Det var väldigt skönt att åka till LLU utan att ha några uttagningsmål, tror inte jag fixar den “pressen” just nu. Jag åkte för att jag förra året grämde mig lite över att inte få springa banorna på plats och för att jag tror att jag och Zap behöver mycket träning på tävling.

På ett sätt är jag väldigt nöjd uttagningarna för mig och Zap men på ett annat sätt så känner jag mig så himla frustrerad.

Det har verkligen gått skit på tävlingarna nu under våren. Vi har fått till ett ok lopp på Gåsahoppet, annars har det varit massor av disk och inte heller så mycket bra känsla mellan diskarna. Det gjorde att min största oro inför LLU var att vi skulle vara allmänt pinsamma.

Till min stora förvåning dubbelnollar vi första dagen. Första loppet var väldigt tafatt och jag fick inget riktigt tryck från Zap. Andra loppet var jag mycket bättre, jag försökte verkligen tänka på att tala om för honom vart han skulle och det gör stor skillnad. Sedan gör vi även två bra agilitylopp, det ena fick jag trist 5a på A:et (han hade jättedåliga a-hinder hela helgen, mkt märkligt) och det andra sprang han förbi ett hinder, skickade tillbaka och vi gjorde allt annat felfritt.

Hade vi fixat dom två loppen så hade vi haft plats både till NM och EO om mina beräkningar stämmer. Tänker jag så, så känns det rätt bra 🙂 .

Det jag tycker är jobbigt är jag liksom inte riktigt kommer till ett läge där jag känner att jag liksom bara kan ösa på. När jag springer med Zap så känns det som det är tusen saker att tänka på; jag måste verbalt säga vart vi ska, visa tydligt vilken linje han skall vara på, komma ihåg banan och för mig blir det liksom ansträngt. Jag önskar verkligen att han skulle läsa linjerna lite mer själv så att jag mer kunder fokusera på att springa och handlingen. Själva grejen är att han gör liksom rätt och han anstränger sig så han slår knut på sig själv att göra rätt men det blir så himla fel.

När han springer förbi muren i detta loppet har jag precis sagt fram och ja, han sätter fart för att springa rakt fram utifrån hans läge. Exakt samma sak blir detta i detta loppet där han springer förbi långhoppet precis efter att jag har sagt framåt och ja från hans linje så är spikrakt framåt inte över långhoppet. Jag tänker dock att det finns inget annat att välja på och hindren är hyfsat rakt framåt och då borde han ta dom.  Jag tror han är mycket duktigare på att söka linjer när jag tränar vilket förstås också försvårar för mig.

Nä, vi får det inte att fungera riktigt på tävling och det är frustrerande.