Jag skall göra ett försök att dra igång bloggen igen. Det finns så mycket jag vill skriva om men av olika anledningar kommer jag inte igång.

25 maj 2017 hämtade jag Fyhr’s Bug (aka Bugg, Buggebus, Bus, Buggi) och han har verkligen tagit mig med storm. De som följer mig på Instagram har nog sett hur han har tagit över flödet helt, typ 🙂 .

Jag vet inte riktigt varför men jag gillar verkligen Bug och av någon anledning trodde jag inte att han så fort skulle totalt ta över 😉 . Han är glad, lättsam och verkligen tacksam att träna. För första gången sedan Tux känner jag mig faktiskt lite duktig på att träna hund. Jag tror det där senare har haft stor betydelse för att jag gillar honom så mycket. Pep är ganska lätt att träna men han saknar intensitet och Zap har intensitet men är inte så öppen. Zap spänner sig mycket och blir osäker så fort att det gör att han inte alltid är så rolig eller lätt att träna.

Bug påminner på vissa sätt om Tux. De är inte alls lika som hundar men de är lika okomplicerade i träning. De verkar växa i självförtroende när de lär sig saker (vilket jag inte upplever att Zap gör) och de verkar själva öka intensiteten med säkerhet utan att man behöver jobba på det själv.

Bug är ganska mjuk som hund och kunde vara rejält försiktig som valp vid nya ställen/miljöer. Det var aldrig bestående försiktighet utan gick över snabbt. Numer märker jag inte av försiktigheten alls men han är fortfarande mjukare än Zap.

När har köpt mina hundar innan så har jag haft så mycket tankar om hur jag vill att de skall vara och hur valptiden skall utvecklas. Med Bug har jag aktivt arbetat på att inte ha några krav om hur han skall vara, hur träningen skall fungera och verkligen försökt att låta bli att jämföra med andra. Nyttigt för mig och det har nog varit väldigt bra för oss båda två. Endast vid ett tillfälle efter att jag hade tränat för en instruktör hade jag en rejäl dip och tappade självförtroendet helt. Det tog några veckor men sedan var jag tillbaka på banan igen.

Bug har fått träna mycket mer än Zap. Det beror främst på att han är roligare att träna. Det blir en positiv spiral helt enkelt, när det känns bra att träna vill man bara träna mer och mer. Under delar av Zaps uppväxt hade jag dessutom för många hundar (4 för Lix var där) för vad jag klarade vilket inte är situationen nu. Bug har tränat mer av allt förutom vallning, vi har tränat en hel del lydnad och vi började ganska tidigt med att gå agilitykurs för Jeanette Johansson. Vi går fortfarande agilitykurs för Nettan och kommer göra det så länge jag har råd :p .  Kursen för Nettan har tvingat mig att träna mer handling med honom än vad jag brukar göra med unga hundar. Jag fastnar gärna i “kunskapsdelen”, t ex höger/vänster-proofing och den typen av saker men under Nettan-kursen har vi helt klart fått springa mer kombinationer, dvs kanske mer omsätta kunskapen i verkliga situationer.

Nu denna vecka börjar vi även att gå RC-kurs för Kralova (online då), tyvärr får man inte dela material från kursen men jag har sedan tidigare börjat träna RC. Det finns en sneak peak nedan.  Nu har jag valt att backa tillbaka i träningen för att vara lite i linje med övningarna på kursen.

Bug har fått valla lite grann och jag hoppas på att vi kan få till mycket mer vallning i år. Han är en så länge även här mycket lättsammare än Zap och Pep. Vi får se, jag är så kass i vallningen så jag inte så stora förhoppningar. Vi har än så länge anmält till en helgkurs i maj och jag hoppas hitta lite fler bra kurser.

Det jag verkligen hade velat göra med Bug är att åka iväg och träna för några i Tyskland. Men just nu känns det verkligen långt borta. Dels tror jag inte riktigt att jag har ekonomin och dels så känns det så svårt att få ihop praktiskt, tanken var ju även att tävla med Zap. Jag blir dock helt matt när jag kollar på den tyska tävlingskalendern. Det ligger på is just nu helt enkelt.