Under våren skall jag gå agilitykurs på onsdagskvällar på klubben. Det var så himla länge sedan jag gick kurs på klubben, det kändes verkligen ovant. För min del kommer jag gå för Jouni, men både Jouni och Isabelle håller kurser på tisdagar. 20 ekipage kommer gå kurs på tisdagar och onsdagar, inte illa pinkat tycker jag. Med Lix kände jag nog rätt väl själv vad som blev fel men med Zap fick jag en del tips. Framför allt var det en sak som jag verkligen tog till mig, skillnaden mellan ett vanligt blindbyte och blindbyte i serpentin, kan det heta en tysk kanske?. Zap är väldigt känslig om jag liksom frontar honom så han tror att han skall göra en serpentin och att jag sedan signalerar blindbyte, då river han. Om jag istället verkligen släpper honom och blindbyter i tid så är han inte alls rivningsbenägen. Det var nyttigt att få det påpekat och det fungerar klockrent.

Efter agilitykursen blev tyvärr min förkylning/luftvägsinfektion värre och jag är fortfarande rejält risig. Trött, hostar och är väldigt hängig. Men iväg på lördagen för att gå vallkurs. Tyvärr så startade Zap i samma anda han har gjort de senaste gångerna. Spänd, tight och lyssnar med ett fjärdedels öra, typ. Inte alls roligt, ser ut som han är helt otränad och det blir liksom ingen direkt träning utan mest försök att få honom att hålla avstånd och få stopp på honom. Pass två och tre var mer där jag faktiskt känner att vi är utbildningsmässigt. Måste får honom att öppna och lyssna från början, annars kan jag lägga ned detta med vallning. Deprimerande är vad det är, speciellt när man sjuk, trött och rätt less (se nedan).

Under Gåsahoppet fick jag en liten slant pengar från klubben för att jag har hjälpt till mycket. Jag gillar verkligen inte sådant, jag trivs med att verka men helst inte synas. Så att gå fram och få pris kändes jobbigt. Sedan fick detta också ett efterspel som hette duga och detta tog rätt hårt på mig. Om man nu inte gillar att synas så är det faktiskt inte så himla roligt att folk skriver om en på FB, hemsidor och annat. Jag försökte verkligen inte säga något och hålla god min men tillslut när stämningen blev rätt hätsk i en tråd sa jag stopp och belägg. Nu är jag bara less, dels är jag sjuk och dels så har det nog gått upp för mig att det här med att vara värd gåvan eller att säger att man förstår min sida av saken kommer alltid vara mindre värt än vissas ego. Jag är säkert likadan själv men just nu orkar jag inte. Vill fan inte ha de där pengarna längre nu, vill aldrig nyttja dom och jag känner faktiskt rätt överkörd av flera personer. Det var och är bara en fråga om deras känslor, hur jag upplever att bli uthängd är underordnat alla andra. Bitterkärring just nu, tyvärr.

För att försöka fokusera på roligare saker skall jag och Zap gå privatlektion för Jenny Damm i morgon och på onsdag fortsätter vår kvällskurs. När vi ändå var på gång så anmälde vi oss till nästa vallkurs. Jag skall försöka ta lite fler privatlektioner med honom i vallning, måste bara ta mig över motståndet att ringa (hatar att ringa folk jag inte känner).