Det är en sådan lättnad när Gåsahoppet är över. Det är inte själva tävlingen som är jobbig utan faktiskt tycker jag all social interaktion är det som sliter mycket på mig. Det är jobbigt när man ser olika på saker och kommunikationen fungerar sådär. Sedan var jag så obeskrivligt trött från fredagseftermiddagen fram till nu. När jag satt som funktionär så gjorde jag en massa misstag, det var som om hjärnan inte fungerade. Läskigt när man känner att man glömmer saker som man vet att man kan. En del av trötthet visade sig nog bero på att jag dragit på mig en rejäl förkylning. Men vi fixade tävlingen i år också… 🙂

Mitt mål vara att ta en eller två SM-pinnar med Lix i hoppklass. Men tyvärr, vi rev bort två och en klantade jag bort. Det innebär i princip att vi inte tar oss till SM. En viss besvikelse men jag har gjort så gott jag kan.

Zap var den som gjorde mig i särklass gladast under Gåsahoppet. Vi kom runt en klass 3-bana, helt oväntat, dock svängde han åt fel håll (längre samt oplanerat handlingsmässigt) så tiden blev åt det blygsammare hållet. I loppen hade vi så mycket bättre känsla än vi haft tidigare. Han kändes mycket mer avslappnad och mer fokuserad på vart han skall än tidigare. Självklart en bit kvar till hur jag vill att det skall kännas men detta var oväntat positivt.

En sak jag tänkte flera gånger under Gåsahoppet är att det är så himla trevligt i agilitysvängen nu tycker jag. Det kanske alltid har varit det och jag som har missat men för mig känns det som det är trevligare nu.

IMG_5645

En dryg vecka innan Gåsahoppet blev Tux opererad. För ett tag sedan började han stinka som FAN. Han har aldrig haft problem med analsäckarna men nu verkade något ha hänt. Jag fick läsa på hur man skulle göra och tömde analsäckar på löpande band typ. Det tog aldrig slut och bara fylldes på direkt. Gick till veterinären och fick antibiotika. Noll och nada hände, så vi fick starkare antibiotika samt direkt in i säckarna. Men nej, till slut kom det bara en massa var. Dessutom rann det ut av sig själv så han stank, kunde inte vara i möbler, man ville inte klappa honom. Det var så skönt att få bort dom och allt verkar ha gått bra. Jag plockade stygnen igår kväll.

IMG_5466

Zap och jag har vallat en hel del och det går sådär till min stora besvikelse. Det känns som det gick bättre i vintras. Han spänner sig väldigt lätt och blir tight och jag tycker det är satan så jobbigt. Det är som vi inte kommer ifrån detta läget. När han är så spänd så blir jag också väldigt spänd och kan liksom inte nyansera mellan att lägga press och ta bort press. Dessutom känner jag mig rätt maktlös när jag har lagt ned sådant jobb och så faller han tillbaka så mkt som han har gjort nu.