Vaknade i natt med dånande huvudvärk och kände mig väldigt oroad. Hela förmiddagen har gått åt försöka få bort huvudvärk och liksom komma i balans igen.

Det är ingen tillfällighet att jag vaknade i natt med huvudvärk. Det är absolut en reaktion på att vi fick reda på att det finns en grupp som häva regelförslaget genom att helt enkelt kuppa igenom det via SKK. Jag är inte det minsta orolig för deras förslag. Jag kan leva med 3 storlekar och sänkta hopphöjder även om jag inte tror att det är optimalt.  Det ena som gör mig orolig är att även om jag verkligen är säker på att allt har gått rätt till, att regelrevideringsgruppen har jobbat stenhårt för att få fram ett så bra förslag som möjligt så man inte mer än mänskligt och kan fela. Det andra och det allra värsta är att det finns folk, folk som jag känner och som jag har sagt att jag har förtroende för, som tycker det är fullt legitimt att gå bakom ryggen på hela agilitysverige.

Sådant här tar verkligen på mina krafter.

Jag hoppas att alla får sig en tankeställare och förstår att vi måste jobba inom våra klubbar och inom SAgiK. Vidare önskar jag nästan lika mycket att folk faktiskt skulle ställa sig lite mer kritiska till det som delas på nätet. Jag är övertygad om att många av de som röstade i omröstningen på FB under gårdagen inte har aning om vad båda förslagen innebär. Allt i livet är inte bara att tycka, man måste även då och då anstränga sig att förstå och fundera över konsekvenserna. Om man tar omröstningen som hölls på Agilitynytt i Sverige på FB så röstade många på 3 storleksförslaget utan att veta vilka hopphöjder det var, inte heller om det FCI-storlekarna eller den svenska maxmedium. Det går inte att bara att tycka med känslorna, man måste även ta in fakta och ta till sig den.

Detta är verkligen baksidan av att jobba ideellt på sin fritid, att folk slösar med min (och andras) tid istället för att agera inom de demokratiska ramar vi har.