*phew* igen då

Ska man säga *phew* kanske, man slapp att vara med ….

Jag har inte så många verbala kommandon i agilityn. Dessutom så har jag haft svårt att få till kommandona bra, dvs att de fungerar oavsett handling, miljö eller situation. Det kommando som har fungerat bäst är fram – fortsätt i den riktning du är, så fort det går och ta alla hinder i vägen .  Det är väl rätt självförstärkande för Tux som tycker att det är roligt att springa fort och hoppa hinder, så det är väl kanske inte så konstigt.

Men de där twist och back har jag haft svårt att få ordning på. Jag tror att jag i somras bestämde att jag skulle träna dom separat för han haft svårt att hålla skillnad på dom. Någonstans på vägen började jag även träna twist (flicka ifrån mig) på promenader och voilá helt plöstsligt började  han kunna hålla skillnad på twist och back. Det är en märkbar skillnad i hans säkerhet både på att hålla skillnad på back och twist men även i själva utförandet. Jag skulle behöva generalisera twist mer i agilitybanor och tänkte lägga in några övningar när det går att träna utomhus. Det känns lite som en balansgång för jag vill inte förstärka det supermycket så att han börjar ‘flicka’ fast han inte skall men ändå ha ett användbart kommando.

Det goda utfallet av twistträningen gjorde att jag blev taggad att se om jag kunde förstärka upp back (samla ihop dig och sväng mot mig). Jag har haft jordens problem med att bestämma vad back egentligen betyder. Har nu för enkelhetens skull bestämt mig för att det blir ett rätt trubbigt kommando som innebär att det är en snäv sväng mot mig, vet inte om det kommer vara för trubbigt för att få bra förståelse för kommandot?

Alternativet är att ha flera olika svängkommandon beroende på hur mycket han skall svänga och det känns grymt avtändande. Som sagt, jag haft problem att få till de kommandon jag har bra och att skaffa fler kommandon jag det blir bara fler problem.

För att knyta tillbaka till twist så kände jag att en avgörande punkt i träning var att jag lyfte bort träningen av kommandot från agilityhindren.  Hindren är otroligt värdeladdade för Tux och han är dels beredd att chansa bara för att få springa och hoppa och dels tror jag han blir lite blockerad då han fokuserar mycket på själva hindret och inte så mycket på vad han gör. Det blev CRAP av det (continuously reinforcing ambiguous performance).

Så nu när man inte har kunnat träna på hinder så mycket som jag brukar så tänkte jag att jag kanske skulle passa på att jobba lite med back. Back fungerar rätt bra när jag är nära, inte klockrent men okej. Jag var lite fast i tänket att jag på något sätt behövde få in distans i träningen tills det slog mig  att distans brukar vara lättare att få om man värdeladdar nära.  Precis som med twist har jag nu jobbat mycket back, till exempel genom att gå ut i en start och stå helt stilla och säga back när han närmar sig (och belöna att han bromsar in) eller alternativt göra ett framförbyte när han kommer så han får svänga tillbaka.

Jag har inte kunnat utvärdera träningen men jag har vid ett par tillfällen (träning i fredags och i Vallenbäck tävling) sett fina responser från Tuxs sida, så kanske?

Från 2005, i begynnelsen av herr Tux karriär körde vi hårt med TTFHS.

Som bekant för den som har läst här så är jag verkligen för agility för alla. Jag tror att man bygger en elit genom att ha en bredd. Jag tror inte att man bygger en elit och sedan liksom på köpet får en bredd. Jag ser heller ingen motsättning mellan bredd och elit, något som jag ofta läser i de debatter vi har haft om referenstider, storlekar mm. Det märkligaste argumentet är hur som helst att vi måste ha FCIs regler för att gå med i Riksidrottsförbundet, vart kommer det ifrån? Är det någon som vet om RI har sagt det? För mig låter så otroligt märkligt, när Ridsportförbundet bildades så var man tvungen att separera avel och sport, bara ett exempel. Om något, så känns det som vi borde gå UR FCI för att kunna vara med i RI. FCI representerar massor av saker som RI verkligen inte står för.

Tankar efter en annons från Clean Run:

Jag kände att det kanske inte var läge att säsongsdebutera på Crufts så därför anmälde jag till Vallenbäcks (DNK) inomhustävling. Jag har inte tävlat där på riktigt länge för mattan är hal och jag tyckte att det gjorde varken mig eller Tux någon rättvisa. Jag har tidigare åkt därifrån besviken och dessutom oroad för hunden (halkandet). Gårdagen blev faktiskt mycket bättre än jag hade hoppats . Disk (fast riktigt  bra före och efter), 2:a plats och 3:e plats med endast någon/ra tiondel/ar från första platsen i båda loppen i bra sällskap. Vi har inte sprungit bana sedan december utan mer fokuserat på olika kombinationer. Det märktes nog att vi inte har haft så mycket banträning för min hjärna var liksom nöjd vid hinder 17 och jag fick påminna mig själv att det faktiskt är 3 hinder kvar i båda loppen med placering.

Det var verkligen skillnad mot tidigare år, istället för att springa på stället så fick bra vägar och jag kände att vi faktiskt kunde konkurrera (ja, det är ju rätt uppenbart när placerar sig). Mattan var samma som det brukar, kanske banorna var bättre lämpade för den hala mattan men jag undrar om inte  det mest avgörande var min handling. Tror jag stressade mindre och fokuserade mer på de uppgifter jag hade satt upp för mig själv . Det kändes som Tux hade mer klart för sig i god tid om vart han skulle och därmed kunde han anpassa sig bättre och därmed slirade han mindre. Hur som helst så får känslan gärna fortsätta resten av säsongen, skall bara utöka min mentala uthållighet så jag inte slår mig till ro innan vi har gått i mål.

Dagens kung var för övrigt Peter Crone som vann allt han ställde upp i!

Nu är det OS som gäller….

Parkeringsplatstränaren, det är jag! Tog hundarna och körde till ICA Maxi och tränade lydnad och lite agilitymarkarbete.

Vi började lydnaden med ett riktigt grymt fritt följ , kändes riktigt bra. Mycket av det vi jobbar på är rätt osexigt, att jag skall försöka ha kontroll på Tuxens förväntningar och att han laddar på rätt saker. Tux är något bättre med koner än tidigare, han vill gärna kolla på dom och blir spändare om han tror att jag skall skicka honom till rutan men det är ändå bättre. Likadant är det med apporterna och får han chansen så sticker han och hämtar en apport, till exempel mellan momenten.  På något sätt så tror jag ändå på det här med att jobba igenom förväntan, att försöka få bättre kontroll över den, istället för att lugna honom. En sak som slog mig idag är att jag tycker att det är lite svårt att hantera när det blir fel, jag vet inte alltid vad jag skall göra. Jag skickade Tux till rutan och han går in från sidan…Spontant vill jag bara göra om men samtidigt vill jag ha det rätt vid första försöket samt att jag vill inte skicka om och om då han älskar att springa till rutan. Dessutom blir Tux frustrerad när det blir fel, han är inte så bra på att ta det. I agilityn kan han lättare kanalisera frustrationen genom att skälla ut mig eller ta i ännu hårdare, det fungerar inte lika lätt i lydnaden. Behöver en plan för misslyckanden…

Efter lydnaden körde vi cirkelarbete som gick väldigt bra. Viktigast var att jag började med att jobba på att få honom bättre på att svänga kvickt efter fartsträckor. Han har uppenbara brister här så det är väl inte så konstigt att det inte alltid sitter när det är hinder involverade. Han slår inte gärna in bromsen förrän i sista sekund och flera gånger var det verkligen försent.

Eftersom Tux och jag var minst dåliga under NM så får vi chansen att åka till Crufts och tävla. Den chansen har vi tänkt att ta ! Jag har velat åka till Crufts för att kika i flera år och tävla själv är ännu bättre. Dessutom är det bra träning för mig som tycker det är rätt jobbigt att tävla i större sammanhang. Jag skall samåka med Peter Crone från Danmark, det blir en snabb visit då vi åker på torsdagen och hem på söndagen. Vi tävlar på lördagen. Fick den preliminära deltagarlistan för den internationella tävlingen:

1. Belgien Theo Uten
2. Tjeckien Radovan Liska
3. Isle of Man Debbie Martin
4. Nya Zeeland Karen McCarthy
5. Nordirland Kirsty Jess
6. Polen Magdalena Ziolkowska
7. Portugal Sergio Sousa
8. Irland Sheila Maher
9. Skottland Peter Dall
10. Sydafrika Daniel Gee
11. Schweitz Kathrin Tasker
12. USA Ann Braue
13. Wales Mark Douglas
14. England Lucy Osborne
15. Nederländerna, Roy Fonteijn
16. Danmark Peter Crone
17. Sverige Mette Björne
18. Frankrike ??
19. Spanien Edward Giralt
20. Finland Niina-Liina Linna

Det skall verkligen bli spännande att besöka Crufts, shoppa lite hoppas jag och sen ha skoj med Tux. Någon form kan man knappt prata om då vi inte har tävlat, kan bara träna en gång i veckan och har inte sprungit några banor än. Jag var faktiskt ned till klubben för att se om det kanske gick att träna lite på kontaktfältshindren, man vet liksom aldrig i blåsskåne (fläckvis är det mindre snö). Tyvärr var det rätt rejält med drivor bland agilityhindren så det fick vara, det blev ett pass lydnad istället.

Konstaterade att jag ofta lägger stora pengar på kurser, föreläsningar och sen följar liksom inte upp det. Dags för förändring!

Veckan präglades i första hand av möten i Köpenhamn, jobbigt när man inte är riktigt van att pendla till jobbet. Kliva upp tidigare och planera så att hundarna fick aktivering. Det är bara att konstatera att det är rätt skönt att inte behöva pendla..

På fredagen var det agilityträning som vanligt, vi fortsatte från förra veckan på dessa (pdf) övningar från Dog Sport Magazine.  Det som vållade mest problem för mig var att Tux flera gånger gick innan släppkommando på A:et. Kanske dags att damma av eller snöa av balanshindren och uppdatera kunskaperna om när man får lämna och inte lämna. Tux gick hela tiden på min kroppsrörelse och tog det för släppkommando. Nyttigast var det som för oss blev ett mkt tight bakombyte 5-6 i övning 14. Nu har vi kört igenom alla övningar och de var rätt roliga, lätta att bygga och rätt lagom så här ‘off season’.

På lördagen det själva uppföljningen, denna gång blev det  uppföljning av Greg-kursen i december. Det blev en heldag och det kändes riktigt bra att verkligen få jobba igenom de övningar vi fick på kursen. Både Tux och jag var möra på kvällen . Dom här sakerna känner jag att vi har kvar att jobba mer på (utifrån de övningar vi gjorde):

1. Att få bättre svängar när jag har lateral distans från Tux, det kan till exempel vara i starter. Han vill inte riktigt samla ihop sig och svänga tight i vissa lägen och jag tror att det ofta är när jag ligger en bit ifrån honom, ffa i sidled.

2. Att bli bättre på att signalera decel/accel.

3. Få Tux mer lyhörd i svåra serpentiner..se bild nedan.

4. Få bättre timing i svåra bakombyten..se bilden nedan.

Vi hade i princip samma uppställning av hinder hela dagen och detta är bara en del av uppställningen. När det gäller punkt 3 så hade jag väldigt svårt att få en bra serpentin över 12. De kommer väldigt rakt mot tunnelöppningen och det är en svår väg ned mot 12, men trots detta så måste jag säga att han kunde vara mer känslig för serpentinarmen och min placering. Angående punkt 4 så gjorde vi bakombyte 10-11 (10 stod på andra sidan hindret i förhållande till skissen och 13 var på annat ställe) och det var svårt att få till både bakombyte och få en bra väg mot 12 .

Det här med uppföljning måste bli en regel nu, känns verkligen lite som att slänga pengarna i sjön när man går kurs för dyra pengar och så följer man upp det lite halvdant.

Titta vad jag hittade på facebook… Vi trodde det inte skulle hända, boken som tog längre tid att skriva än bibeln eller hur var det nu? Men grattis Emelie och Eva!