Jag gillar verkligen denna bloggposten. Jag har verkligen brottats mycket med de här tankarna själv de senaste åren och kommit fram till att jag är sådan som väljer hunden före prestation. Pep är ett sådant praktexempel, han är verkligen världens raraste och väldigt behaglig att ha som hund men han är ju ingen tävlingshund direkt. Nu är det svårt att tänka sig ett liv utan lilla Peppi :). Jag har dock verkligen förståelse för de som väljer prestation istället och kanske tvingas omplacera för att hunden inte räcker till på det planet. Det viktiga är väl helt enkelt att inte döma någon för deras val så länge inga hundar kommer i kläm. 🙂