Det känns helt ovant att skriva så positivt men Zap har faktiskt gått bra senaste helgerna. Jag har varit lite mer ojämn men ändå bättre än tidigare. Vi missade SM-kval med en agilitypinne, surt helt klart men jag är ändå nöjd med att vi plockade så många pinnar som vi gjorde. Under en del av förra året var jag rätt nöjd med att ha kvalat med Lix och kände lite att Zap får ta den tid det tar. Nu när situationen ändrades med Lix så ändrades även min inställning gällande SM-kval, tyvärr var vi helt enkelt inte tillräckligt stabila men vi gjorde ett gott försök.

Förrförra helgen tog vi 3 cert plus hoppchampionat (4:a, 3:a och vinst). I helgen diskade jag Zap i tre lopp genom slarv där han blev osäker men i sista loppet var jag fokuserad hela vägen och vi blev tvåa efter Lilli.

Zap drabbas fortfarande av “den stora osäkerheten” väldigt lätt och jag har fortfarande svårt för att hitta timingen men jag tycker ändå att det går framåt nu. Jag har varit flitig med att filma senaste tiden och det har hjälpt mig lite att förstå och se att jag kanske inte är så tydlig som jag tror att jag är. Det är så jäkla apjobbigt att titta på filmerna, det ser inte alls så kul och häftigt som jag vill att det skall se ut men jag har vilket fall gjort det 🙂 .

En annan sak som är väldigt glädjande är att Lix har fått en ny familj. Situationen blev ohållbar för mig där jag hade väldigt dåligt samvete hur jag än gjorde. Jag hade dåligt samvete för att jag kände att jag inte riktigt hann med 4 hundar och jag hade dåligt samvete när Lix bodde hemma hos sin ägare för att han inte fick tillräcklig aktivering. Nu hamnade Lix som läromästare hos en ung tjej som jag har haft som elev och det blev bara så bra på alla sätt och vis. Hon behövde en bra hund att träna med och Lix hamnade i ett aktivare hem. Jag kan fokusera mer på Zap som jag har känt kommit i kläm och så kan jag skaffa en ny förmåga i framtiden. 🙂