Från 2005, i begynnelsen av herr Tux karriär körde vi hårt med TTFHS.

Mästerfotografen!

Tur jag har en hund som är lite lättare att fotografera, så jag kan återupprätta min heder.

På Fotosidan går det en epidemi bland bloggarna där folk visar sin bästa bild 2009. Kul tycker jag! Jag kör en egen version här och är någon annan bloggare sugen på hänga på så är det skoj. Två kategorier, bästa hundbild och bästa bild övrigt, för många kategorier gör det för lätt.

Här är min bästa bild övrigt, en lövgroda från Costa Rica. Det var riktigt svårt att fotografera för det var kolsvart. Jag såg inte att grodan var randig förrän senare.

Min bästa bild hund är inte tekniskt den bästa bilden men den är väldigt ‘Tux’ . Jag blir glad när jag ser den!

och sista delen..

Efter några lite svalare dagar i Monteverde och Arenal så reste vi söder ut mot Stilla Havet. Första stoppet var vid Manuel Antonio, det är egentligen en nationalpark med några stränder men man kan få känslan av att det är en ort. I Manuel Antonio finns det bara några få hotell däremot fanns det väldigt många hotell på vägen mot Manuel Antonio. Det var lite av en chock att komma dit, det var riktigt varmt och det var supermycket folk. Jag tyckte det var riktigt jobbigt först, jag är verkligen ingen ‘ligga på stranden med en massa andra människor’-människa.

Det blev bra ändå, vi luffade mycket i nationalparken. Visst var vi på stranden och badade i havet men mest i djungeln . Manuel Antonio är en liten park och första dagen när vi skulle gå med guide så var det supermycket folk. Vi trodde att det skulle vara omöjligt att se något på grund av alla som var där, vissa var dessutom bara på väg mot stranden och snackade på allra högsta volym. Men vi fick se rätt mycket även om det var irriterande med alla andra .

Ny typ av groda som var mycket större än de vi sett tidigare, jag har inte kunnat hitta vad det är för art.

En sengångare (tretåad).  Det syns inte så väl på denna bilden men de är otroligt söta, när man ser ansiktet så gör teckningen att det ser ut som de ler/skrattar.  Vi såg både tvåtåade och denna som är tretåad. Dessutom fick vi se en babysengångare (tyvärr ingen kamera med) och den var sååå söt. Virveln på ryggen är för att håret växer från magen mot ryggen.

Mysko insekter, vet ej namnet.

En racoon som visare tänderna åt en närgången unge. De höll till en del på stranden och snodde mat från folk. De var försekomna och stack ned nosen i korgar men de var rätt skygga ändå. Det var roligt att kolla på när de smög bakom ryggen på folk och norpade saker här och var medan människorna lapade sol eller badade. Tyvärr så förekom det att folk matade djuren trots att det stod typ överallt att man inte fick det. För apornas del så stod det en lång förklaring varför, tex att bananer är inte apors naturliga föda och att de är ytterst känsliga för de bakterier vi människor har. Men det är uppenbart att folk har mycket svårt att ta till sig information, tyvärr.

Fladdermus, söta

En av stränderna i nationalparken.

En Jesus Christ Lizard som ligger och vilar vid stranden.

Här är den tredje sortens apa, Squirrel Monkey. På eftermiddagarna kom dessa ned till vårt hotell, det var några träd runt hotellet som var mycket attraktiva.  Aporna var små, söta och väldigt snabba.

My sexy monkey pose

Vy i den bortre delen av parken.

Efter 3 nätter i Manuel Antonio så åkte vi vidare till Corcovado. Det ligger ännu längre söder ut och är ytterligare en nationalpark. Så här i efterhand önskar  att vi hade varit där fler nätter, det var otroligt mycket djur där (och lite folk). Parken är klassad av National Geographic som ‘the most biologically intense place on earth‘.  Det var ett häftigt ställe, jag älskade djungelturerna!

Första turen var faktiskt till en ö (Cano Island) som låg en bra bit ut i havet där vi snorklade. Det var riktigt bra snorkling men för första gång i mitt liv blev jag sjösjuk medan jag var i vattnet. Jag har dykcert och har dykt lite på olik ställen, har aldrig känt något mer än när jag har åkt båt. Det var väldigt böljigt och vi var i riktigt länge och till slut var så illamående, extremt jobbigt. Tack och lov var jag inte den enda. Slutsatsen är nog att jag skall hålla mig till dykning för då märker man inte av vågorna på samma sätt. Dessutom brände sig nästan alla, vissa av oss riktigt rejält *not så bra*. Ytterligare en orsak till att hålla sig under vatten och inte vid ytan. Jag brände mig inte bara på ryggen utan även på framsidan för när vi kom iland så däckade jag, man blir rätt trött av att bli sjösjuk. Jag trodde jag låg i skuggan men det varade nog bara några minuter och eftersom jag somnade så blev det som det blev – rött.

Andra turen var en fågeltur tidig morgon och sedan vandring i djungeln nästan hela dagen. Här kommer lite bilder därifrån.

Knottrig groda

En White faced igen då, detta var nog precis vid hotellet.

En Orange Collared Manakin.

Tror detta är en Chestnut-backed Antbird.

En ödla som spelar död, klev upp och gick iväg någon minut senare

Det här var tydligen en riktig raritet som jag har glömt namnet på . Stor var den vilket fall.

Scarlet Macaws. De är inte heller så vanliga även om de flesta har sett sådana i fångenskap.

Efter att ha tittat på solnedgången så försökte vi hitta grodor, det gjorde vi dock inga med färgprakt. Det var lite obehagligt när vi kröp runt efter grodor då man vet att det är rätt mycket orm där. De jag också grodor :S .

De sista dagarna dagarna i Costa Rica bodde vi på det häftigaste hotell jag någonsin har bott på, Finca Rosa Blanca. Det var Gaudi möter Santa Fe i Costa Rica, helt otroligt. Hotellet låg på sluttningarna ovanför San José så på nyårsafton kunde vi kolla fyrverkerier från balkongen. Väggmålningen föreställer hotellets kaffeodling och är deras logotyp. Alla rummen på hotellet var olika och det hade byggts med mottot att det inte skulle finnas några räta vinklar. Sådant hus hade jag verkligen, verkligen kunnat tänka mig, så himla fint.

Vårt rum med fantastisk utsikt över San José.

På nyårsafton åkte vi iväg på en tur som tyvärr blev lite misslyckad. Vi skulle till ett ställe med bra vandringsleder och sedan titta på en vulkan alldeles intill. Det visade sig att mycket av vandringslederna var stängda då de hade varit en jordbävning som hade förstört dom. Det fanns en del andra aktiviteter där, bland annat instängda djur :S . Jag har supersvårt för instängda fåglar och var inte riktigt medveten om detta innan vi gick in. Stället heter La Paz Waterfall Gardens, det är uppbyggt runt 7 olika vattenfall. Vi kunde se två av vattenfallen, de andra var stängda på av de raserade vägarna från jordbävningen.

Den här pippin var dock ute i det fria, Green Honeycreeper tror jag.

En Keel-billed Toucan i fångenskap.

Stället låg rätt högt upp så det var rätt kyligt här, kunde därför passa på att fotografera en Blue Morpho. Dessa jättelika fjärilar var mycket vanliga i hela Costa Rica men de satt typ aldrig stilla så de var supersvåra att fota. Denna var nog lite slö pga kylan. Storleken varierade men upp mot en 1 dm var verkligen ingen ovanlighet, det fanns nog de som var större också.

Det fanns även ett regnskogsrum med grodor, det var som ett rum med värme och hög luftfuktighet som man kunde gå igenom. Här kommer två grodor till från detta rum:

Detta är en Fleischmann’s Glass Frog och ni kan inte ana hur svår den var att upptäcka. Jag stod och stirrade på detta löv hur länge som helst innan jag såg denna lilla lilla krabat. Man skall nog ha helt orolig tur om man ser dom i det vilda för det var helt otroligt vad väl dolda de var.

Costa Rica är grymt! Vill man bara åka för att sola och kanske åka på någon enstaka tur i naturen så finns det nog smidigare ställen att åka till. Men om man är som jag (vi) och tycker att djur och natur är det roligaste så är Costa Rica helt super. Det som var skönt att känna var att man som turist faktiskt är viktig för bevarandet av nationalparkerna. Costa Ricas regering har försökt att köpa upp all mark som parkerna är belägna på men de hade givetvis inte pengar så istället har man kontrakt med privatpersoner/företag som bibehåller parkerna som de skall vara. Enligt vad jag har läst så är 25 % av Costa Ricas yta under någonsorts bevarandeåtgärd, det är en väldigt stor andel. Man känner även att folket är väldigt måna om sina parker, sin natur, det är en viktig inkomstkälla för landet.

Lööv Costa Rica

Tänkte forsätta i Costa Rica resa med våra dagar i Sarapiqui, Arenal och Monteverde.

Sarapiqui, första stoppet efter Tortuguero. Där var mest för att vi skulle testa på forsränning. Faktiskt lyckades vi med att inte hinna med något annat, ja lite promenerande i hotellet trädgård med tillhörande fotograferande blev det förstås.

Forsränning var mycket roligare än jag trodde. Det var så roligt att vi till och med försökte hitta ett ställe till för mer rafting men det var tyvärr för lite vatten i den floden. Den floden som vi raftade i var svårighetsgrad 3+ av 6. Skoj!

Efter Sarapiqui reste vi till Arenal. Där skulle vi besöka en aktiv vulkan, bada i varma källor, gå på hängande broar i djungeln och sedan la vi även till lite spagrejs på hotellet. Vi började med att besöka vulkanen och det var sådant fiasko . När vi kom upp till utsiktspunkten efter någon km vandrande så var det mjölkvitt av dimma, man såg inte ens åt vilket håll vulkanen låg. Vi funtade på om de bara lurades, att det inte alls fanns någon vulkan. Men man hörde den faktiskt mullra lite.

Efter fiaskot gick vi lite på spa och när vi kom ut från ’spat’ såg vi att det hade klarnat upp så vi kasstade oss iväg och fick se lite lavaströmmar.

Dom hängande broarna var läskiga för mig som är höjdrädd, för de är höga och de är inte stabila. Mitt förnuft säger mig att det inte är normalt att sväva bland takkronorna på en ostabil konstruktion men över kom jag faktiskt. Vi fick väl inte se supermycket djurliv då det regnade ganska mycket under vår exkursion.

Vi fick dock möta denna giftiga snubbe, på lite avstånd. Eyelash Palm Pitviper är namnet och de finns i lite olika färgkonstallationer.

White faced monkey

De varma källorna var grymma. Det var flera olika pooler med olika temperatur och så var det förstås restaurang och bar i anslutning. Det finns flera olika anläggningar med pooler uppvärmda av varma källor i området. Vi vi var på Eco Termales, där måste man förboka innan man åker dit.

Monteverde, det gröna berget var nästa stopp på resan. Det är en nationalpark som ligger högt upp i bergen och skogen är en så kallad molnregnskog. Det är en av de mer besökta parkerna i Costa Rica. Man skulle då kunna tro att på grund av de stora antalet besökare och samt att det ligger en lite större stad med samma namn som parken uppe bland bergen att det fanns en vettig väg dig, men nej. Smal gropig grusväg med rasbranter på kanterna…

Både i Monteverde och Arenal, i parkerna, får man inte använda blixt. Det gör det väldigt mycket svårare att fotografera. Det verkade generellt vara så att i de parker med mycket besökare var blixt förbjudet. Det är kanske inte så underligt men frustrerande när man vill fota och det är mörkt.

Monteverde är bland annat känt för alla sina kolibris och för att från januari till maj något kommer en fågel som på engelska heter Resplendent Quetzal. Flera av de kolibrifoton som jag visade i tidigare blogg är från Monteverde. När vi kom till parken visade det sig att några att sett en Quetzal tidigare på morgonen och det var mycket buzz kring detta. Det märktes tydligt att guiden väldigt gärna ville att vi skulle få se denna fågel, vilket vi fick.

Det var rena rama folkstockningen på grund av denna pippi och långt åt helskotta satt den oxå. Det är Guatemalas nationalfågel tydligen och den har haft stor mytisk betydelse i olika syd- och mellanamerikanska kulturer. Den var ganska tjusig fast jag hade gärna velat fota med blixt och så kunde den ha satt sig lite närmare. En liten bit därifrån satt även den tredje sorten toucan, Emerald Toucanet. Den var väldigt mycket mindre än de andra toucanerna.

Vid hotellt hittade vi även denna, Blue-crowned Motmot.

Lite fler gojjor, White-fronted Parrot kanske. De såg vi när vi gick en guidad tur på ett kaffe- och sockerrörsplantage. Det var rätt skoj, vi fick lära oss lite nytt om kaffe. Som att till exempel så innehåller de finare mörkrostade sorterna kaffe mindre koffien än andra sorter. Costa Rica får enbart exportera den högsta klassens kaffe.

På vägen ned mot Stilla havskusten och från Monteverde så tvingade jag Robert att stanna så jag kunde dokumentera ännu en art, White-throated Magpie-Jay.

Tänkte skriva en reseberättelse som mest innehåller bilder.

Efter första natten i Costa Ricas huvudstad, San José åkte vi iväg på vår första ‘exkursion’ mot Tortuguero National Park som ligger på den karibiska kusten av Costa Rica. Vi började med buss och fick se ananas- och bananplantage. Costa Rica är världens största exportör av ananas och den sjunde största exportören av bananer. Vi möte lastbil efter lastbil från DelMonte och Chiquita men efter ett bra tag nådde vi hamnen och båten som skulle ta oss till parken. Man kan bara ta sig till Tortuguero med båt (går att flyga oxå men sen måste man ta båt). Regnskogen består av naturliga och byggda kanaler (byggdes pga regnskogsskövling).

Vi såg väl lite djurliv på vägen men de körde rätt fort så det var inte så mycket sightseeing. Ovan är vilket fall Roseate Spoonbill (Ajaia ajaja ).

Efter dryga två timmar i båt var vi framme vid vårt hotell, Evergreen Lodge. Alla fick stugor som låg mitt i regnskogen, stugorna stod på pålar då det var mycket blött inne i skogen. Det var helt extremt fuktigt, hängde man kläder ute i rummet över natten så var de blöta på morgonen. Hotellet hade trägård med swimming pool och lite sådant som man kunde vandra runt i men sen kom man ingen vart. Det var vatten eller tät regnskog som var väldigt lerig/sank.

En frukost’turd’/korv kanske? Smakade bättre än den såg ut.

I trädgården kunde man hitta smått och gott att fotografera. Denna lurviga sak tyckte jag var rätt söt innan den hoppade iväg.

Första dagen i parken innebar sightseeing med guide i båt tidigt på morgonen. Därefter, på eftermiddagen fick vi gå en tur i regnskogen. Det var helt otroligt lerigt, stövlarna fastnade i leran och det var grymt svårt att gå, lera upp till öronen (ingen solsemester här inte). Sen åkte jag och Robert kajak vilket jag tyckte var rätt läskigt, kände liksom inte för att trilla i vattnet. Bilderna nedan kommer från de två guidade turerna samt ett par från trädgården. På morgonen var det grymt regnigt så bilderna blev lite halvtaskiga.

Någon skarv, det blåa runt ögat var vilket fall för att dom hade snyggat till sig inför parningssäsongen.

Leguan som ligger och funderar på vad denne skall hitta på under dagen.

En apa! Okej, kan försöka vara lite mer specifik, tror det är en Mantled Howler Monkey. De var nog vanligast av de 3 olika aparterna som Costa Rica har. De var grymt högljudda och man vaknade ofta av deras brölande på nätterna.

En Keel-billed Toucan på lååångt håll.

Detta är en Emerald Basilisk, tror att den precis som Jesus Christ Lizard kan springa på vatten. Denna låg dock bara och solade.

Denna söta groda heter Blue Jeans Dart Frog, skitsött namn. De var pyttepytte små, typ 1,5-2,5 cm, inte mer.

När vi var ute och gick i skogen hittade guiden denna sovande lövgroda. Mycket svårare än man tror att se, de är inte heller så stora och smälter så bra in i miljön. Dessutom sitter de ofta på undersidan av bladen vilket gör det ännu svårare att hitta dom dagtid.

Guiden väckte den när han skulle berätta om dom . Arten heter Gaudy Leaf Frog och är väl den mest kända symbolen för Costa Rica, kanske.

Men det var ju fel tidpunkt på dygnet så den blev liksom trött igen och somnade så sakteliga. Så sööööt!

Ytterligare en Howler, fast detta är i trädgården.

Detta var den andra av tre sorters toucaner som vi såg, den heter Chestnut-mandibled Toucan.

Pippin är inte en toucan utan Collared Aracari.

Som avslutning får det bli en kass bild på två papegojor, är osäker på sort men en på hotellet trodde det var Red-lored Parrot. Fast det stämmer inte riktigt när det gäller färgsättning, goja är det hursom helst.

De är helt otroligt söta i massor av olika färger och SUPERsvåra att fota. Kände mig utan tvekan som Kalle Anka på julafton. De kunde liksom hänga i luften helt stilla och innan man hade blinkat så var de gone. Det finns massor av olika sorter, detta är enbart en bråkdel. Ibland tänkte man att den där sorten har jag säkert redan på bild och så föll ljuset lite lite annorlunda och så såg man att den hade helt andra färger. Luriga men häftiga små fåglar.

Är inte på skrivarhumör så det blir lite bilder på grodor. Alla bilderna är tagna i Tortuguero, Costa Rica.

signerad Robert…

Jag har inte helt övergått till det digitala utan kör fortfarande vanlig papperskalender. Igår fick jag ett ryck och beställde en personlig fotokalender från Photobox .

Lilla loppan fick pryda omslaget:

Tux fick pryda baksidan:

Sen är det en bild för varje veckouppslag:

Till vissa bilder har jag skrivit in små tänkvärda citat :