Ibland funderar jag varför jag säger ja och tar på mig så mycket jobb, funderar nog mycket för ibland känns det inte alls bra. Men jag antar att på det hela taget känner att det är en positiv upplevelse. Det är något genuint trevligt att få möjligheten att göra saker men också ge andra möjligheten att göra saker. Det finns dock några saker som jag kan ha svårt att komma förbi eller några saker som jag faktiskt tänker på ofta. Rätt självklara saker men jag känner för att skriva av mig lite.

Det kanske bara är jag men jag tycker att ideellt arbete och kritik är knepigt. Att få kritik på jobbet eller privat är en helt annan sak  för mig än när någon kritiserar saker som jag gör för mig själv men framförallt för andra i klubbverksamhet. Jag tycker ofta det blir en jobbig situation av just det här. Där jag (eller folk) har lagt ned massor av sin fritid på att fixa saker men så är folk inte nöjda. De som inte är nöjda anser sig ha rätt att kritisera för att de är medlemmar eller på annat sätt betalar, t ex som tävlande. Jag tycker att sådana här situationer oerhört ofta och jag tycker mig ofta läsa om liknande känslor. Det kan vara kritik av tävlingsarrangörer, där finns ju ofta en stor källa till att vara kritisk. Det är helt enkelt väldigt enkelt att tycka en massa saker sådär när man är vid ringside. När jag får kritik för ideellt arbete som jag är involverad i så vill jag oftast lägga av, lägga ned. Det där jävlar anamma som man kan ha privat eller på jobbet är mycket svårare att plocka fram. Istället känner jag att det är ingen mening, varför skall jag ta av min dyrbara tid och bara få skit? Samtidigt vill man ändå få feedback och bli bättre, det måste bara paketeras på ett snyggt och smart sätt.

En annan sak som jag ofta stöter på, gärna i samband med ovanstående. Det vill säga i samband med att någon har framfört kritik. Det är det här med att ha tid för ideellt arbete. Alla kan inte och alla vill inte arbeta ideellt, det förstår jag och det accepterar jag. Men jag undrar ibland om de som inte arbetar ideellt alltid förstår att vi som arbetar ideellt inte alltid har tid utan vi tar oss tid. Det är alldeles för ofta som jag upplever att många tror att sådana som engagerar sig i föreningar mm har hur mycket tid som helst. Jag tror det är tvärtom, jag tror att de flesta som engagerar i grunden har väldigt lite tid just för att de väljer de saker som de väljer. 🙂

Jag har verkligen inte tid, jag tar mig tid med de sakerna jag tycker är viktiga.

Om man har det som utgångspunkt i sitt tänk så tror jag att man skulle formulera sig lite annorlunda när man vill framföra sin åsikt. De här personerna har tagit sin tid för att t ex vi skall kunna tävla agility, inte bara tagit sin tid utan kanske den dyrbaraste tiden, sin fritid.

Att vara tacksam är inte bara något man säger utan det är även hur man agerar och vad man säger till en person. Om man säger att man är så tacksam för det jobb en person/förening för och samtidigt sågar resultatet så kommer ordet tacksam få väldigt lite betydelse. Är man verkligt tacksam så är man också mån om att personen/personerna faktiskt känner att de gör ett bra jobb. De bör istället för att känna sig sågade känna att det finns förbättringspotential, att det som var bra kan bli ännu bättre. Tacksam är inte bara ett ord utan även ett agerande.

Det är inget speciellt som har hänt, bara tankar som jag har samlat på mig och kände att jag ville ventilera lite för att komma vidare. 🙂 Dessutom kanske det är så att jag bara är överdrivet kinkig? Jag vet inte, men lite såhär kan jag känna ibland.