Det skall bli väldigt spännande eller hur man nu uttrycker det att se om Kristianstad kommer arrangera något nästa år…

Vad kan man göra egentligen? DM borde vara en trevlig tillställning för alla aktiva inom distriktet. När jag tävlade inom ridning var KM och DM roliga tävlingar, mästerskap i miniformat. Jag tror faktiskt att agility-DM skulle kunna vara det oxå om SBK Skåne la ned sina diktatorsfasoner och låter oss agilityaktiva klubbar få en liten chans att tycka till och styra.

Bojkottar man årets DM så är det framförallt Kristianstad som blir drabbade och det är knappast någon poäng i det, de verkar ju väldigt medvetna om problemet. Vad gör man egentligen för så här kan vi inte ha det, det förstör en trevlig tävling och framför allt tar det knäcken på ideellt arbetande människor!

Till något helt annat!

Jag tittade i tävlingskalendern och såg att det inte har kommit ut ännu. Vilket fall är det så att vi i Oxie har sökt om att ha ytterligare en tävling, en klass 3-tävling. Det är den 3 oktober. Det är väldigt få regionala tävlingar i södra Sverige, Snapphanefejden och Gåsahoppet räknar jag faktiskt som internationella eller åtminstone nationella tävlingar. Det gör att det inte lätt att kvala till SM för sydsvenska ekipage. Dessutom ligger två av kvaltillfällena samtidigt som agility-VM (suck) vilket faktiskt drabbar fler än landslagsekipagen, inte så kul för de som vill supporta. Jag hoppas att fler klubbar i sydsverige faktiskt hänger på och vågar arrangera småtävlingar även om vinsten inte blir så stor. Vi behöver fler tävlingar här nere!