Det har gått ett par veckor sedan VM i Kristianstad. Vilket fantastiskt VM det blev! Jag har läst så mycket beröm för arrangemanget och jag hoppas även det blev en positiv helg för Kristianstad med omnejd. Imponerad av alla inblandade.

Detta skall dock inte handla om VM utan något som jag jobbar på och något jag har tänkt på under en längre tid. Jag formulerade ett svar på FB angående träning på banan men skulle vilja utveckla det mer.

När jag började med agility 2001 så hade klickerträning blivit populär. Vissa fattade inte alls, de förstod inte riktigt vad man skulle ha en manick när man tränade hund och allt det här med positiv förstärkning tyckte det var löjligt. Andra tog träningen åt andra hållet, de läste Don’t shoot the dog som om det vore bibeln. De ville att man skulle vänta ut alla beteenden och man fick absolut inte korrigera eller markera om hunden gjorde något fel.

Vi var nog rätt många som upptäckte att det inte enbart fungerar att förstärka bra beteende och ignorera de dåliga, att det krävs lite mer än så när man tränar hund. Trots detta har jag haft lite svårt för korrigeringar, det kan kännas lite fult och det har för lite av en negativ klang.

Redan för ett par tre år så såg jag några träningvideos, en minns jag var Tereza Kralova med en ung Say och det som slog mig var hur otroligt konsekvent och tydlig hon var när Say gjorde något fel (rivning, lämna vippen utan släppkommando osv). Sedan har jag förstått genom videos, intervjuer, inlägg mm att väldigt många av de som nu är riktigt framgångsrika idag inom agility är glasklara med vad som gäller för hunden.

Ett exempel var när jag gick kurs för Katarina Podlipnik i våras, vi skulle visa upp hur balansbommarna såg ut. Bug hoppade, träffade högt och jag blev rätt paff samtidigt som jag visste att den balansbommen är lite speciell pga gummit. Bug hade inte superstor erfarenhet av olika bommar och han är lite känslig för stickiga underlag, efter några försök släppte det och han träffade klart och tydligt, en tass nedför och en ovanför mitten. Jag tyckte detta var en superstor förbättring men Katarina bara skakade på huvudet och undrade om jag brukade belöna förbättringar.  Ooops…

Ja, jag gör nog det. Det är mycket ” han försökte”, ”han är så söt”, ”men han var ju så duktig innan” och kanske det allra viktigaste är att jag är rädd för att hunden skall tappa motivation/fart om belöningsfrekvensen sjunker. Allt det här skapar gråzoner där hunden inte riktigt vet vad som gäller. Frågan är om inte gråzoner är lika ”farligt” som lägre belöningsfrekvens? Det jag menar är om hunden blir osäker på vad som gäller så kan den reagera med dämpa sig, ställa fler frågor om vart den skall vilket får samma effekt som minskad motivation.

Sedan kan det också handla om att när jag har gråzoner så är det lättare att vara hundtränare, jag känner att jag lyckas oftare genom att jag får belöna. Jag behöver kanske inte heller själv bryta ned träningen om problem uppstår som om jag faktiskt var supertydlig från början. Om jag var svart-vit direkt så skulle jag verkligen behöva kunna bryta ned en träning så att min hund hamnar i rätt och därmed får tillräckligt med belöningar. Jag tror vilket fall att det är lite det som händer när jag tränar, att jag är lite rädd att tydlighet skall göra att hunden misströstar.

Häromdagen när jag var och tränade så hade några tränat tillsammans med Anne Lenz och de berättade att hon använde NO som felmarkör. Redan här tycker jag att man märker skillnaden för jag har ett relativt positivt ojojoj. Det är förstås inte frågan om att bli arg eller irriterad på sin hund utan att vara tydlig med vad som är dess ansvar och vad som blir konsekvenserna* om man inte tar ansvaret.

Vidare har jag sett så många FB-diskussioner gällande träning på banan. För mig så verkar det solklart som de länder som tillåter träning på banan också har större framgångar. Jag har läst flera agilityhandlers i absoluta världseliten som skriver att detta är A och O för att nå framgång, konsekvens rakt igenom på tävlings såväl som träning.

Jag försöker verkligen jobba på detta just nu. Att bli en mer svart-vit hundtränare. När jag börjar tävla Bug om några veckor skall jag verkligen försöka hålla alla kriterier och vara noga istället för att jaga pinnar. Min förhoppning är att han dels skall bli lättare för mig att köra för att han vet att man kan inte göra hur som helst och dels att han faktiskt skall bli snabbare genom att han blir säkrare på vad som gäller.

*time out, gör om och gör rätt.