slipar formen inför söndag

Detta filmades på Öland efter kursen som vi gick .

Det känns bra, man måste inte ha spandex för att få köra freestyle

Agility Vision kommer att filma på European Open på samma sätt som de har gjort på VM i Finland och i Norge. Kul! Inte så att många i Sverige kommer följa detta då det är två stora tävlingar på hemmaplan, men ändå. De har även lite andra kul aktiviteter, bland annat att man kan se filmer från olika seminarier (även följa dom live) med olika instruktörer för en ganska rimlig summa, typ 200 kr. Denna verksamhet skall tydligen byggas ut så det kan ju vara värt att hålla koll, kan ju komma någon instruktör som man är nyfiken på.

De har även lagt lite klipp på You Tube, bland annat några highlights från de amerikanska landslagsuttagningarna (Marcus Topps är sist i filmen).

:S

Fredrika har laddat upp film på Tux från SM , jag har egen film men jag har inte pallat ladda upp det till you tube och dessutom ser man inte när Tux trillar/hoppar av balansen. TACK!

Hopploppet, svaj hit och svaj dit…notera för den delen hur slalomet svajjar på slutet när Tux går ur.

Och agilityloppet då:

Dålig bana säger jag, för det är väl det brukar heta när man diskar sig?

Först ett grattis till Smart som fixade korningen och exteriören under påsken = KORAD.

Nu är året jobbigaste tävling över och det gick okej rent arrangörsmässigt. För min egen del gick det inte så bra, ffa fredagen var jag och Tux inte riktigt kompatibla.

Vi började med ett hopplopp i öppenklass som var okej till jag gjorde ett bakombyte på säcken och strax innan sa fram. Det ledde till att Tux hann besluta sig för att ta ett hinder rakt fram efter säcken.

I agilityklass diskade jag mig frivilligt på grund av ett missförstånd på kontaktfältet och jag valde att sätta tillbaka honom.

I hopp 3 drog Tux iväg till långt åt helskotta i starten och tog ett hinder som han inte skulle, detta trots att jag verkligen försökte få honom att bryta. Det var inge roligt alls och jag kände mig mycket missmodig efter denna klass. Inte så himla roligt när hunden verkligen ignorerar.

Jag hade nog skitit i lördagen om det inte hade varit för att jag var tvungen att funktionära, var så himla nedstämd över fredagens lopp.

Men det var bara att hoppa klockan 5 på lördagen och ta sig ned till hallen. Vi började med hopp 3 och det var ett lopp som var ganska svajigt. Jag kände mig grymt osäker på Tux vilket gjorde att vi inte hade så klockrent lopp, dessutom fick vi en vägran på slutet. Det var en tunnelingång som var väldigt svår att nå och Tux sprang förbi tunneln och snurrade. Sen var det ett agilitylopp där jag diskade mig då han gick in i tunneln som låg under balansen, jag kunde banne mig inte se när han var rätt eller ej. Han lyssnade jättefint när jag threadlade för att få honom att byta linje från bortre tunnelingången men sen bytte jag tillbaka försent så han tog tunnelingång närmast.

Sen var det det dax för lagloppet, ett hopplopp. Här gick faktiskt Tux väldigt fint, jag gjorde en tabbe som strulade till det men han lyssnade väldigt bra och jag började få lite hopp om livet igen.

I avslutande agilityloppet, agility öppen, gjorde vi ett riktigt bra lopp. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle släppa förrän han stod i 2+2 även om jag kände att det kanske inte skulle hålla i denna konkurrens. Men det var ju bara en öppenklass så… Handlingen gick jättebra och balansen och A:et var okej, jag fegade lite och körde dubbelkommando vilket gör att han blir lite väl noga (saktar in). Vippen var dock inte bra, han stannar för tidigt vilket får vippen att slå ned på tok för långsamt, förlorar massor av tid här. Vi slutade 4:a.

Loppan var duktig under Gåsahoppet, nollade båda hopp 3:orna och fick en 5:a i agilityklasserna pga hoppat A. Han kämpar på, inga rivna hinder trots maxhöjder. Allra viktigast är att han är väldigt glad, han tycker det är så spännande att tävla .

Roligast under Gåsahoppet var nog Liras vinst i hopp öppen, förstås är jag partisk och håller på Kelpie . Det känns förstås riktigt skoj att se en Kelpie tvåla till delar av världseliten.

Dagen därpå fick skön sovmorgon eftersom jag avstod DM, helt klart rätt beslut. Det var kanonskönt att få gå en riktigt morgonpromenad med hundarna och se att de rörde sig bra.

Jag kan inte påstå att lyckan direkt vände i K-stad. Ozzy nollade hopp 3 men var förstås långt bak eftersom det var en riktig springbana.

Tux och jag diskade oss i agility 3. Vi diskade oss när han flickade i ett bakombyte, just sådana bakombyten som vi har så jäkla svårt för. Dessutom krönte han loppet genom att hoppa vippen, denna gång sa jag mitt ‘stopp-kommando’ senare och då tog han det för släppkommando och drog av. Vippen, vippen, vippen, vippen….gah, hårdträning är det som gäller. Måste få honom att springa hela vägen ut.

Hopploppet började väldigt fint och det gick nästan, nästan vägen. Denna dag var Tux så jäkla lyhörd, jag började rotera axlarna när jag trodde han hade fäst på hindret och så jag Tux vilket fick honom att vrida med mig….vägran. Attans då!

En jobbig sak hände i Kristianstad, jag har haft en hel del problem med butt sliding i starterna och hade bestämt mig för att göra en time out om han åkte fram på rumpan. Det gjorde han och jag går tillbaka för att göra en time out och han piper/gnyr till när jag vänder honom om ! Jag vet inte riktigt om jag råkar trampa honom lite eller om jag drar lite i håren (Tux kan skrika i högan sky för väldigt, väldigt lite) men detta gör att jag inte vågar göra time out för jag tror att nu tror folk att jag nyper till honom när jag vänder honom om . Korrektionen är inte fysisk att göra utan det är att vända sig från agilitybanan som är det jobbiga för Tux, det är det han inte vill.

Jag fick inte filmat några lopp under lördagen, jag var så besviken från fredagen att jag pallade faktiskt inte be någon att filma. Men här är vilket fall 3 klipp:

Susan Garrett har länkat till en film från 1950-talet som bara måste ses . Jay Sisler och hans hundshow

I förra blogginlägget skrev jag att den enkla anledningen till att jag inte gör blindbyten är att jag en Kelpie, det är ju lite skämtsamt men samtidigt sant. Tux skulle utan tvekan meja ned mig om han anser att jag är ivägen. Men givetvis är det inte den viktigaste anledningen.

Det fokuseras mycket på själva blindbytet och att det är det som är den stora faran, alltså att hunden om man börjar blindbyta skulle göra det vid fel tillfälle. Jag ser inte det som det stora problemet. Jag tror att de flesta hundar kan lära sig att byta på själva signalen och inte annars. Däremot funderar jag en hel del över själva signalen till att blindbyta.

Jag har aldrig frågat någon om vilken signal de använder för blindbyte utan enbart iakttagit det som händer på banorna, så jag kan absolut ha missat massor här. Men det jag har sett är att flera tycks använda sig av en axelvridning, jag vet inte om det är medvetet eller om det sker när det sker ett armbyte. Vilket fall så verkar armbytet vara den ‘verkliga’ signalen sen kanske själva axelvridningen kommer med på köpet eller så är det oxå en signal.

Själva axelvridningen är ett stort problem för mig då det är en svängsignal för min hund. Ponera att Tux springer bakom mig och jag har honom på höger sida, om jag då låter vänster axel falla bakåt och höger framåt så vill jag att han skall tänka vänstersväng. Jag vill inte att han för en hundradels sekund ens skall fundera på om jag skall börja vifta med vänster arm och därmed signalera blindbyte. Faktiskt vill jag kunna vifta utav helvete med vänster arm utan att han blindbyter just för att jag är rätt osmidig av mig och skulle mycket väl kunna göra något sådant.

Sedan är det en fråga om tid, den tid jag kanske vinner på att blindbyta tror jag att jag förlorar på att min hund måste ta flera beslut på banan – en signal betyder olika saker.

Nu är det väl så att en del som handlar använder tvåhandsfattning i ovanstående svängar. Det gör ju att det klart blir tydligare när det gäller axelvridning samt armsignal för blindbytet. Men för mig ställer tvåhandsfattningen till problem då det är första signalen till ett framförbyte. Då är vi alltså tillbaka till att en signal betyder två saker igen.

Jag har många olika mål med min hundträning, det finns tävlingsmässiga mål och det finns träningsmässiga mål. De senare är faktiskt mycket viktigare än de första, jag har nästan glömt det och under de senaste två åren börjat tänka mer och mer kortsiktigt. Och visst det har jag väl haft lite framgångar här och var men jag har förlorat många saker på vägen.

När jag började träna Tux hade jag ingen aning om vem Greg Derrett var, första gången jag hörde talas om honom var Tux cirka 1 år. När jag cirka ett år senare gick kurs för honom så visste jag direkt att detta var medlet för att uppnå de träningsmål, de viktigaste målen, jag hade. För mig handlade/handlar det om att kunna förfina träningen till perfektion (dvs min bild av perfektion), om full förståelse för handlingen och grym hinderförståelse. I min värld, än så länge man lär så länge man lever , så är det inte möjligt att få den där förfinade perfektionen om man har samma signaler på olika saker. Däremot är det fullt möjligt att vinna klassen….

Det här är enbart mina tankar och delar av mina mål och hur jag IDAG tror att jag bäst uppnår dom. Många vägar leder till Rom och det är ju till och med så att alla vill inte Rom. Jag lägger inga värderingar på de som gör eller inte gör blindbyten. Givetvis tittar jag och diskuterar jag men jag lägger ingen värdering i det. Dessutom försöker jag se rätt nyktert på det här med konkurrens och den handling man enligt vissa måste ha för att stå sig (Greg-systemet är väl typ det mest mossiga man kan ha). Ibland när man läser och lyssnar på vissa så låter det som man måste ha blindbyten och tävlar man inte mot finnarna är man helt off, då har man ingen aning om man står sig i den internationella konkurrensen. Kanske är det så, kanske är jag mossig men rent krasst kan jag se att VM vanns av en amerikan som handlar väldigt mossigt med massor av bakombyten. Jag är på inget sätt emot förändring, jag försöker bara inte att tappa bort de långsiktiga målen på vägen…

Ämnesbyte

Jag råkade av en slump snubbla över film på Tux korning, MT. Delar av den var överspelade men jag lagt upp resterande delar på You Tube. För den som är intresserad så hade Tux 195 poäng på gamla korning, minus på modbiten. Han fick minus för att han inte alltid orkar avsluta på egen hand utan söker stöd av mig.

Första delen:

Andra delen:

Det enkla svaret på varför jag inte gör blindbyten är att jag………….har en Kelpie. Här är det undan eller väck som gäller, ett fel tajmat blindbyte innebär livsfara för mig och därmed även för Tux eftersom han riskerar att få fetknoppen till handler över sig. Man har väl självbevarelsedrift, alltså jag, inte Tux för han har väldigt lite av den varan. Men kolla även solen har sina fläckar…. Finn fem fel eller finnar har rätt……*s*