Nu har det nya regelförslaget legat ute några dagar. Jag måste erkänna att jag förväntade mig en stormigare helg än det blev. Eftersom jag är admin på SAgiKs FBsida får jag alla kommentarer och jag försöker ögna igenom dem för att ha koll på stämning och eventuell spam. Men det gör också att jag kanske måste läsa saker som jag inte vill läsa alltid :), så var det när första inlägget om ändringen av storlekarna kom.

Idag gillar jag verkligen förslaget om 5 storlekar, jag hade gärna sett att vi ändrade till det redan i morgon, typ ;). Men första gången jag hörde om 5 storleksklasser var jag så himla anti. Jag gillade det inte alls. Jag tror jag hörde förslaget från en klubbkompis någon gång ganska nära förra regelrevideringen. Det borde ha varit runt 2010 – kanske så sent som 2011. Jag minns att jag inte gillade det på grund av att det skulle dela largeklassen och därmed inkräkta på de jag tävlade mot. Den andra invändningen jag hade var att då skulle large-klassen säkert få hoppa på 65 cm hela tiden. Det sista var förstås ett giltigt argument men är det inte i det nya förslaget där maxhöjden sänks. Det första argumentet är faktiskt bara så jäkla egocentrerat att jag nästan skäms.

Men som ofta när man konfronteras med okända saker så tänker man lite för mycket med känslorna istället för förnuftet. Jag ändrade mig ganska så fort då jag kom på att om largefolk faktiskt väljer att tävla i lill-large så är det för att det finns ett behov och hopphöjderna kan vi faktiskt styra en hel del själva. Nu har jag faktiskt nästan svårt att förstå varför vissa är så anti fem storlekar. Det är ju helt enkelt genialt. De som vill satsa på internationellt tävlande och tävla på de höjderna gör de och de som inte har de ambitionerna kan göra det som är bäst för hunden.

Jag har hört några säga att lill-large och xs skulle bli b-klasser. Om det skulle bli det, spelar det någon roll? Är inte vad som är bäst för hundarna det som är viktigast? Om Pep som är ett gränsfall mellan lill-large och large skulle kallas för b-ekipage så är det nog en uppgradering för oss ;), för idag är vi nog typ d-ekipage i large. Men framförallt skulle han få några avslutande år som agilityhund där han känner sig bekväm med hopphöjden. Vill folk kalla det för en b-klass så känner jag bara att det säger mer om dom än vad det gör om själva klassen. Jag är dessutom mycket tveksam till att det kommer bli så, jag tror det kommer finnas massor av supersnabba BCs och Kelpies som totalt kommer dominera den klassen.

Jag kan förstå att de som får flytta upp från maxmedium till lill-large känner en viss besvikelse men i längden tror jag det blir enormt mycket bättre om man ser till helheten. Jag har aldrig varit helt förtjust i maxmedium. Jag har gillat att det blir bättre för ett gäng hundar men jag har samtidigt tyckt att det har känts konstigt med en storleksklass som inte är i harmoni med något. För några tyngre raser blir det ett nerköp med den nya storleksindelningen men här tror jag faktiskt folk istället bör fundera på aveln av dessa raser, en avel som driver vissa raser till att bli mindre och mindre atletiska, istället för att bli irriterade på storleksindelningen.

Och när det gäller arrangörsbiten, det är vi som är arrangörer och vill vi att det skall fungera så kommer det också fungera.

I helgen var jag funktionär på de svenska uttagningarna till WAO och att se lill-largehundarna på 50 cm var en fröjd och jag är helt övertygad om att det kommer kännas likadant med xs. Är så glad att regelrevideringskommittén har tänkt så mycket och att de har mod att våga lägga detta banbrytande förslag.

Måste avsluta med att lägga in kommentarerna från agility-europe på FB.  Sweden is taking the drivers seat in agility…. <3