Nu har sista dagen på Greg-kursen varit och jag är nöjd med kursen. Har inte tid att skriva så utförligt för jag skall ut och gå med hundarna och sedan på middag.

Jag är lite mer utvilad idag och däför på något bättre humör men jag känner fortfarande att mitt och Tux största problem är att jag inte kan hantera allt som belönar honom. Handlingsmässigt så är det utan tvekan threadle som vållar mig massiva problem, så pass mycket att jag knappt kunde springa bana idag. För jag tänkte så mkt på fotarbetet och armarna fram till threadlen att jag kom av mig och då klarade jag inte av threadlen för jag och Tux var ur fas. Grymt märkligt när man kan känna och tänka hur det skall fungera men sedan inte kunna transformera det till en rörelse. Jag har nog nästan inte sett Tux så förvirrad som när jag skulle göra threadles under denna kursen, han har snurrat och bara stannat vilket är riktigt olikt honom.

De diagonala framförbyten vill jag gärna skråa och springa lite sidles och då får jag inte med mig axlarna, när jag korrigerar mig själv så känns det bra när jag springer så det kommer nog bli lättare att korrigera.

Snälla Martina har filmat en massa så jag kanske kan lägga ut något och beskriva lite mer ingående.

Förutom mitt dåliga självförtroende så har kursen varit bra och Greg har varit på strålande humör. Det är så otroligt synd att inte fler vill/kan gå kurs. Min personliga åsikt är att Greg som instruktör och hans system är väldigt underskattat här hemma i svedala. Alltså, inte så att jag tycker att alla skall gå kurs och byta system, men jag tror att väldigt många mer än vi som redan är ‘hooked’ borde gå. Jag hade verkligen velat få in allt i ryggmärgen vilket är supersvårt om han bara kommer varannat till vart tredje år. Det är ytterligare en orsak till att jag hoppas att flera väljer att anmäla sig till nästa kurs. För er som är intresserad men bangar för kostnaden så kan jag hinta om att han kommer nästa år samma tid och förhoppningsvis till samma ställe så det är bara att börja spara och planera semestern.

Vill man göra som man alltid har gjort eller lite som man vill när man kör agility – ja, då är kanske inte Greg-kurs något för dig. Men då och då så ifrågasätts systemet i bloggar och konversationer där folk påstår att det är motsägelsefullt och att det finns luckor. Jag tror Gregs handlingssytem är så bulletproof som ett system faktiskt kan vara och att alla gånger jag har läst eller hört något så har det byggt på ren och skär okunskap (sorry om jag trampar någon på tårna nu). Därmed inte sagt att det är det bästa systemet för allt och alla men jag vågar påstå att det är det mest konsekventa och det med hästlängder.

Ja, jag får fortsätta mer någon annan dag!

Jag är otroligt trött, det har jag varit hela jäkla dagen. Så fort vi har varit inomhus så har jag gäspat konstant. Märkligt..

Ja, kursen fortsätter. Det har inte gått så bra idag tycker jag, helt klart en väldigt jobbig dag. Det har varit väldigt mycket olika övningar under dagen så det är svårt att skriva en sammanfattning. Kontentan är nog att jag känner att Tux kräver mer av mig som hundtränare än vad jag klarar av. Jag har skrivit det innan men det är väl just så jag känner – han är mycket hund.

Rent handlingsmässigt är jag väl inte helt off men lagt mig till med en del omedvetna later. Den ena är att jag gärna vill springa sidledes i vissa typer av framförbyten och den andra är min rörelse i threadle. När det gäller threadle och flytta fötterna så fick jag inte alls ihop vad jag gjorde igår när det var threadle. Jag fattade och kände att det var fel men kunde liksom inte komma på varför, det blev liksom fötter och armar över allt eller så blev det typ inget. Men idag tror jag att jag kom att jag helt enkelt bara blivit nonchalant när jag gör själva threadlen och glömmer själva vridningen av kroppen (BCL) och då kändes det helt plötsligt lättare. Det är helt klart så att man borde filma sig mer och oftare då jag flera gånger fått kommentarer om viftande armar där jag aboslut vet att de inte skall vifta. Olater helt enkelt.

När det gäller handlingsbiten så känns kursen bra och grymt nyttig för mig. Sen fanns det en annan bit sist idag som jag kunde ha varit utan, det får en bara att känna sig som en looser vilket folk tenderar att göra ändå. Det är frågan om att han tar tid på hundarnas slalom, balanshinder och dessutom diverse test hur bra hunden är på själva hindren. Tux kunde förstås inte stanna två plus två och var grymt gasad och jag kände mig redan trött och rätt irriterad. Det var inget kul avslut helt enkelt.

Vilket fall som helst så kan jag väl säga att en sak som upptagit mina tankar väldigt mycket är det är med belöningar och kontaktfält vs Tux och jag. Det är väldigt svårt att jämföra med tex Greg då han bara kör tävlingsmässigt på några få tävlingar medan vi förväntar oss att kunna köra tävlingsmässigt på nästan alla tävlingar. Det vill säga att Gregshundar stannar på balansen och gör nose touches 90 % av gångerna. Det är väl okej, men samtidigt så tycker jag att då är det ju ingen svårighet att bibehålla ett bra kontaktfält (!). Problem ligger ju det frekventa tävlandet och bibehållandet av kontaktfälten, vilket fall för mig. Däremot började jag tänka att jag och Tux faktiskt kanske inte kan köra tävlingsmässiga kontaktfält så pass ofta som vi gör? Mina funderingar är även om jag belönar kontaktfälten superdupermycket så är Tux en såpass hetsig hund (vilket fall för mig och min kunskapsnivå) att jag kanske måste inse fakta. Vidare upplever jag att även om jag försöker begränsa Tux självbelöningar och se till att alla belöningar hos mig/tillsammans med mig (ngt vi pratade om igår) och belönar med allra bästa belöningen på kontaktfälten så är agility – springa vidare en grym belöning för honom så jag tror inte belöningen kommer få honom att ‘välja’ stå kvar på kontakfältet. Det hägrar liksom massor av fina belöningar framåt i hans värld..Nä, jag är nog för trött för att skriva något vettigt så jag går och lägger mig istället .

Bryta ihop och komma igen…

Jag har sedan en tid intresserat mig för alla dessa instruktörsutbildningar som alla hundtränare just nu måste erbjuda. Det som fick mig att höja på ögonbrynen var att jag såg att folk tog banklån för att gå dessa utbildningar och att de är stora investringar med osäker utgång och mycket osäker kvalitetsstämpel.

Nu tänker jag göra ett litet räkneexempel, siffrorna skall läsas med kritiska ögon då jag inte är insatt i branschen och dessutom börjar bli väldigt trött.

En utbildning som vara en helg kostar 3500 kr och vi kan säga att det är 16 deltagare.

Det ger 56 000 kr, jag antar att man måste dra av momsen så då har vi typ 42 000 kr.

Vidare, låt säga att helgen är 32 arbetstimmar för två personer. Vidare krävs det säkerligen ytterligare efter- och förarbete. Vi kan säga 2x 5 arbetsdagar vilket är lika med 80 timmar.

Då pratar vi om 112 timmars arbete för instruktörsutbildningen, det ger en inkomst om 375 kr per timme (motsvarande timlön ger en månadsinkomst på 60 000 kr för att få ett perspektiv). Jag är inte säker på hur man räknar de sociala avgifterna då det verkar bero på vilken lön man plockar ut, vidare är det svårt att estimera kostnaderna för att hålla kurs.

Jag försökte kolla lite vad andra egna företagare tar per timme, hittade timkostnader på cirka 300 kr plus moms i hundbranschen. Det var inte så många som var offentliga och jag är trött nu så orken tryter. Ett annat exempel är  ‘min’ sjukgymnast som tar 340 kr plus moms.

Ja, det här förstås totalt ovetenskapligt men det tål att räknas på. 

I söndags blev jag matförgiftad *urk*. Käkade på Wok Kitchen på Burlövs center, märkte förstås inget då. Jag var helt super-superhungrig och tittade väl inte så noga på kycklingen dessvärre. Sen på natten fick jag lida för det…pratade med jämna mellanrum med toaletten i tolvtimmar framåt och var totalt däckad efter med feber. Jag är fortfarande supertrött och tagen efter det dygnet. Man borde kanske göra en anmälan till hälsovårdsmyndigheten eller nått? Tidigare i somras så var det faktiskt en tjej som begärde sina pengar tillbaka efter att ha varit magsjuk hela natten när jag var där och handlade, jag hade då redan betalt och var hungrig så jag lät det passera, dumt nog och har glömt bort tills nu.

I söndags började jag med att kika på Liras Korning, det såg fint ut. Hon är mattes tjej och visade det till och från på korningen, fast det blev bra än då. Därefter körde jag mettmobilen ut på Revinge och lade ett spår till Tux. Det blev väl lite si och så med spårningen. Det regnade när jag la spåret och på den dryga timme jag var ute och promenerade skiftade vädret om så att solen kom fram och det torkade upp rejält. Det gjorde spåret lite svårare än vad vi kanske behöver just nu. Tux spårar inte superbra just nu eller kanske jag skulle skriva de två spår vi har gått sedan typ uppflytten … Han går in med liv och lust och flaxar både hit och dit, ringar i vinklarna sen när han blir lite tröttare spårar han lite bättre för att på slutet återigen börja kryssa men då för att han är trött. Nästa gång så skall jag köra på kort lina och hålla emot så att jag hindrar honom både i fart och kryssning med förhoppning om att han skall upptäcka att det blir så mkt lättare så. Sen har jag haft med Ozzy i spåret och jag tror att det kanske inte heller är så bra för det taggar nog upp en redan taggad Tux. Jag skulle ha tränat upplet oxå men den ödesdigra hungern satte stopp för det.

Igår blev det då ingen träning, totalt apatisk.

Idag körde jag en kombination som jag byggt ihop själv. Mija hade ställt upp en del av en bana i sin blogg och kände att jag ville prova något liknande, tyvärr fanns inte hela banan på nätet så jag fick improvisera lite.

Jag skissade upp en övning hemma men tyckte sen att gappet mellan hindren där de skulle in mellan blev för litet så jag justerade det till exakt 1 meter mellan hinderstöden.

Jag glömde att köra den rosa av någon anledning men körde de andra två åt bägge hållen. Både Tux och Ozzy tyckte det var okomplicerat. Någon gång så man en liten antydan till flicktendens hos Tux när han kom in genom gappet mellan hindren, det var de gånger jag var sen att vrida runt och han inte fick signal från mig. Dock tyckte jag det var lite lurigt att själv handla denna situation, jag kände att jag var tvungen att släppa hunden med blicken för att tittar så att jag hamnade exakt rätt vid gappet, det blev en konstig känsla. Påminde faktiskt lite om när man gör blindbyten, vilket jag inte gör så ofta och aldrig medvetet med Tux.

<a href=”http://www.bloggkoll.com/blogg/210929/metteozzyse?claim=6t348jmzmhn”>Följ min blogg med bloggkoll</a>

Greg kommer till byn….Jag kan inte bestämma mig. Egentligen borde det kanske vara självklart men 8000 kr är hutlöst mycket pengar. Kommer jag få tillbaka så mycket att det är värt den summan? Om jag skall vara ärlig ansåg jag inte att jag fick det förra gången jag gick kurs. Inte så att det var dåligt men jag hade lika gärna gått som åhörare. Jag fick ingen personlig information och jag upplevde att jag fick avsevärt mycket mindre tid på banan än övrig då vi ofta klarade övningen på första eller andra försöket.  Ovanpå det riskerar man att missa saker för att man skall gå av sin hund, värma upp eller belöna. Ytterligare en negativ sak är att ibland pratar åhörarna lite över ens huvud, ibland. Det kan vara att de använder de som springer som exempel, negativt sådant eller som sagt börjar prata och diskutera medan jag tar hand om min hund. Det handlar inte om att jag anser att jag kan systemet eller att vi är så mycket bättre utan om jag de facto får tillbaka det jag betalar.

Åhörarplatserna är på tok för billiga men jag hatar att stå bredvid, jag vill träna med min egen hund.

Ett av många i-landsproblem man kan ha….

Liter fler bilder ligger uppe, bara en massa hoppande hundar (snacka om nörderi)! Bilderna är lite mörka, dassig för träningen skedde under tak, ingen superdröm för den som vill fota men skönt för hundarna.

Stride regulators!

Kvinnan bakom Hit it board, Touch it och ovan strid regulators…

Nedan är Susans nya hund Feature !

Detta är DeCaff med favoritleksaken..

Och Encore då..

Detta är en Elvis och Aino dotter (ja, kullsyster till Ogin) som bor i Kanada.

En helt underbar Cattledog som gick i medium, helt galen med massor av driv. Tyvärr

hängde damen som hade henne inte riktigt med i svängarna.

Designer dog, blandning mellan Jack Russell och Border Collie!!!, skithäftig! Snabb som en

vessla, så cooooool. På tävlingen fanns det en BorderStaff, staffe och BC blanding som var

minst lika cool den. Jag tyckte denna såg ut som en missfärgad Kelpie .

Märkligt att USA envisas med ett så litet slalom när de har så stora hundar.

Jag har ju alrig varit helt övertygad kring nosdutt och weight shift, gillar inte när de dyker ned.

Efter Advanced och Masters Camp så kommer Fat Camp. Det avhålls inte i sunny Florida utan i blåsiga Malmö. Det går ut på att man tager sin hund och så springer man runt, runt och lite mer runt. Man blir alldeles flåsig och inser hur pinsamt dålig kondis man har. Det som är fint med Fat Camp jämfört med Advanced och Masters Camp i Florida är man slipper en Mr Greg Derrett som står och flinar när springer runt, runt. Sign up to Fat Camp now!

Vi tränar cirkelarbete, alias fat camp, och jag har kommit fram till att det är väldigt bra för mitt välbefinnande om inte annat. Vi kör inner- och yttercirklar och sen tränar vi även på lyhördheten när jag bromsar in. Det fungerar bra så länge vi inte har något som drar alltför mycket framåt. Då drar Tux all världens väg fram mot detta istället för att bromsa med med mig. Jag har inte heller vågat flytta cirkelarbetet ut nära hindren, måste först förstärka upp det ordentligt utan allför mycket störningar.

Nästa del i det vi tränar är att öka förståelsen för mina inbromsningar betyder att något kommer hända. Jag har inte riktigt testat detta tidigare med Tux men spontant har jag väl känt att han har noll koll inom detta gebit. Faktum är att jag har lagt en väldigt god grund som säger att sök linje och susa förbi matte i högsta fart du någonsin kan uppnå. Igår när jag testade Tux så gjorde han exakt så, han for förbi mig då jag stod helt stilla och reagerade inte förrän två hinder senare. Tux: Vaddå reinforcement zone? Den ligger väl ungefär 100 m framför min matte eller är det inte den som kommer flygande i luften?

Planen eller förhoppningarna är att han skall förstå skillnaden mellan att driva framåt och när han förväntas bromsa. Resultatet borde om jag lyckas bli att jag faktiskt får bättre drag framåt och bättre svängar, om jag lyckas då. Jag upptäckte när jag var i Danmark sist att jag hade svårt att få Tux att verkligen släppa och dra för fullt framåt. Då tänkte jag att det berodde på för mycket tekniska banor och för lite framåtsändande. Nu reviderar jag nog det hela till att han helt enkelt inte riktigt vet skillnaden vilket gör att han lätt hamnar i ett mellanting. Jag tycker just det här med att balansera fart och svängar är det allra svåraste med Tux och det känns som att bara han får lite mer förståelse för fart och inbromsning så kan det vara till stor nytta för oss.

Del tre på schemat är bakombyten. Jag känner mig så obekväm med bakombyten. Jag har tränat det tre gånger sedan jag kommit hem, en övning som var på en av kurserna i Florida. Övningen går ut på att hund och förare skall kunna differentiera mellan snävt bakombyte och två grundare. Kort kan väl säga att vi inte är några super hejjare på detta, än. Tux fatherflickar om jag kommer för långt bak och viker helt enkelt av för tidigt trots att min rörelse säger framåt och i det snävaste bakombytet så drar han på för mycket framåt. Det som har blivit bättre på de här gångerna är att jag har fått lättare att trycka på diagonalen så jag kan byta sida väldigt nära bakom honom. Regin i Danmark kallar bakombyten för basic handling…sure..*muttrar* Ja, ja övning ger färdighet eller vad dom nu säger..

Det går väl sådär med bilderna från Florida. Lightroom verkar vara ett skoj program, speciellt när man skall hantera många bilder men jag hittar inte alla funktioner jag vill ha . Skulle vilja använda Lightroom i framtiden men nu blir jag mest irriterad när jag hittar det jag vill och då vill jag bara köra Photoshop som jag kan bättre. Robert kommer på lördag så jag hoppas han kan hjälpa mig att fixa så att Photoshop funkar, igen.

Ja, hur summerar man denna resa på ett vettigt sätt? Vilket fall kan man kort säga att det har varit väldigt inspirerande, lärorikt och kul! Helt klart värt mödan att vara ifrån hundarna, resan och allt annat.

Jag hade verkligen inga speciella förväntningar inför seminarierna. Jag kände att det kunde vara lite hur som helst. Vi visste inte mycket om de amerikanska hundarna, om kvaliteten på förarna och sådant där. Dessutom känner jag att jag var rätt påverkad av Gregs VMs prestationer som jag inte tyckte var så bra. Inte så att jag var negativt inställd utan jag blank, neutral i mina förväntningar…

Foton, jo jag har fotat en hel del men tyvärr har Photoshop kraschat här och Robert har åkt på skidsemester. Det innebär att för att jag skall få ut några foton på webben så måste jag lära mig Lightroom vilket inte är helt olikt Photoshop men tillräckligt olikt för att är tvungen att läsa på. Jag hoppas dock att jag skall kunna lägga ut lite till bloggen imorgon, eller nått. Så detta blir den muntliga versionen av resan.

Vi började resan med att besöka Sea World i Orlando. Det var min andra gång där, när jag var där första gången hade jag inte börjat träna hund ännu. Så denna gång var annorlunda för man ser på uppvisningarna på ett helt annat sätt. Får man chansen bör man absolut besöka någon av Sea World-parkerna. Roligast att se på var showen med sjölejon, tror jag. Det var en humoristisk show medans de andra två showerna med delfiner respektive späckhuggare var typiska amerikanska ’sentimentaldravelshower’. Sådant där tårdrypande dravel, fast djuren var förstås roliga att titta på och som sagt imponerande träning. I parken har man även möjlighet att se alla möjliga typer av sjödjur, sjöodjur, fåglar och de har även ett par åkattraktioner. Man kan även mata delfiner samt klappa dom, om de vill, vilket vi förstås gjorde. Jag tycker att delfiner känns som blött gummi, de är alldeles släta men huden är inte hal så som många vattenlevande djur är. Jag har dykt med delfiner för ett antal år sedan och det var lite creepy.

Därefter åkte vi till Vero Beach där de två seminarierna skulle vara. Vero Beach visade sig vara en lite halvtrist väldigt typiskt amerikansk/florida ort. Ute vid havet låg stora hotell och gated communities, centrum var nästan obefintligt då alla affärer hade flyttat till ett shoppingområde med flera snabbmatskedjor mm som låg i utkanten av stan. Själv seminarierna hölls en bit utanför stan på ett område som ägdes av kommunen där det fanns en belyst basketbollarena, stora gräsmattor, inomhushall samt en grusplan som låg under tak (för skugga). På den senare hölls agilityträningen.

Första kursen på 3-dagar var för ekipage som inte hade kommit så superlångt men ändå hade grunderna färdiga. Alla deltagare var indelade i tre grupper så att alla var aktiva för var och en av instruktörerna under hela dagen. De körde halvdags pass, dvs 2 instruktörer per dag. Man fick en mapp vi kursens början med banskisser, allmän information, grunderna i Gregs handlingssystem och lite andra tips. Dessutom hade de frågestund två kvällar.

Trots att gruppen var rätt grön kände jag att jag fick med mig väldigt mycket. Det var bra övningar som jag skall försöka arbeta igenom. Det som repeterades om och om igen var:

1. Reinforcement zone

2. Blindcrossbodyline

3. Deceleration

4. Active plane – vägranslinje

Deceleration var väl det som var ‘nyast’. Eller rättare sagt så kändes det som de tryckte väldigt mycket mer på det. Väldigt okomplicerat och självklart egentligen. I grova drag kan man säga att hunden skall genom förarens fart eller icke fart lära sig att moderera sin hoppning så att den anpassas vad som komma skall. Jag har inte riktigt utnyttjat detta med Tux men det är något som vi absolut skall jobba på då Tux just har haft problem att modifiera fart och hoppteknik innan vissa svängar. Jag upplevde väl även att de pratade mer om blindcrossbodyline än sist då jag tyckte att det var väldigt mycket om vägranslinjen och hur den påverkar handlingen.

Positional cue och deceleration känns som grymt viktiga instrument för att tala om för hunden vart den skall. Jag har tyckt att positional cue ibland kännts lite vekt då man inte alltid kan hinna till denna plats men nu när jag fått lite mer grepp om deceleration så känns det väldigt mycket bättre.

Efter kursen åkte vi till Everglades för att kolla på alligatorer, vi åkte svävare hos Gator Park. Därefter blev det övernattning i Naples och en hel del shopping på mall och outlet. Vi hann även med en swamp buggy tour som inte var fullt så rolig som svävaren.

På söndagen var tillbaka i Vero Beach för att kolla på agilitytävling. Det var en liten tävling, förvånansvärt få starter. Det var en tävling som USDAA höll i. De har ju lite andra klasser än vi och jag orkar inte gå på de olika men jag kan konstatera att de två snookers klasser jag såg var inte speciellt roliga, helt enkelt blev det ingen rolig agility för hundarna. Jag skall se om jag kan lägga ut banskisser från tävlingen senare.

Roligt var dock att se Susan springa med sina två hundar. Men allra roligast var att se Greg springa med Encore! Om jag tyckte att hans prestation på VM var mycket tveksam så rockade han loss ordentligt med Encore. Jag hoppas Susan lägger ut filmen från loppet för det var riktigt snyggt med tight bakombyten, framförbyten och snygga serpentiner. Riktigt jäkligt snyggt lopp! Det var även kul att se Lynda Orton-Hills Spirit som var riktigt snabb, mycket snabbare än vad jag upplevde henne på VM.

På måndagen började nästa kurs med mer erfarna ekipage. Upplägget var detsamma från föregående kurs fast det var förstås andra övningar.

Allt var kanonbra men det som gav mig allra allra mest dessa dagar var bakombytessessionerna med Susan. Jag är så kass på bakombyten och jag hade hoppats att jag skulle få lite, lite mer koll efter denna kurs men det var som sagt mest en förhoppning. Jag fick med mig mer än vad jag hade hoppats på, mycket mer strategi i själva bakombytet än vad jag har haft. Bakombyten har för mig varit något man gör när man inte hinner framförbyten och egentligen inte så mycket mer. Det har helt enkelt saknats en hel del i utförandet. Nu kommer jag när jag går banorna verkligen planera mina bakombyten, ta diagonalerna och verkligen planera min väg lika noga som vid framförbyten och serpentiner. Det var helt otroligt vad duktiga hundarna blev på bakombyten bara Susan justerade lite på förarens väg. Och inget dragande av linje och flickande i bakombytena men ändå supertighta vägar. Jag skulle behöva hur många rear-x days som helst men det känns så mycket bättre nu ändå.

Vad mera…upplägget var som sagt väldigt bra. Jag tycker att Susan är en väldigt bra instruktör. Hon ger väldigt väldigt mycket och hon är väldigt duktig på hund. Susan är väl rätt vass i munnen och har humör men jag uppfattar henne som en väldigt snäll person, hon försöker verkligen att hjälpa alla oavsett nivå. Greg är inte jordens mest charmiga instruktör – han sitter mest och rapar; early, late, positional cue, mother-fatherflicker osv osv. Men jag är väldigt övertygad om att om man inte har gått kurs för honom så kan man inte riktigt förstå det här med hans system, hur otroligt kunnig han är och hur konsekvent det är. Laura, till skillnad från Greg har begåvats med lite fler ord i sin vokabulär och blir därmed väldigt mycket trevligare än sin make . Susan är hundtränaren med stort H och det gör henne allra mest intressant. Om man har specifika problem som man kanske inte tror är relaterade till själva handlingen så får man väldigt bra hjälp av Susan medan Greg nästan alltid svarar att det är relaterat till grundträningen, circlework. I många fall har säkerligen rätt men jag är fullt övertygad om att det inte alltid är så att mer circlework löser allt.

Vi fick se Susan jobba DeCaff, Encore och ‘lilla’ Feature och det var förstås en upplevlse . Hon är utan tvekan en grym hundtränare. Vi fick även se att Encore har springande kontaktfält på både balans- och A-hinder, numera. Även ett par och Susans elever tränar in springande balanshinder…Feature var en långbent dam som var väldigt het men säkerligen kommer bli väldigt mycket vassare än Encore. Enligt Susan har hon mer stamina och kan därför jobba mer samt att hon enkelt ser snabbare ut, är hetare och Susan är förstås en duktigare tränare än med Encore. Vi fick även träffa Buzz och han kunde inte ens vara tyst när han skulle hälsa på folk så man förstår att det är ingen överdrift det som står i Shaping Success. Sist och minst fick vi även träffa lilla lilla Twister.

Jag fick med mig så mycket mer än vad jag hade vågat hoppas på. Jag känner mig mer övertygad om att Gregs handlingssystem är det system som passar mig bäst. Jag tror att jag genom att försöka lära mig det så bra det går ger min hund den bästa chansen att bli så bra han kan. Jag kom på under kursen att det var just det mål jag sa till Greg när jag gick min första kurs för honom. Han frågade då alla kursdeltagarna vad de hade för mål med sina hundar och jag insåg att jag hade inte tänkt på det och blev väldigt stressad. Först försökte jag lyssna på vad de andra sa och det var typ vinna VM och dylikt och jag kände direkt att det kan jag inte säga för det är inte jag. Så spontant sa jag att jag vill utbilda min hund så att kan bli så bra som möjligt och göra sitt bästa. Det var helt klart en av mina ljusare stunder, haha!

Jag skulle kunna skriva tusen spaltkilometer till om kurserna och allt vi har sett och ändå glömt en massa. Mer lär väl dyka upp efterhand som jag bloggar men nu måste jag gå kvällspromenad med hundarna så det får räcka så här så länge.

sa har vi detta att saga:

1. Reinforcement zone

2. Blindcrossbodyline

3. Deceleration

Jag och hundarna var på My Dog igår och guuuuuuuuuud var jag är glaaaaaaaaaaaaaad att det inte var idag. Detta väder är inget skämt. Man kan ta på sig skridskorna här och åka, inga problem. Rena blankisen! Hoppas det går bra för alla som skall ta sig hem idag.

My dog då, jo Tux gick strålande, Ozzy och jag var mindre strålande. Första klassen hopp 3 började Tux och vi öppnade starkt till 3:e hindret från slutet då jag släpper Tux lite och vips satt han som en katapult i fel tunnelingång. Han halkade lite i första svängarna men sedan anpassade han sig fint, var väldigt nöjd med honom trots disken. Ozzy halkade ur slalom i slutet.

Sedan var det öppenklassen, körde bara Tux. Detta lopp började inte lika bra som första för jag tvekade lite i handlingen så han gled ut i svängarna. Sedan hände väl något lite tråkigt, en tunnel låg helt kloss intill en pelare och när Tux sprang in i tunneln så körde han huvud eller bog rakt in i pelaren. Jag såg hur tunneln böjde sig runt pelaren. Tux vände och kom ut, sedan hoppade han riktigt illa vilket är superduper ovanligt för Tux. Lite groggy?? Tror han körde huvudet i pelaren…Kunde inte hitta något som ömmade och ser inget på honom idag.

Agilityloppet gick Tux återigen superbra tills vi kom till de sista hindren, då ballade matte ur för man var tvungen att göra flera tighta bakombytet. Innerst inne hade jag hoppats på att jag skulle hinna springa så långt fram att jag skulle kunna göra en serpentin men jag såg redan innan jag startade att det var omöjligt att nå det. Ändå springer jag på så långt fram att jag inte kan göra bakombytena utan hamnar i sådant där läge där det nästan inte går att handla hunden eftersom man typ får knuffa bort från en själv.

Man kan bli lite lätt trött på sig själv iblan, hur jäkla svårt är det? Det enda jag begär av mig själv är att jag skall konctrera mig i cirka 30-40 sekunder….Tydligen är svårt att springa och tänka samtidigt.

Grymt nöjd med Tux är jag vilket fall!

Ozzy diskade sig agilityklassen pep iväg till en tunnel som han inte skulle till, dessutom hoppade han A:et igen. Grr..

Inte blev det något shoppat heller, hittade inget skoj direkt.

Det blev en otroligt lång dag, jag åkte hemifrån klockan 5 och lämnade Göteborg/mässan klockan 20.30, hemma 22.45.

Nu är jag packad och klar för Florida och för Derrett och Garrett! Det känns skönt att lämna detta pissväder dock är det jobbigt att lämna mina bästa polare Tux och Ozzy ännu en gång (och Robert förstås!). Tux skall vara med Robert, dvs hemma och på hans jobb och Loppan får bo på pensionat igen.

Hej då!