Jag och Zap går en nosework-kurs. Vi har nu gått hälften av gångerna och jag måste erkänna att jag ännu inte är helt betuttad :). Men det är trevligt och jag tycker Zap (och även de andra i hushållet, Robert borträknad ;)) börjar fatta vad det går ut på.

Under de senaste två gångerna har jag verkligen fått bita ihop för att hålla tyst. Det är en hund på kursen som klassas som lat, både av instruktör och av dess ägare. Omotiverad och lat. Jag ser dock något annat och tycker det är så förbaskat orättvist mot denna hund. Varje gång hunden kommer ut från det område vi sitter i så ser jag en hund som är glad för att just han skall få göra något men han har inte en aning om vad det är han skall göra. Han försöker men givetvis misslyckas han då han inte vet vad han skall göra. Efter ett tag lägger han sig och vill inte göra något mer.

Det händer ganska ofta att folk betecknar Pep som lat för att han saknar intensitet och tryck. Pep är inte lat,  Pep är nog en av de mest arbetsamma hundar jag har haft. Han är den som snabbast reagerar på för lite jobb och blir rastlös. Pep vill göra saker, problemet med Pep är att det han inte har den intensitet i det han gör som vi önskar men det är inte likställt med att han är lat.

I Peps fall spelar det mindre roll, om folk vill tro att han är lat för att han inte springer så fort så är det deras problem men i den andra hundens fall (och säkert många hundar med honom) så är det direkt orättvist i mina ögon. Nej, han kommer säkert aldrig bli en hund som söker med stor intensitet men det innebär inte att han inte vill göra jobbet. Han är inte lat, han har inte fattat vad han skall göra och varje gång han försöker så får han jobba mycket längre än de andra hundarna utan att få något betalt. Låg intensitet är inte lathet, osäkerhet är inte lathet :(.