Det finns en dokumentär som heter The Cove. Den handlar om den internationella handeln med delfiner till delfinarium och det som händer med de delfiner som inte duger till. Det sker en masslakt av de delfiner som inte säljs till delfinarium och det under rätt brutala omständigheter. Jag tror väl att delfinarium precis som zoo behövs som folkbildare men det innebär inte att det måste ske på bekostnad av djurens välmående. Det är förövrigt Flippers gamla tränare som har gjort dokumentären.

Här filmtrailern:

Artikel

Detta är nog ett av mina favoritklipp från filmer, det är från Bowling for Columbine..

Jag tror jag borde platsa i sådant där TV-program, Supernanny eller nått fast med hundar. Det här är min metod, den fungerar superbra. Allt man behöver är en gammal kartong och sedan är alla problem lösta.. Så fort de har gjort något dumt får de gå in där och skämmas en stund.

Tack för alla grattisar, tack, tack, tack..

U2-filmen var vilket fall trevlig, tyvärr var bions duk för liten för den där riktiga 3D-känslan.

Förutom överraskningsfika så blev det rutan träning och kontaktfältshinder för Tux. Ozzy körde bara kontaktfälthinder.

Rutan! Nu har han fått för sig att han skall stanna innan, bara sådär ur det blå. Han bara vänder upp i låg vallningsmode, pisspotta . Sådan som han har varit när jag kastat belöning mot honom men nu har jag inte gjort det. Nu försökte jag bryta det genom att lägga belöningen i bakre kant och ropa bra/varsågod när han var i mitten. Det verkade funka vilket jag borde vara nöjd med. Men jag känner mig lite frustrerad för framt till idag har jag haft problem med för mycket djup och han vänt upp i en båge istället för att bara snurra runt. Bågen gör att han kommer i kanten eller värsta fall utanför. Jag tycker det är konstigt när han bara kastar om sådär och gör rätt olika saker från gång till gång. Jag förstår mig inte riktigt på det helt enkelt.

Agilityträningen var mycket nyttig. Jag tränade kontaktfälten med belöning framåt, oavsett vad jag pysslade med. Helt enkelt ingen belöning hos mig utan framåt och släppkommando i olika lägen samt att min position varierade. Jag fick många titta upp på mig och fråga om jag får gå nu. Det hade jag verkligen inte när vi började tävla, det har kommit nu under detta året.

Jag har förklarat detta tittande med osäkerhet och att jag har ‘härjat’ med honom på tävling där han skall stå kvar vissa gånger och andra gånger får gå. Men givetvis har även jag mina tvivel kring metodval, kanske skulle jag ha haft nosdutt osv osv.  Fast det kanske kvittar vilken fancy metod man väljer så länge man inte underhåller grunden?

Det var rätt uppenbart idag att Tux har tappat mycket av sitt fokus framåt på kontaktfälten, alltså han gör balanshindren snabbt och målinriktat men just när han kommer till kontaktfältet så tappar han klart målinriktningen vilket gör att han gärna kastar huvudet mot mig vid minsta osäkerhet. Han har absolut varit mer målinriktad tidigare. Jag har kanske lurats av farten och fått en ‘känsla’ av att han vet vart han skall hela vägen. Vinterprojekt !

Helgen från hell

Skall försöka sammanfatta mig kort, inte min starka sida.

Lördagen, var dagen D då Loppan och jag skulle debutera. Tyvärr blev Ozzy mycket påverkad av miljön så det fungerade inte alls. Jag kunde inte värma som jag ville och märkte på honom att han var rätt tagen. Dessutom drälldes det med hundar och den mycket trånga lokalen. Det passar ju Ozzy extremt dåligt då han verkligen inte vill hälsa på andra hundar, ffa inte på sådana hundar som tycker att man skall rusa fram.

Man fick även köra med godis vilket vi gjorde men han var fortfarande påverkad, jag kunde inte släppa kontakten med honom (blir lite svårt att röra sig när man måste titta på hunden hela tiden) och han ville bara göra vissa saker. Visst var jag väl lite besviken men samtidigt vet jag att Ozzys mentalitet varken är stark eller speciellt bra. Jag blev dock mest besviken på att jag inte tänkt igenom detta innan, jag hade kunnat förutse det…

Li från klubben var vilket fall duktig och tog cert!

Söndag, lydnadstävling i Falsterbo. Tux var så taggad och lät precis hela tiden. Han gjorde flera saker bra men jag tror att förutom på platsliggning och platssittning fick vi 7,5 som högsta betyg. Först tyckte jag det var inte så mycket att säga om för han lät men sen blev jag helt spak över hur mycket de andra hundarna fick göra och ändå få högre poäng. När detta sjönk in blev jag riktigt ledsen.

För att ta ett exempel så fick vi 7,5 på metallen där Tux gnällde när han satt och sen morrade när han skulle gripa i övrigt hade han högt tempo, snygg ingång, bra gripande trots att apporten stod på högkant osv osv. Om han hade varit tyst så borde det ha varit en 10:a eller 9:a, är jag rätt övertygad om. En annan hund fick en 9:a då den gnällde till när den hoppade, grep efter tvekan, släppte och tog om utan extra kommando. Ja, det var många liknande saker i andra moment.

Jag kan inte säga annat än att det var skitjobbigt. Jag antar att jag var Mohammed eller Hussein på lydnadtävlingen.

På eftermiddagen så var jag och hundarna i Bokskogen och promenerade. Där blev uppvaktade av en översexuell flatte som ömsom försökte mucka bråk och ömsom skulle försöka kliva upp och jucka på hundarna, ffa Ozzy. När ägaren skulle få tag på den så hopppade bara undan, tillslut efter en evighet var Ozzy så skärrad att han bara la sig på backen och skrek. Då hade jag fan kunnat mörda den där flatten och hans jävla ägare.

Samtidigt kunde jag faktiskt inte låta bli att fundera på vad man har gjort för fel för Ozzy såsom han har blivit.

Ja, så muntert var det hela…

Fasiken, nu har jag hängt framför TVn till ännu en kass film. Idag kollade vi på Liftarens Guide till Galaxen. Det var väl snyggt gjord och men inte så där väldigt skoj. Det har varit så här ett tag nu, allt vi hyr är typ okej eller rätt kasst. Det var typ hur länge sen som helst sen jag såg en riktigt bra film. Jag har sedan några år försökt att lista de flesta av de filmer jag har sett på: www.filmtipset.nu…

Jag har på denna sida betygsatt 562 filmer och följande har fått betyget 5 som är det högsta betyget. Jag kan dock tänka mig att en del av filmerna skulle inte få en femma om jag såg dom idag..man kanske blir mer kräsen med åldern? Okej här de utan inbördes ordning:

Nu är det bara så att jag vill se en bra film, en femma! Vad gör jag för fel? Antingen är de prettojobbiga och fattar jag inte skit, typ som Magnolia…fattar fortfarande inte varför det kom grodor från himlen. Eller så är de bara intetsägande…grr..Jag är så besviken nu när jag skulle slappa framför TVn.

Lite om den stora pinnjakten istället. Jag var som sagt och tränade för Åsa L några timmar i våras. Vi hann förstås bara skrapa lite på ytan men här är lite av det jag snappade upp. Jag har som sagt inte alls nosat på något inom brukset innan så mina kunskaper är och var lika med noll…Jag tyckte nog även att bruks verkade väldigt besvärligt med extremt tabun, måsten och icke-måsten. Åsa var kanon på det sättet för hon var laid back. Dessutom så var hon mycket mordernare gällande träningsmetoder än de ‘bruksmänniskor’ som jag träffat tidigare. Nu flödar fördomarna kanske från min sida men det är ju min blogg så skriver vad jag vill…

Åsa la först ett spår till Tux på cirka 400 m med 4 pinnar plus slut (60 min liggtid). Tux tog bara slutet och man kunde kanske se en notis från hans sida vid en av pinnarna på spåret. Men som sagt ingen som helst intresse från hans sida egentligen.

Det hon gick igenom med mig var då att hon brukade lägga ut pinnarna på och runt om en stig/skogsväg eller liknande. Det är en väl avvallat område där en del pinnar låg helt öppet, del lite mer dolt och  en del ute i kanten. Jag tror vi la ut kanske ett femtontal pinnar. Sedan tog jag Kruxet i kopplet och tog en promenad över området och så fort han bara visade minsta reaktion/intresse för pinnarna så belönades det. Hon använde gärna pinnen som belöning. Kastade den eller kampade med den, kombinerat med massor av muntlig glädje förstås. Om man inte kunde använda pinnen som belöning så får man givetvis köra utbyte. Vilket fall som helst så behövde hunden inte göra en full markering utan bara visa ett intresse. Sedan gick man över området som där man lagt pinnarna och gjorde likadant för alla pinnar som hunden visar minsta intresse. Denna övning gjorde hon med fördel typ där man ofta tog promenad genom att man ‘riggade’ en pinnsituation innan själva prommis.

Sedan i själva spåret så sa hon att hon var mycket noga med att både snitsla själva spåret och vart pinnarna var lagda. Hon var nämligen inte främmande för att hjälpa hunden lite på traven, om jag nu minns rätt. Med en väldigt spårhet hund så kunde tex hålla emot lite när hunden började närma sig pinnen.  Likadant om hunden gick bort sig i spåret men verkligen jobbade så kunde hon sätta tillbaka den i spåret. Lägger den av eller slavar så packar man ihop går hem förstås men som sagt läser man av hunden och den verkligen försöker så tyckte hon nog att man kunde ge den lite hjälp på traven. Hon höll sig dessutom nära hunden i spåret, sällan över 5 m på den orutinerade hunden. Det här med att ‘hjälpa’ hunden i spåret var ett av de där tabuna som jag hade hört om och läst om så det var jag vädligt förvånad över. Men nu kan jag känna att det är väl konstigare än som så mycket annan hundträning, jag menar så länge man inte fastnar i hjälpmedlen så är bör det ju inte vara någon fara. Lite fingertoppskänsla bör man kanske ha…

För pinnarna i spåret så ville hon gärna att själva pinnen i sig var belöning. Detta var helt klart förlösande för mig och Tux. Jag kampar och kastar pinnen numera. Kampa var det som Åsa gillade mest men hon körde även andra saker som binda fast pinnen i något närliggande så det blev liksom en liten kamp för att hunden skulle få loss den. Eller binda ett snöre i pinnen som man kunde få tag på som förare och dra i så det blir ett jaktbyte för hunden.

Ja, det var det om pinnar i lite grova drag…Nu skall mina hundar ut och färga snön gul..