Helgen spenderades på seminarie och rundvandring i Nordens Ark. Det var väldigt skoj att se och även att lyssna på. Jag har aldrig varit på Nordens Ark tidigare och önskar att jag hade haft mer tid att gå runt. Dels stängde parken och dels blev det väldigt mörkt. Men vi fick se när de tränade några av djuren vilket var väldigt skoj. All träning som de gör har en praktisk betydelse så det är inga cirkuskonster.

På söndagen var det seminariedags. Nu är det så att det finns en person som redan har skrivit väldigt väl om flera delar av seminariet med Ken Ramirez, det hittar du här och här så jag kommer inte skriva så utförligt om det. Jag tycker att Ken var väldigt bra. Jag gillar när folk gör skillnad på; det här tror jag på men jag kan även se att detta fungerar men jag väljer att inte använda det för att….Han var väldigt tydlig med detta. Jag var lite orolig innan att jag faktiskt inte skulle hänga med, att det skulle vara så tekniskt så att jag inte fattade. Men det var inga problem, antingen så är man rätt insatt eller så var seminariet väldigt väldigt basic. Jag tror faktiskt jag skall se om jag orkar plöja Kens bibel någon gång, det är väl ett gott betyg.

Här är lite bilder från parken.

Tiger träning, först handtecken för att den skall lägga sig och sedan belöningsdags.

Sen blev man trött

Targetträning..

Uttrarna var himla roliga, gillade dom skarpt!

Europeisk vildkatt, tränade av Eva Bertilsson.

Vitryggad hackspett, väldigt rödlistade

Gråben i skogen

Pallas katt, känner att vi har något gemensamt eller kanske

Puduhjort, så söta!

I helgen var det dags för agilitykurs för mig och Pep, vi gick för Malin Elfström. Jag har länge velat gå för Malin, hon är förstås jätteduktig och har erfarenhet av många hundar. Det var  intressant att höra, Malin verkade ha rätt lika filosofie som jag när det kommer till agilityhandling/träning även om vi inte gör exakt lika. För mig är det KISS (keep it simple stupid) som gäller, att försöka att hålla handlingen enkel och satsa på att ha de handlingsinstrument och de hinderkunskaper man har riktigt vältränade. Jag upplevde att Malin delade den filosofin, typish.

Jag har skrivit det tidigare och tänker skriva det igen. Jag är förbannat trött på att betala pengar och få höra hur långsam och dåligt tryck min hund har! För mig är det nedbrytande, jag blir ledsen för jag är så medveten om detta att jag verkligen inte behöver höra det från andra. Tyvärr öppnades kursen exakt med detta så det var inte så väldigt upplyftande, jag kände att jag kunde packa och åka hem för mitt självförtroende rasade totalt ned i botten. Jag känner mig fortfarande ledsen och vill bara ge upp. Jag hade mer förstått det om jag faktiskt verkade tro att allt är bra och kanske behövde en påminnelse om hur det faktiskt ser ut. Så är det inte!! Och det är hårt att höra det från andra även om personen ifråga inte menar att vara hård.

Jag fattar att folk inte säger det för att vara elaka utan säger bara vad de ser. Men man kan faktiskt uttrycka sig på olika sätt, att säga exakt vad man ser är kanske rätt jobbigt för mottagaren och att höra vad man skall jobba på är mer upplyftande.  Men nog om det egentligen, det är ju inte så att jag inte vet att sådana saker kan komma och jag väljer att utsätta mig för det, mao mitt ansvar…

Rent handlingsmässigt var det inga konstigheter men bra, det jag fick med mig var väl att inte vara så noga med Pep. Det ligger nog en poäng i det för jag är pedantisk och Pep är också noga. Det var också intressant att höra hur olika man kan se på saker, om jag uppfattade det rätt så tyckte Malin fart var grymt viktigt och att svängar var lätta att fixa. Jag har som sagt tyckt att det var väldigt svårt att få till svängar med Tux och jag tycker att det är rätt många hundar som inte svänger speciellt bra, så min upplevelse är att det är rätt svårt att få bra svängar.

Malin visade även lite av den hoppteknikträning hon kör. Där var det en sak som jag inte har kört, som jag tror var Mecklenburg-inspirerat. Det påminde lite om Susan Salos one jump på det sätt att hunden inte fick använda fart för att komma över men det var mer fysiskt krävande på det sätt att hunden fick belöningen direkt på landningsplatsen. En annan sak som jag faktiskt inte hört från någon annan var kring inlärning av vippen. Malin tyckte det var väldigt viktigt att hunden själv kontrollerade rörelsen, därmed släppte hon aldrig vippen när hon stod och höll i den. Och hon gjorde inte heller gunglek på det sättet att hunden sitter på vippen och får åka upp och ned efter som det då inte är hunden som kontrollerar rörelsen.

Ytterligare en sak som var rätt intressant. Jag tänker lite så här kring Pep, att han är fysiskt rätt klen. Han är starkare nu men fortfarande valpig och klen, dålig styr på sin kropp och inte så stark. Han är i bra kondis utan jag menar mer ren styrka. Jag har en känsla av att det fysiska och mentaliteten går lite hand i hand med Pep, att saker har varit och är jobbiga för att han inte riktigt är stark. Det gör att han liksom inte riktigt vill ta i när det blir jobbigt utan istället blir han liksom lite matt och kanske till och med lite dämpad. För mig har det varit så att jag vill verkligen förmedla till Pep att vi ger inte upp när det blir jobbigt, vi tar i hårdare då. När jag gick Canis-kursen i höstas så höll instruktören inte alls med mig i detta. Men det kändes faktiskt som att Malin var inne på samma som jag, att han inte får sjunka in sitt lilla skal när det blir jobbigt utan att han måste lära sig att spänna bågen och att jag inte låter honom komma undan genom att undvika eller göra det lättare när jag faktiskt vet att han kan. Nu var det till exempel en slalomingång, där det var svårt med andra porten. Det var lite halt och man var helt enkelt tvungen att anstränga sig för att klara det och det var han inte riktigt villig att göra.

Jag har provat lite olika saker när han liksom går ner sig och det jag tycker fungerar bäst är att provocera honom så han blir arg på mig, han biter mig armarna. Det lilla adrenalinpåslaget tror jag gör honom gott . Instruktören på Canis-kursen gillade dock inte detta alls, hon tyckte mer att när han blev sådan så var det för svårt för honom och att jag bara skulle begära detta när han var pigg. Slalomexemplet ovan var sista övningen på kursen och Pep var säkert rätt trött, han är inte så uthållig mentalt så som unghundar ofta är. Jag fick honom att ta andra porten i slalom och klara threadle situationen efter och min känsla är ändå att han kommer växa med den typen av erfarenheter. Att han känner att det lönar sig att ta i även om det är svårt och att han helt enkelt blir uthålligare för att jag tänjer på vad han orkar.

Nu skall jag läsa Trkman för att försöka få upp motivationen att fortsätta…

Pep och jag har gått tävlingslydnadskurs hos Canis avd. Skåne och den har varit bra. Jag har lärt mig lite nytt och framför allt så har jag fått lite bättre förståelse för uppdelning av momenten. Jag har inte hunnit träna mellan gångerna som man skulle önska för vi har tränat så himla mycket annat. På sitt sätt har det varit lite trist att vi inte hade kommit längre innan kursen men samtidigt så har det varit rätt bra att gå innan man har påbörjat en massa saker. Då hinner man inte repetera så himla mycket ‘fel’.

Sista gången igår hade vi en liten, liten träningstävling. Det var lite kul att testa hur Pep reagerade på utebliven belöning och extern belöning. Jag har inte kedjat ihop några moment med honom så detta var första gången som han inte fick belöning efter moment. Han blev grymt snopen och man såg hur han tittade efter sin belöning men han gick inte alls ned sig. Han fattade den externa belöningen väldigt bra. Vi var inne tre gånger och sista gången for han ut supermålinriktat till sin belöning.

Hur som får lydnaden bli vinterns projekt när vi inte har får att träna på.

Pep har gått sin första agilitykurs . Det blev väldigt avancerat för lille lille Pep och han bekräftade det jag har haft lite av en magkänsla av men egentligen inte testat så mycket – att han har väldigt bra förståelse för handling.

Vi gick kurs för Jenny Damm och Zeljko Gora i dagarna 2. Jag hade anmält mig till handlingsdelen, den andra delen var foundation och skulle innehålla en hel del hinderinlärning vilket jag kände att jag kanske inte var så intresserad av. Handlingsdelen var klass 2-3 kombinationer av varierande längd, dvs långt mycket svårare än vad vi har tränat på. Hur som haver så är jag nöjd med Peps grundkunskaper i handling, han har än inte det trycket jag vill ha men jag tror faktiskt att det mest beror på att hans fysik är så outvecklad (om den någonsin kommer komma?) än dålig motivation eller att han inte vill. Nu blir det flera steg tillbaka till grundträning och hinderinlärning.

I torsdags och fredags var jag i Uppsala och höll kurs. Sicken tur att jag inte har valt att satsa på den rollen , jag hade nog hamnat på psyket direkt. Jag kan nog säga att även om det ibland känns lockande att hålla på med hundar på heltid så har jag inte självförtroendet för att det ens skall vara realistiskt. Stor klump i magen, ågren, oro är vad jag känner innan kurs. Det är dessutom krävande mentalt, känner att jag hela tiden försöker väga vad jag säger så att jag säger det rätt och säger rätt saker . Jag hade inte heller kunnat profilera mig och göra reklam för mig själv eftersom det ligger så långt ifrån mig själv. Men, oavsett detta så tycker jag att det är väldigt roligt att försöka dela med sig av det man ser och försöka ge konstruktiv kritik. Tveeggat mao men jag har nog gjort rätt karriärsval som inte satsar på hundar…

Det var meningen att jag skulle ha tävlat i Bro-Håbo en dag men eftersom det var förlagt till eftermiddagen så kände jag ville hem, inte sitta och vänta för att sedan komma hem 1-2 på natten. Det var dessutom såååå varmt vilket gjorde att man blev trött och det var inte helt lätt att hitta på saker. Nu kom jag hem sent på natten men fick två lediga dagar hemma, har tränat och promenerat men mest varit lat. Körde till Teba på lördagen och köpte en Furminator, så himla bra! Tux har sett lite dassig ut i pälsen, förmodligen på grund av underullen. Nu ser han mycket finare ut då jag har fått bort massor av ull, skall köra en dust till senare i veckan. Här är en bild på vad Tux och jag pysslade med på lördagen:

Är helt slut efter påsken…  Det var helt enkelt en hektisk påsk med tävling, kurs och sedan två dagars möte i Köpenhamn med jobbet.

Jag tycker att Gåsahoppet gick grymt för mig och Tux !

Första dagen diskade vi oss i bägge klasserna men det kändes bra fram till själva disken. Tux gick fint och jag tyckte att jag kunde springa rätt okej, lite tungt men inte så ont är en kort sammanfattning. Andra dagen slog vi till med en dubbelnolla. I agilitytrean blev vi tvåa efter Bodil med fina Ted. Jag tycker vi gjorde vårt bästa under de förutsättningar vi har just nu och det är jag supernöjd med. I hopptrean så gjorde vi ett bra lopp förutom på ett ställe där jag missbedömde vilken vinkel som Tux skulle hoppa ett hinder. Min handling ledde till en flick mot nästa hinder, det köpte inte Tux utan svängde helt korrekt mot mig men efter lite strul fick jag in honom i tunneln. Resten av loppet tycker jag var riktigt, riktigt bra. Grym Tux!

Påsken fortsatte sedan med kurs på klubben för Niina-Liina Linna och hennes man Teemu Linna. De har hemsida under konstruktion om någon vill läsa mer i framtiden. Kurs är kul men sista dagen var jag trött måste jag erkänna. Jag sprang med Tux ena dagen och sedan hade vi en liten puppy class under eftermiddagarna där Pepstern var med.

För de äldre hundarna var det långbana i klassisk finsk stil som sedan delades upp i mindre delar. För unghundarna så var det enkla övningar som boxhörn, staket, bakombyte, framförbyte och sådant. Viktigast med Tux var nog att jag verkligen fick känna att min inbromsning/svängsignal faktiskt fungerar bra även om jag ligger långt bakom honom. Det är en fråga om tajming från min sida, när jag fick hjälp med vart jag skulle börja bromsa så svängde Tux kanon fast han låg långt framme. Detta är något som jag verkligen har problem med, jag har svårt att hitta känslan när jag skall bromsa in. Men det var bra att se att Tux svarar helt korrekt när jag gör rätt handling, förstås .

Med Pep så fick jag några bra påpekande om belöningsplacering, jag kan absolut blir rätt stereotyp där. Annars tycker jag Pepstern verkligen är duktig på mycket i agilityn, känns som han är mycket mer tränad än vad han är. Det känns som han har väldigt fin förståelse för handlingen.

Båda var duktiga instruktörer så jag kan absolut rekommendera dom .

Som skrev tidigare så har jag anmält mig till Puppy Class med Pep hos Lolabuland. Jag har skickat iväg första lektionen. Jag har inte riktigt förstått det där, vissa laddar upp hur mycket film som helst och hur många som helst. Men jag tyckte det stod max 5 min per lektion, får kolla upp. Detta är filmat ganska rakt av från ett ganska dåligt träningspass. Det var första gången ute, Pep var rätt distraherad och det blev mycket ‘fipplande’ med godis som fastnade i gräset, han var inte van att söka efter det. Men jag tänkte och kände att så här kan det vara ibland med Pep, det kändes som att det kunde vara bra att visa upp det och jag pallade inte riktigt göra en ny film. Jag skall försöka filma vid fler tillfällen till nästa lektion.

Den generella kommentaren från Silvia var belöningsfrekvens, belöningsfrekvens den är för låg. Det är sant, sen är det där med kvaliteten (mina tankar), godis får aldrig upp intensitet med Pep, tvärtom. Han är lugn från början och blir liksom bara lugnare med godis. Samtidigt så är jag lite sådär tveksam att stressa upp honom, Tux har jordens tryck i shejpingen men det är nästan för bra åt andra hållet. Vill minnas att han var rätt lugn och metodisk en gång i tiden. Svårt för jag vill inte riktigt ha honom där Tux är idag för jag får så mycket andra ‘ströbeteenden’ med Tux när jag shejpar som pip och gnäll som faktiskt inte är bra och gör det svårare att träna.

Att han inte riktigt var redo för den mindre lådan skrev hon också men det visste jag ju. Vi har haft lite problem med fyra tassar i lådan av någon konstig anledning, har ju gjort momentet med Tux och Ozz tidigare utan problem men med Pep är det svårare.

Skitkurs säger Tux, livet är så orättvist och jag lärde mig inget.

I söndags åkte vi upp till Lekeberga för att gå kurs för Jo Agnar Hansen genom Klickerklok. Det har varit en pers, så himla nervöst och det är så svårt när man liksom inte riktigt har fattat det här med vallning. Dessutom vet man inte riktigt hur hunden är, kan ju ha förvandlats till en best sedan sist den såg får (om man inte heter Pep då).

Kursen var bra för mig, ffa var det bra för att Jo Agnar hade skissat upp några grundövningar de gjorde med alla hundar. Jag gillar när träningen är lite systematiserad . Jag fick också lite mer grepp om vad jag skall göra när Pepstern inte lyssnar, lite lite mer pejl på det här med att hålla koll på både får och hund och ja sedan var det förstås bra att kolla på alla andra duktiga hundar och förare.

I vallningen så får man nog säga att Pep ändå passar mig rätt bra just nu, jag tror inte att jag hade tyckt att det hade varit så roligt om han hade varit så galen som en del av de andra unghundarna var. Samtidigt så är det som sagt jobbigt att han aldrig har den där riktiga tändningen, intensiteten. Det är som sagt genomgående för honom, han gör så mycket bra, tom med riktigt bra men tempot saknas.

Pep och jag jobbade i huvudsak på grundövningarna men som avslutning när både jag och Pep var trötta som fan så skickade Jo Agnar iväg mig och Pep för att stänga in den flocken som vi hade jobbat på i en hage. Det var liksom inget läge att säga nej och för mig kändes det typ som mer än överkurs. Säkert skitenkelt för alla andra men jag höll på att få stora skälvan, jag såg framför mig får över allt spridda vind för våg och att jag skall behöva lomma tillbaka till alla andra och be om hjälp.

Alltså vi flyttade fåren från det stora fältet och så skulle vi in i 25:an, det blev bara lite detours. Över fältet gick det bra, sen visste jag inte vart ingången till 25:an var och då gick fåren upp i hörnet utanför 25:an och ställde sig. Suck, jag bara såg hur fåren skulle fastna i staket, hur jag inte skulle få ut dom från hörnet för vi har liksom inte jobbat med det än, hur de skulle riva ned staket och alla andra tänkbara scenarion. Funderade på att hålla för ögonen och öronen och skicka Pepstern men faktiskt han löste det hur fint som helst. Han bara, jaha jag får väl knalla in här då och få ut dom, kan väl inte vara svårt. Det var det tydligen inte heller och sen tuffade vi in genom första öppningen och nästa öppning gick också fint. Sen gick det utför.

Att få in dom i 25:an var inte lätt, dels var det inte så stor öppning och det var en stor vattenpöl som fåren inte ville gå i. Dessutom var det inte stängt bort på åkern mot stallet så istället för att gå in 25:an stack fåren ut på den åkern mot stallet. Åkern var plöjd och det kändes som det här kommer fan aldrig gå, hade god lust att börja skrika på någon annan. Men så fick jag tillbaka dom med hjälp av Pepstern, tyvärr fick inte in dom i 25:an igen utan de stack tillbaka ut på den plöjda åkern.

Då fick jag lite verbal hjälp av en annan deltagare på kursen för jag hade liksom inte fattat man jag skulle gå före in 25:an , inte lätt det här med får. Det var bara att skicka ut Pepstern på åkern igen och då var det ett får som började trilskas och stångade Pep (stackars lill-pepstern) men han verkade inte tycka att det var så farligt (tror han tyckte att Jo Agnar var läskigare ). Pep bara fortsatte med de andra fåren och då bestämde sig det där fåret följa med. När jag sedan gick före så fick vi in fåren i 25:an. Vojne, sen var vi helt slut.

Det blir nog rätt mycket kursande i år. Vi avslutade Canis-kursen förra tisdagen och har anmält oss till fortsättningen som börjar på sensommaren. Det passar rätt bra för då har vi lite mer tid att få färdigt grundfärdigheterna och jag är ändå inte så tävlingssugen när det gäller lydnaden och Pep. Hoppas vi kan komma till start i ettan till hösten/vintern….eller kanske nästa vår . Med Tux avverkade jag lydnaden så himla fort och det var lite tråkigt sen när vi hade gjort lydnadschampionatet så nu tänkte jag att det kunde få ta lite tid.

I tisdags började vi vallkurs hos Peter Bengtsson, Western Ranch och det var nervöst. Pep tyckte det var en kanonkurs, bästa hittills . Jag tänkte att hunden skulle bli trött men jag kände att jag var tröttast, efter ett pass hos fåren var jag helt slut. När jag står och tittar så tänker jag att det där fixar jag att träna, jag vet hur jag vill att han skall göra men sen när jag väl går där med fåren så blir jag mest handfallen. Skitjobbigt. Roligt var också att Pepsterns kullbrorsa Sam går på samma kurs. De är inte så lika i utseende, lite av Helan och Halvan faktiskt . Pepstern tar sig så han kommer kanske ikapp brorsan, jag tycker han har växt till sig som attan de senaste två veckorna.

Av bara farten så anmälde vi oss även till valpkurs/trickskurs hos Lolabuland. Först tänkte jag anmäla mig till springande kontaktfältskursen men ändrade mig för jag tycker han har haft så dålig styrsel på kroppen nu ett tag. Därför kände jag att det kan vänta lite innan jag drar igång på allvar med kontaktfälten. Vi skall vilket fall ge de springande kontaktfälten ett seriöst försök för jag tycker det verkar skoj och det är något nytt för mig. Jag tränar 2+2 parallellt så vi får helt enkelt se vad det blir i slutändan.

Igår var det avslutning på vår grundkurs hos Canis Skåne, damn…vi hade absolut kunnat fortsätta ett tag till. Känns inte riktigt som jag har kommit så långt som jag önskade men det är inte kursens fel.

De sista gångerna har varit stadga, apportering (den gången missade jag pga operation), luktdiskriminering och så var det valfritt allra sista gången. Jag som flera av de andra valde apporteringen.

Stadga i stå, ligg och sitt har jag tränat alldeles för lite. Attans vad jag tycker att det är tråkigt, mycket roligare att lära in nya saker så det måste jag börja med nu. Dessutom har jag ingen signal på stå men han erbjuder frivilligt.

Luktdiskrimineringen var himla rolig, Pep var helt utmattad efter denna träning. Jag har inte gjort så mycket ‘luktövningar’ med honom alls, varken spårat eller typ leta upp saker så det var nytt. Den här träningsomgången var rätt nyttig för mig, Pep visade att han är väldigt uthållig och kan verkligen slita hårt. Ibland har jag upplevt att han kan vilja lägga av eller bli mycket dämpad när det blir svårt. Den här gången tog han verkligen i trots att vi hade supersvårt.

Själva övningen var att markera en post-it lapp (alternativt tejp) som satt på väggen och som luktade mig. Jag hade bara en post-it, inga som var luktfria. Post-it-lappen hade samma färg som väggen så han kunde inte använda synen. Vet inte om det är så viktigt, vilket fall inte för lydnadshunden då den ändå måste använda synen sen för att lokalisera vittringspinnarna. Men som aktivering så blir helt klart svårare och man får en tröttare hund. Vårt första problem var själva markeringen. Pep provad allt, han lutade sig mot väggen och plockade fram hela sin repetoar, söt som attan. Jag fick hur som helst hjälpa honom lite, plocka ned lappen från väggen och få honom att markera den på handen. Sedan köra lite target överföring, dvs hålla handen vid post-it-lappen och få honom att markera, sedan ta bort handen.

När han väl markerade lappen så flyttade jag runt den medan han inte såg. Det var så långt vi kom, därefter vara både tid och bränsle slut för Pep. Nästa steg hade väl varit att lägga till fler luktfria lappar och göra lapparna mindre.

Igår körde vi apportering och det går sådär. Pep  har en tendens att rulla apporten i munnen. Jag har bara tränat gripandet och hålla. Han får bara hålla om han griper ordentligt men jag har inte lagt så stor vikt vart han placerar apporten i munnen. Det verkar som han håller apporten bättre om han griper den så att den hamnar bakom hörntänderna, hamnar den längre bak så verkar det som han rullar den mer.

Jag är rätt säker på att även hämtandet kan bli ett problem med Pep för han gillar att använda tassarna. Det är lite lustigt att den hunden som gillar att bära på saker som skall vara svårare att lära apportering än tex Tux som är måttligt intresserad av själva bärandet.