Jag måste erkänna att jag har lite svårt att släppa det här med SM-kval. Det har inte utkommit någon ny information så jag antar att SAgiK står fast vid att ändra kvalreglerna kommande SM-period. Jag har förstått att arbetet är i full gång och att man fortfarande har utgångspunkten att antalet starter måste minskas för att dagarna är för långa.

Egentligen borde jag skriva till SAgiK men jag är såååå omotiverad  att göra det så jag skriver av mig här i bloggen istället. Det som bekymrar mig med ändringarna i SM-kval är att när jag läser det SAgiK har skrivit så riktar det bara in sig på en sak, nämligen längden på tävlingsdagarna under SM. Problemet med det är enligt mig att man missar den roll SM-kval spelar för agilityn i Sverige. Att jaga pinnar är en stark motor i agilityn.

Till förra årets SM kvalade jag Lix tidigt och jag var väldigt nöjd med det då vi hade misslyckats tidigare. Jag valde bort tävlingar för att jag jagade inte SM-pinnar och kände att jag kunde stanna hemma. Sedan hittade Lix sin supermatte och det var självklart att de skulle springa SM tillsammans. Någonstans där och då insåg jag att jag kunde faktiskt försöka kvala Zap. Det var sent påkommet och jag borde givetvis ha tänkt på det tidigare. Eftersom det var sent så fick jag åka på alla möjliga tävlingar i jakten på SM-pinnar.

Vi föll på mållinjen, vi saknade en jäkla agility-pinne. Trist att inte kvala MEN själva grejjen är att det var så kul att åka och jaga dom där pinnarna. Jag tänker verkligen ofta och ler lite för mig själv, tänk att jag och hundarna for iväg mitt i vintern på den tävlingen. Förutom spänningen och glädjen att göra saker med mina hundar så tillförde jakten på pinnar en extra spänning. Kommer vi, kommer vi inte kvala?

Jag har också tänkt på vilken extra krydda de där SM-pinnarna ger med långsamma Peppi. Det är inte på något sätt så att jag tycker att Pep och jag bör kvala till SM men de gångerna vi tar en SM-pinne så känns det extra skoj. Det är en liten morot för oss som ytterst sällan räcker till. Och jag lovar med en hund som Pep i agilitysvängen behöver man varje morot man kan få.

Kvalet till SM gör att jag tävlar mer för att jaga SM-pinnar och dessa SM-pinnar är en del av att jag fortsätter att tävla en hund som har supersvårt att konkurrera. Jag tror att SM som morot i klass 3 är enormt viktigt för många, både som tävlande och som arrangörer.

Jag tänker att en förändring av SM-kval kan påverka så mycket mer än själva längden på SM-dagarna. Om kvalet blir för svårt/ouppnåeligt kan det påverka vilka som väljer att fortsätta med agility då morötter försvinner. Skulle man idag göra kvalet svårare så skulle förmodligen Pep inte plocka en enda pinne. Hade han varit min enda hund så tror jag att det hade verkligen påverkat hur mycket tävlingar jag hade åkt på. Det kan påverka vår tävlingsverksamhet genom att det får oss att åka på tävlingar som annars kanske ligger för långt bort eller är vid fel tidpunkt av året men också på det sättet att vi väljer att avstå från tävlingar för att vi redan är kvalade eller känner att det inte är lönt.

Just på grund av detta tycker jag att det är viktigt att vi verkligen fokuserar på fler saker än själva längden tävlingsdagarna under SM. Givetvis är längden på SM-dagarna en viktig faktor men är den så avgörande att vi måste ändra kvalet nu kommande år?

Kanske det är så att hoppet är det sista som överger oss och att vi tävlar på oavsett om vi har en chans att kvala till SM eller inte. Men hade det inte varit bra om vi visste det innan vi ändrar kvalsystemet?

Jag skulle också vilja se hur olika alternativ, det vill säga hur olika kvalsystem påverkar kvalet och kanske till och med få möjligheten att själv påverka vilket kvalsystem som känns bäst.