Igår var jag i Halmstad Hundarena och tränade. Jag hade 3 hundar att träna och hade bokat två timmar. Att bygga om en massa tar en himla massa tid så jag utgick från det som fanns uppställt och satte ihop en bana. Denna gången fanns det en bana uppställd men tyvärr var avstånden så himla korta att den i princip var oanvändbar. Exakt samma händer väldigt ofta på vår klubb, att man bygger banor där man i bästa fall hittar avstånd som max är 5 meter mellan hindren och i genomsnitt ligger nere på 4 m mellan hindren. Varför? Det är inte nybörjarbanor utan snarare klass 3, varför gillar så många agilityförare att i princip stapla hindren ovanpå varandra?

Jag har många gånger funderat på om man skulle hyra en domare för att ha en banbyggarkurs på klubben för att det är så enormt vanligt med banor med alldeles för korta avstånd. Samtidigt så måste vara så att man inte faktiskt inte lägger märke till och inte har någon känsla för avstånden när man bygger så det kanske inte hjälper. Det är faktiskt väldigt intressant hur olika vi ser på avstånd och linjer i banan.

Annars har jag ägnat helgen åt väldigt stor mängd ideellt arbete och jag har fortfarande punkter på min lista som är ogjorda. Det är bara att konstatera att det just nu är lite som ett obetalt halvtidsjobb och det är inte helt bra. Idag känns det nästan som jag inte har haft någon helg men det är som sagt inte helt sant för jag åkte ju till Halmstad 🙂 . Är dock sliten….