Tux har 3 kullar efter sig. Två avkommor ha c-höfter, det är väl inte så farligt men trist. Men det värsta är att en avkomma har blivit avlivad för EP. Den fick EP vid vuxen ålder och det var så kraftiga anfall att den blev avlivad. Tydligen har även Tux farmor lämnat två avkommor med EP. Visste inte det och jag vet inte om det hade ändrat något. Kanske, kanske inte, beror kanske på om jag hade orkat sätta mig in i EP. Hur som haver är det så förbannat trist. Nu kan det ju inte bli fler avkommor från Tux så just det är inget problem. Men Tux har till exempel en jättefin avkomma i Polen, ur samma kull som den med EP som förstås också blir drabbad.

Kan trots det inte låta bli att tycka att det är så synd för ju mer erfarenhet jag får av hundträning desto mer inser jag hur grym Tux har varit som träningskompanjon. Har verkligen tvekat innan jag lät Tux användas i avel just på grund av att jag tycker det är så himla jobbigt om något blir fel. Nu kommer jag nog aldrig låta någon hund gå i avel om jag skulle komma i den situationen igen.

IMG_0085