Vi har tagit vår första pinne i agilityklass 2 🙂 , kors i taket liksom. Zap gick jättefint tills jag kom efter de sista två hindren. Han vände sig om ca 500 gånger innan sista hindret. Man hinner tänka mycket på ett par sekunder, kände dessutom att jag hade brutit ihop om han hade fått en vägran eller sprungit förbi sista hindret. Nästan lite pinsamt så här efter…men vi fixade det vilket fall.

I vintras anmälde jag mig till vallkurs för Nij Vyas och kursen hölls i Kåseberga. Jag tror det var platsen som drog mer än instruktören för honom visste jag inget om. Rätt korkat faktiskt eftersom jag känner att jag inte borde hatta runt hos olika utan försöka hålla mig mer till en linje.

Nu blev det väldigt bra, jag gillade verkligen Nij och det gjorde Zap också. Tror faktiskt aldrig Zap gått så bra som han gjorde under de två dagarna. Jag skall väl också kanske säga att vi fick backa en del i träningen så det gjorde förstås det hela lättare. Samtidigt tror jag att Zap verkligen tyckte det var skönt att det blev mindre press på honom eller rättare sagt en press som han förstod direkt.

Jag är fortfarande lite tagen över att Nij fick Zap att göra så rätt med väldigt små medel. Jag har alltid fått lägga mycket press på Zap för att få ut honom i flankerna. Det har varit press på olika sätt, både genom viftande med tillhyggen, genom det verbala (både tysta, lugna och mer gap) t ex med duuu, olika lie down osv. Vet att det verkligen gjorde skillnad när Karin och jag tränade och vi istället för att pressa honom bara väntade ut tills han vände bort huvudet från fåren. Jag känner mer och mer att Zap inte hanterar all press så bra, han liksom stänger av lite och lär sig inte riktigt eller tar till sig det hela. Även om jag lägger press med lugna duuu så är det som han bara stänger av. Det är inte så att han slutar att valla utan bara att han verkligen inte lär sig, även om jag säger att han gör något bra så tar han inte riktigt till sig det för att han inte riktigt var öppen när han startade.

Nij tyckte också att det var väldigt viktigt att han inte fick bli seg, dvs att han fastnar i eyet mer eller mindre. Det är något som han delvis har lätt att göra samtidigt som jag klart kan se att det hänger ihop med träningen. Blir det mer eye så blir han seg med allt, han tar inte kommandon och flankerna blir sega och han kommer spänna sig mer och mer. Det stämmer mycket bra i hur jag upplever det. När han är friare så blir han en helt annan hund att valla med, visst han är fortfarande mycket hund för mig och det går fort och han måste lära sig att hålla avstånd och allt det där. Det känns dock lättare att jobba med honom när han vill lyssna och inte bara glo på får eller hur man skall uttrycka det.

Allting är ju på något sätt olika skolor och jag har så jäkla svårt att bara bestämma mig hur jag vill göra. Det gör att jag känner att jag blir okonsekvent i vallningen. Nij var mer flexibel vad det gäller stoppen t ex. Han ville gärna ha ett lie down som innebär stoppa upp och lyssna och ett stopp som var lie down följt av ett lite skarpare lie down som innebär nu är det helt stopp. Zap valde ibland att stanna stående och då ville han inte bråka om det utan tyckte då “fångar” vi bara det genom att säga stand. Att det var inget att bråka om. Han ville vidare ha hundar som hade helt runda flanker och som aldrig tänkte in, m a o ville han inte att de skulle stanna i “balans” om de inte blev ombedda att göra det. Han menade på att då skulle han inte kunna få med alla fåren hem på bete t ex eftersom de oftast gick utspridda. Med Zap känner jag att det är ju rätt bra om han verkligen inte tänker in och stanna vid balans eftersom det aldrig är ett problem att få in honom mot fåren.

Eftersom jag helt självförvållat känner att jag har haft det ganska tufft ett tag, givetvis har det enbart varit en fråga om verkliga i-landsproblem och säkerligen en hel del självömkan, så kan jag ändå säga att det var faktiskt var otroligt trevligt att faktiskt inte känna sig helt knäckt efter en kurs. Hela kursen var oväntat bra, Kåseberga är så himla fint och det var trevligt.