Bonanza i dubbla blindbyten 🙂
Deltog i min tredje Summer camp hos Jenny och Zejlko i helgen. Denna gången var det Zap som var den som deltog förutom sista passet på söndagen då fick Lix chansen att springa lite. Snacka om att vi hade tur med vädret, spöregnade när jag körde upp, regnade när jag parkerade men när vi väl började banvandra så kom solen.
Det var nog den trevligaste summer camp som jag har varit på. Det var flera utländska gäster och det är alltid trevligt, lite ny syn på saker och nya saker att snacka om.
Det var mycket dubbla blindbyten, mycket vägvalssituationer alternativt olika handlingsalternativ som tränades under kursen. Jag kunde konstatera att en del av checkande av mig när vi springer från Zaps sida beror på att han verkligen tycker att jag är luddig. Mina armar flaxar en aningen, inte supermycket men så fort de åker upp vrider han upp och kollar mig.
Zap är grym på dubbla blindbyten, jag måste dock bli bättre på timingen, jag är för långsam med bytet. Jag litar liksom inte på att han tar första bytet utan vill gärna hålla kvar lite för länge och så kommer andra armbytet för sent. Jag har tränat en hel del dubbla blindbyten på träning men inte använt det så mycket på tävling. Men shit vad effektivt det kan vara i vissa situationer istället för att threadla, speciellt med en hund som är så känslig för bytena som Zap. Måste verkligen jobba på att bli duktigare på att se möjligheten att använda dom i fler situationer.
Jag tycker ofta min timing är kass på Zap, jag måste lära mig att bli snabbare i själva handlingen och lita mer på honom. Både Jenny och Zejlko påpekade att han checkar mig onödigt mycket men det blev väldigt tydligt när jag sprang på Jennys bana att det hänger ihop med hur jag kör. När jag var mer distinkt i handlingen, visade på hinder tydligt, höll händerna låga så gjorde han det inte alls men minsta extra rörelse fick honom att kolla en extra gång om han var på väg åt rätt håll. Nyttigt för mig att få det påpekat, går inte att bara skylla på hunden som vanligt.
Typ av agilityhund
Vi var några som pratade lite om val av agilityhund, vilken typ av hund man gillar. Vi gillar olika helt klart. Det var flera som verkligen inte ville ha för kraftfulla och bulldozeraktiga hundar, något som jag har varit väldigt svag för. Men jag börjar se poängen med lite mer följsamma hundar 🙂 . Både Lix och Tux är lite av “tummen i ögat” när man handlar och det kan bli lite ryckigt som handler när man inte helt kan lite på att de bara följer. Sedan kan jag ibland känna att hela fartpotentialen inte kommer till sin rätt med den typen av hund alltid, att de gasar lite för mycket i vissa lägen vilket då kan bli tidsförlust istället.
Det var en amerikansk kvinna som numer bor i England med på lägret. Hon berättade att hon numer alltid köpte BCs ur vallande linjer. Hon hade tidigare haft agilityavlade BCs när hon bodde i USA men nu när hon hade möjlighet att välja (UK har ju verkligen alla typer av BCs) så ville hon ha BCs avlade på vallning. Hennes främsta argument var temperament och hållbarhet. Intressant. Hon var som sagt inte speciellt imponerad av “sport-BCs” då hon upplevde att de var stressiga, mkt rädslor och hade dålig hållbarhet i jämförelse. Den hund som hon gick kurs med var efter Dewi Tweed, jag är sjuuukt svag för hans utseende 🙂 . Hennes hund var dessutom väldigt fin, lugn och fokuserad i arbete med ett långt och vägvinnande steg.
Just det där med effektivt steg var vi flera som ville ha i våra agilityhundar. Hundar som inte såg ut att gå fort men ändå får snabba tider.