Dog Play – Understanding Play Between Dogs and Between Dogs and People avPatricia McConnell. DVD på cirka 2 timmar.

Som vanligt hade jag nog inte läst så noga vad DVDn handlade om när jag köpte den, trodde den skulle handla om hur man får hundar att leka men det gjorde den inte. Den handlar i huvudsak om interaktionen mellan hundar. Det är även ett kortare avsnitt där hon behandlar lek mellan hund och människa. Jag måste erkänna att jag tyckte det var en intressant DVD . Jag vet inte riktigt vem som skall köpa den eller se den men är man ‘nördig’ så varför inte.

Som så många andra DVDer om hundträning så är denna filmad från en föreläsning och så är den varvad med fotografier och filmklipp. Stundom är det riktigt roliga klipp, djur är bra knäppa när de leker och för den delen människor är inte mycket bättre.

Det som var lite av en ‘ja, så är det nog, det har hon alldeles rätt i upplevelse’ i DVDn var hon betonade vikten av paus. Hon menade att det viktigaste för en hund att lära sig i leken för att det skall fungera bra är att pausa. Jag har aldrig tänkt så mycket på det förrän hon sa det och visade exempel på det. Det stora flertalet hundar pausar naturligt men det finns en del som inte gör det och dessa hundar hamnar oftare i problem (bråk).

Paus är inte att hunden går och lägger sig utan kan vara ett kort break där hunden ökar avståndet temporärt. Ligger de till exempel och munhuggs så vänder de bort huvuden en kort stund för att sedan återuppta leken igen. Springer de runt så tar den ena hunden en lite större lov och så vidare, bara korta avståndsreglerande pauser. Jag tror att jag till och med har förväxlat detta med ett lite undvikande beteende. Att jag har trott att den ena hunden tycker att det är jobbigt och därmed tänkt att den undviker fast det enbart är en hälsosam del av leken.

Patricia betonade också att det här med paus är något som man även som människa skall tänka på. Alltså om man har en hund som är svår att få igång i lek så kan det vara värt att tänka på som förare att vara intensiv – backa undan – intensiv för att inte få ett undvikande beteende där hunden bara tycker att man är jobbig. Hon betonade även vikten av att lära barn att pausa om de leker med hundar. Hon hade varit med om flera tråkigheter med hundar där barnen hade lekt så som barn gör – mycket intensivt som gärna blir bara intensivare och intensivare.

Det blir att man bara skrapar på ytan men det var helt klart intressant!

Jag har läst Reaching the Animal Mind skriven av Karen Pryor, tror det kommer en svensk översättning – vet dock inte vad boken kommer heta på svenska. Det har varit en supertrevlig bok att läsa, en feelgood bok förstås . Boken handlar om klickerträning, Karen Pryors syn på klickerträning och varför hon (och många andra) upplever att den här typen av träning fungerar så bra. Boken är ganska biografisk, vilket fall som utgångspunkt. Hon berättar hur hon och hennes kollegor startade och hon berättar om många av hennes upplevelser, aha-moment inom klickerträningen. Det är riktigt trevligt och intressant att läsa. Dessutom så finns det en sida (länk ovan) med en massa videofilmer och fördjupningsartiklar som följer boken igenom. Det handlar träning av alla möjliga och omöjliga djur men som sagt det är klickerträning så det är direkt applicerbart på hundträning. Min favoritvideo är under kapitel 5 ‘Panda the Guide Horse in Action’ (en klickertränad ponny som ledarhäst åt en synskadad ).

Nu är det inte enbart enbart anektdoter från Karens liv som djurtränare utan rätt mycket mer. Det är rena praktiska träningstips, en hel del kring TAGteaching och så ägnar Karen ganska mycket tid åt varför just klickern är så ‘överlägsen’ verbala markörer. Jag måste säga att jag blev lite stressad när jag började läsa dessa kapitel, jag var faktiskt rädd att det skulle flyta ut i något mumbo-jumbosnack som jag inte klarar av . Det gör det dock inte, hon klarar faktiskt av att prata om djurs känslor men ändå hålla en vetenskaplig förankring.

Feelgood bok, ibland när man läser hundträningsböcker blir känslan bara en massa dåligt samvete för allt man borde ha gjort och allt man borde ha kunnat….Då kan jag känna att det spelar liksom ingen roll om boken var bra och allt som personen har skrivit är rätt och riktigt för den där sporrande känslan finns liksom inte där. Denna bok är inte alls så, vilketfall inte för mig. Det är kanske inte så mycket nytt i boken vad det gäller klickerträning, Karen klargör en del saker och rätar ut en hel del funderingar jag har haft. Framförallt måste jag säga att hon presenterar en väldigt avspänd syn på hund/djurhållning som jag tycker var skönt att läsa om. Det är saker som att de där små vardagliga korrigeringarna som vi kanske gör inte är så farliga. Det fanns ju en tid då klickerträning var noll/inga korrigeringa what so ever, ja så är det kanske för den del fortfarande. Jag tycker att det är rätt svårt att leva efter då korrigeringar ingår i vardagen, i livet och det är något som vi behöver kunna leva med. Jag menar sådana saker som att man måste bryta något som är roligt, att man hindrar hunden från ta något tappat med nej, stopp (alltså inte NEJ! du kommer få stryk om du tar det där).  Hur som haver så kände jag att träningsmotivationen och inspirationen ökade när jag läste boken.

Många loppor blir det

Foundation Training for Agility – The Road to Perfect Partnership av Moe Strenfel, producerad av Clean Run.

Detta är nog den grundligaste DVDn jag har sett, Moe får verkligen i minsta detalj av det mesta. DVDn är precis som titeln säger grundträning för agilityhundar men man skall nog kanske göra tillägget att det handlar om grundträning för hundar som körs inom Greg-systemet. Hur bra denna grundträning är för andra hundar har jag faktiskt lite svårt att uttala mig om. Grundövningarna bör fungera bra men man kan ju inte köra ‘proof’ övningar av t.ex. blindbyteslinjen om man har tänkt att använda blindbyten, det blir inte så schysst . Men för de som vill följa Greg-systemet så är denna DVD riktigt bra.

Den innehåller 3 DVD samt pdf-filer med övningarna så att man kan ta med utskrifter till träningsplanen, en riktigt bra tanke! De två första DVDerna innehåller övningar såsom klassiskt cirkelarbete men även flera kluriga ‘proofövningar’. Det var en hel del övningar som jag inte kört själv som jag tänkte testa . Den tredje DVDn handlar om balansövningar, kroppskontroll och dylikt. Denna delen är lite lam i förhållande till de två första DVDerna, det drar ned helheten lite.

Om man har brist på uppslag till grundkurs för agilityhundar så kan man kopiera denna DVD rakt av. Innehållet täcker gott och väl övningar för en grundkurs…

Som jag skrev tidigare så tycker jag att detta är en bra film, den är välgjord, väl genomtänkt och extremt tydlig. Övningarna är bra, både gamla och nya sätt att lägga grunderna. Enda brasklappen jag har är hur användbar den är för icke-gregorianer…

Jag har kikat igenom The Pre-Sports Puppy DVDn utgiven av Clean Run och av Rachel Sanders.

Jag kan säga direkt att jag inte var så imponerad, det är en rätt trist DVD (inspelat under ett seminarium) och innehållet är väl ok men inte så nytt, väldigt tradionellt på något vis. Dessutom stör jag mig på hennes ‘ursäktande’ att hunden inte tar erbjuden kamplek, det händer gång på gång. Har väl tänkt på det ganska mycket, när man demonstrer live så funkar det rätt bra om hunden gör lite fel och det blir inte som man har tänkt sig. Men jag känner inte alls samma sak när jag ser på film, jag VILL se HUR det skall se ut och inte en massa annat tjafs. Detta gäller inte enbart denna filmen utan många av de filmer som Clean Run producerar, skitstörigt.

Filmen innehåller vilket fall några olika avsnitt, hantering, stanna kvar, stanna kvar med distrahering och ett litet avsnitt med vippen. Det börjar med lite mer eller mindre tvångsmässig hantering, här pratar vi ingen shaping what so ever. Alltså skall hunden sitta så trycker vi på gumpen osv, men som sagt det är väl inte något fel i det men inte så nydanande och inte heller funktionellt alltid.

För mig är denna DVD slöseri med tid och pengar !

Control Unleashed av Leslie McDevitt

Nu har jag sett den första av min laddning av filmer (beställde en hel bunke från Clean Run för ett tag sedan). Jag började med Control Unleashed DVDn. Control Unleashed är både en bok och en DVD-box om 4 DVDer. Jag har inte boken och jag har inte heller läst den. Det är helt klart att rekommendera att börja med boken, inte så att DVDn är svår att förstå utan att ha läst boken. Jag tror bara att boken är fylligare och ger mycket mer än DVDn, så man kanske inte behöver DVDn när man läst boken.

DVD-boxen är ett seminarium/kurs som är filmad, att se på klippen är med andra ord som att gå som åhörare på en kurs. Det första som faktiskt slog mig när jag såg filmen är hur otroligt osexigt det är, alltså träningen är grymt trist att titta på. Trots att jag är nörd av värsta sorten så kan jag säga att detta är ett sömnpiller.   Det värsta är att man skall jämföra Controll Unleashed-metoden med de metoder som Cesar Milan, Hundcoachen med flera använder sig av. Det är bara att konstatera att det är ENORMT svårt att få denna typ av träning att göra sig i TV, det är långsamt och helt oflashigt om man jämför med ‘ryck hunden i koppel så slår runt metoderna’.

Själva DVDn behandlar egentligen inget av det titeln säger, dvs kontroll okopplad. Jag vet inte hur fokus ligger i boken men om jag har uppfattat det hela rätt så är det hela ett program som adresserar flera olika problem som både händer när hunden är kopplad och okopplad. Det kan vara allt från utfall mot hundar/folk till att typ stänga av när man kommer på tävling (typ få rampfeber).

Jag kan se hur programmet fungerar och jag tror att metoden är riktigt bra för den ambitiöse hundägaren,. Det är väl just det som är haken tror jag, folk gillar det som är sexigt och dom gillar snabba lösningar om man generaliserar. Men som sagt, jag tror att metoden är väldigt användbar för många hundar.

Som jag skrev ovan så tror jag att man skall börja med boken, DVDn var ganska seg att se på. De kunde gott och väl ha kostat på sig att klippa ned den och visat fler avancerade exempel. Nu är det 3,5 DVDer med grundläggande träning fast med olika hundar (dock väldigt lik träning) och så på slutet kommer det en hund som gör lite mer avancerad träning.

Jag vill inte skriva så mycket om metoden förrän jag har läst boken då jag känner att man troligen har missat en del genom att enbart se DVDerna. Men av någon anledning så tänker jag lite på Susan Garretts Crate Games, kanske för att i Control Unleashed så använder man sig av en matta/korg som en del i arbetet.

Leslie sa flera saker som jag har skrivit upp i en bok där jag brukar samla ‘bra att ha tankar’. Tänker inte skriva upp alla här men ett par saker kan jag väl bjuda på:

♥ Den känsla (glädje, ilska, depp, ja you name it) du har när du försöker lära din hund något kommer att kopplas till det ‘momentet’ eller till det du lär hunden.

♥ Om man har en hund som är skygg för/reagerar på folk så är det kanske inte alltid den bästa idéen att gå fram till folk och be dom ge hunden godis (counter conditioning). Hon menade på att det alldeles för ofta blir lite så här:

Hunden gör något oönskat när den ser en människa, vi tvingar fram den mot det som den ogillar/är rädd för. Den börjar stressa (vilket ofta blir värre när den kan förutse att den måste gå fram till det äckliga), stressen gör att den fler oönskade saker som att hoppa på folk, nypa efter godiset osv. Detta i sin tur leder till att förare försöker kontrollera det beteendet och så har vi en negativ spiral..Leslie vill hellre lära hunden att den skall tänka att där är en läskig person, so what, jag behöver inte gå dit…

Det senare är nog en väldigt god summering av programmet.

Ja, vad skall man säga. Jag både gillar programmet/metoden men DVDn är lite seg, helt klart. Tre loppor..

När jag bytte foder till hundarna så kände jag att mina kunskaper om hundmat är typ noll och inget. Sagt och gjort började jag googla för att läsa på om hundmat. And it is a jungle! Nu blev det väldigt mycket lättare då jag faktiskt ville ha ett foder med så mkt svenska råvaror som möjligt på grund av mina eko-rekotankar.

Men jag skall helt ärligt säga att jag blev rätt rådvill som konsument eller rätt rådvill är inte det rätta ordet utan jag blevo helt yr i moppen . Sådant kan man dock råda bot genom att läsa på och det har jag gjort. Här kommer lite smått och gott ur boken Hundmatboken av Marie Sallander, Åke Hedhammar och Åsa Lindholm.

Boken är från 2001 så en hel del har hänt sedan dess för det är en ganska tuff marknad det här med hundfoder. När boken skrevs omsatte den marknaden 2,5 miljarder i Sverige så det är inget snack om att det är stora pengar i omlopp.

Hundfodertillverkare spelar väldigt mycket på dels vår okunskap och vårt dåliga samvete. Hunden måste ha detta och detta för annars får den brist och kan få följande åkommor eller detta fodermedel är inte bra för hunden, den är inte gjord för att ta upp xxxx men i vårt foder har vi bara yyyyy så det är toppen osv osv osv… Faktum är att mycket att det som skrivs på hundfodertillverkares sidor bör tas med en grymt stor nypa salt, bara genom att läsa denna bok och sedan kolla på ett par stora tillverkare kan man konstatera att det faktiskt står en hel del rena felaktigheter på deras hemsidor.

Boken är exakt sådär torr och faktaspäckad som jag gillar . Den täcker upp det mesta om utfodring  både för valpande tikar, hundar som arbetar hårt till hundar som behöver banta. Första delen i boken är om näring i fodret, en väldigt bra del.

Här är några saker som jag har tagit med mig från boken:

Första saken är något som jag visste men har förträngt. Kalcium/fosfor, helt värdelöst att titta på ämnena var för sig, det är kvoten mellan dessa som måste stämma. Ganska ofta verkar folk tro att det är så bra med hög kalcium halt, då får de typ ett starkt skelett. Hmm, så är det alltså inte.

Mängden avföring säger inget om kvalitet på fodret. Det säger möjligen att fodret inte är så energitätt, dvs mycket bulk i det. Det vill säga att hunden behöver äta mycket foder för att tillgodogöra sig allt den behöver, men detta är trotsallt bra för en del hundar som kanske inte gör så enormt mycket och som är hungriga.

Att foderallergi är något som man utvecklar och inte har, säkert så med alla allergier men jag är en oallergisk människa så jag har tänkt mer i termer om att ha/bära på något….Det innebär att man måste utsättas för det man utvecklar allergi mot. Ofta hör man till exempel att spannmålsbaserade foder inte är bra för känsliga/allergiska hundar men om de inte har ätit det så har de inte heller utvecklat allergi mot det.

Ett bra torrfoder innehåller 1,0 – 1,4 % kalcium och 0,8-1,3 fosfor, högre värden är inte bättre utan dessa kvoter är det optimala.

Rå kost (oavsett kött eller vegetabilier) är inte bättre, i de flesta fall ökar smältbarheten med tillagning. Det finns en generell övertro till det som man anser är ‘naturligt’ men det är rent krasst så att hundarna i sitt naturliga tillstånd inte alltid har det bäst rent näringsmässigt.

Hundar äter det som smakar bäst, inte det de har behov av. Hundar äter helst typ vanligt rött kött men skulle i längden inte må speciellt bra av den kosten.

I innehållsdeklarationen skall företagen deklarera råvarorna i en top-downordning (tjusig svengelska här ) men det är mycket fuffens med det där. Många råvaror kan delas upp i olika beståndsdelar på så sätt hamna längre ned i listan och puffa upp något annat, så att det ser bättre ut.

Lamm/fårkött är inte snällare mot hundens mage. Orsaken till att många tror det är för att förr var det sällan lamm/fårkött i hundfodret och därför gav man ofta det om hunden utvecklat någon typ av allergi där man tror att fodret är orsak (beakta ovanstående punkt, man måste utsättas för något för att utveckla allergi).

Spannmål är inte dåligt för din hund. Hundar är inte speciellt duktiga på att tillgodogöra sig otillagat spannmål men däremot tillagat, såsom det är i våra hundfoder. Hundar äter dessutom en hel del vegetabilier genom att äta mag- och tarminnehåll samt en hel del lortar från gräs/spannmålsätare…..så om man vill kan man säga att det är naturligt för dom så länge det är lite förspjälkat…

Bra bok för den som vill nörda ner sig lite !

Jag har läst boken Fysträning för hund av Anna Holmgren, Marie Söderström och Stefan Rosén. Jag hade ganska höga förväntningar på denna bok då Anna och Maries bok om stretching och massage är bra. Tyvärr tycker jag inte denna bok når upp till samma nivå, därmed inte sagt att det är en dålig bok. Jag har fått med mig några matnyttiga saker som jag skall använda i framtiden, en hel del bekrätande på ‘mitt tänk’ och några ‘aha – instressant’ upplevelser. Tänkte lista plus och minus.

Plus +

• jag gillar deras osentimentala sätt att skriva. Man får inte ångest vilket är viktigt när man som jag här hundskadehypokondriker.
• avsnittet ‘Myter i hundvärlden’ är bra och nyttig läsning.
• det är en bred bok som tar upp många olika typ av träning och sätt att ha koll på sin hunds välbefinnande.
• bredden på olika sätt att fysträna hunden.
• jag tror att det är en stor fördel att en av författarna själv är/har varit elitidrottare.

Minus -

• bredden i boken ger tyvärr även att det saknas djup. Det är många gånger man önskar sig mer ingående förklaringar på olika sätt att fysträna hunden.
• jag hade verkligen önskat mig att man hade vågat gå in på hur man bäst lägger upp träningen inom de olika grenarna, till exempel hur jag bäst tränar min agilityhund, komplementerande träning till agilityn osv.
• mycket som jag kände att ‘det här kan jag redan’.

Här är några saker som jag kommer att ta med mig:

1. Under långa tävlingsdagar bör hunden få mat eller extra mat någon gång mitt under tävlingsdagen. Deras undersökningar visade tydligt på att hundarna presterade bättre. Jag vet inte om alla brukar ge sina hundar mat under tävlingarna men jag brukar bara ge morgon och kväll, dock har det många gånger känts rätt ojuste mot hunden.
2. Planera säsongen. Även om jag inte gör så stora förändringar i hundarnas fysträning inför stora tävlingar så skall jag sätta mig ned när jag har planerat vilka tävlingar jag skall till och pricka av vilka som är viktiga för mig och fundera på hur jag faktiskt lägger upp min träning fram till dessa. Inte bara träningen hemma på klubben utan även hur jag tävlar, det är liksom inte läge att komma på två tävlingar innan SM eller vad det nu är att kontaktfälten är skit eller något sådant.
3. Författarna var inte mycket för att ställa av – vila hundarna. Det verkar som om det finns någonsorts regel att man ‘måste’ vila agilityhundar från agility. Jag har alltid haft svårt att förhålla mig till detta för det låter ju bra att hundarna får vila och eventuella skador läker ut fast samtidigt så finns det ju absolut ingen garanti att det gör det bara för att de inte tränar agility. Vidare så är ju igångsättningfasen både riskabel och jobbig. Förra året gjorde jag så att mina hundar fick vila från agility i två kortare perioder á 3 veckor åt gången. Mitt största argument för vilan från agility är nog inte skadeutläkningsgrejen utan det mentala. Jag tror helt enkelt att både förare och hund mår bra att vila upp sig mentalt från agility. I år tänkte jag ta en längre period i januari och februari där vi pausar från agilityträning men kör mycket gymnastikhoppning istället. Jag tänker mig att vi då stärker musklatur, utvecklar hoppningen men ändå får den där mentala vilan.

Jag hoppas att författarna säljer så pass att de vågar sig på en bok som verkligen går på djupet och där de vågar ge träningsråd inom våra olika tävlingsgrenar. Denna bok får av mig:

Nu har jag kikat igenom den andra DVDn som jag beställde från Clean Run – Stretching the performance dog. Det är samma ‘författare’ som Get on the Ball så mina förväntningar var inte speciellt höga. Men kan väl säga att denna DVD är bättre än Get on the Ball, den är inte superbra men OK. Den är grundlig på så att den visar alla möjliga sätt att stretcha men man får inte så mycket mer med sig. Hon går igenom alla möjliga leder och visar stretchingen både med hunden liggande och stående. Det är okej men som sagt det är inte speciellt fylligt. En annan sak som är negativ är att det faktiskt är lite jobbigt att det på engelska (och då är nog min förståelse för engelska rätt ok), orsaken är att även om jag har lite halv koll på anatomin så är jag inte helt hemma på de engelska namnen på vissa leder och muskelgrupper. Engelskan är dessutom lurig för även om man har koll-halvkoll så har man ofta så många synonymer för samma led/muskel.

Sen tycker dom att man skall stretcha både innan och efter träning. Här råder det väl lite skiljda meningar men det är inget hon nämner. Hon visar ett program som hon tycker man skall använda både före och efter träning och tävling, både för människa och hund.

Om man inte gillar att läsa så är denna DVD OK, men annars rekommenderar jag hellre Låt tassarna vila. I den boken finns nog till och med fler övningar, dessutom förklarar den mycket mer grundligt vad det är man håller på med och inte bara det, man får även ett avsnitt om massage.

Stretching the performance dog får tre Ozzy av mig.

För ett tag sedan köpte jag ett antal saker från Clean Run, bland annat en bok och ett par DVDer. Jag har inte haft tid att kolla på dom förrän idag då jag kikade på den första DVD. Det var Get on the Ball. Jag har lagt till en ny kategori där jag tänkte att jag kunde recensera sådant som jag känner för, eller nått i den stilen. Får se om det är kul, provar vilket fall som helst.

Jag beställde DVDn för att vi hade en sådan där boll och hundarna har varit upp på bollen och de tyckte att det var himla roligt. Dock hade jag inte så stor pejl på vad man skulle hitta på med hundarna och hur man skulle träna dom. Det jag hade lyckats hitta på nätet hade inte gett mig tillräckligt och när jag såg DVD så slog jag till.

Jag kan säga att DVDn var en rätt stor besvikelse. Jag hade tänkt att man tränade/shejpade fram olika övningar som hundarna som då var både roliga för hunden och stärkande för fysiken. Det som demonstrerades på DVD var mest mer eller mindre halvtvång. Jag undrar verkligen hur stärkande det egentligen var för hundarna.

DVDn innehåller 3 olika program, lätt, medium och avancerat. Dessutom är ett valpprogram och så specialprogram för fram och bakben. Tyvärr, så är det väldigt många repetitioner av samma sak om och om igen. Till exempel bygger avancerat program på samma övningar som lätt fast man typ tippar bollen lite mer och sedan är det kanske en ny övning på slutet, men som sagt mycket repititon av saker som man faktiskt kan räkna ut själv.

Det som är tråkigt är att det är så mycket tvång. När hunden skall lägga sig på bollen så trycker hon ned hunden för att få den att ligga på bollen och så fortsätter det genom hela demonstrationen, det är inte hunden som gör rörelserna utan hon. Det är mycket slitande i hunden hit och dit och bitvis ser det himla obekvämt ut för hunden.

Hon pratar mycket om att det ger kroppsmedvetenhet hos hunden, alltså att vara på bollen och alla de övningar hon gör. Jag fattar dock inte hur för det är inte hunden som flyttar sina ben eller försöker klura ut saker. Visst får de väl säkert mer kroppskontroll och medvetenhet genom att de måste hålla balansen men de skulle klart få ännu mer av denna vara om hundarna fick jobba självständigt på bollen.

Enligt mig är denna DVD slöseri med pengar!