Zap och jag har deltagit i Euskadi Sextuple, en agilitytävling i Baskien, norra delen av Spanien. Det var verkligen den perfekta tävlingen om man ville tävla agility och turista. Antingen började man 8.30 och var klar cirka 10.30 eller så började man 11.00 och var klar vid 14-tiden. Det vill säga en massa tid för turistande.

Tävlingsplatsen låg utanför en liten by en bra bit uppe i bergen. Det var 4 banor på konstgräs, en av banorna var en framhoppningsbana och de andra tävlingsbanor. Klass 3 höll till på en egen bana och startfälten var ganska små vilket gjorde att det inte blev mycket väntande.

Jag har länge velat besöka norra Spanien, framför allt San Sebastian, och jag vill gärna hinna tävla agility i många länder innan jag blir för gammal. Zap och jag tog flyget för att kombinera ovanstående drömmar som vi nu kan checka av det på “saker-jag-vill-göra-listan”. Det enda tråkiga med resan var att jag inte fick till det hela vägen i mål trots flera riktigt bra rundor. Vi nollade endast ett lopp och de slår ihop agility- och hoppklass så det blev troligen inget resultat på det (dessutom fick jag aldrig koll på vart man hittade resultaten 🙂 ). Jag tycker att alla banor utom en var riktigt bra och man fick springa som en galning på alla banor. Stora avstånd och mycket handling, en av domarna var Tamas Traj som skall döma VM i Zaragoza. De banorna var mycket handlingskrävande och tekniska samtidigt som man var tvungen att springa massor. Jag upplever att det är verkligen min akilleshäl, det är som att hjärnan tar slut när jag måste springa fort hela jäkla vägen och så blir det något fel i slutet av banan för att jag tappar tråden.

De var överlag väldigt dåliga på engelska, både på tävlingsplatsen och i regionen men det gick bra ändå. Det var inga problem att ha med Zap, han var välkommen på många ställen (ganska likt Sverige när det gäller restriktioner tycker jag nog) men man bör tänka sig för om man inte har en hund som är relativt säker socialt. Hundar minglade rätt fritt både på tävlingsplats och när man gick på stan eller turistmål. I Barcelona som verkar ha extremt mycket hundar verkade hundägare stanna och hälsa typ hela tiden och i en närliggande park till vårt hotell släpptes hundarna lite vind för våg. Samma sak var det med klappande, barn och vuxna klappade ofta Zap utan att fråga eller ta någon kontakt alls. Klappandet skedde i mycket högre utsträckning än i Sverige.

Jag kan vilket fall verkligen rekommendera tävlingen om det är någon som är sugen på ett litet agilityäventyr utomlands. 🙂 Man behöver inte tävla klass 3 för att vara med, de hade alla klasserna.

Lite bilder från vår resa.