I lördags förmiddag när jag körde upp mot Ulricehamn stannade jag och köpte en mugg kaffe. När jag satte mig i bilen igen så kände jag verkligen att jag inte hade lust, jag ville inte tävla, jag ville inte umgås med folk. Hade det inte varit för att jag hade betalat en smärre förmögenhet för att få boende och för att få tävla så hade jag åkt hem. Märkligt det där, jag hade ändå sett fram mot tävlingen rätt länge. Jag antar att det är prestationsångest med Zap, att det inte går lika bra som det kan kännas på träning och att jag är rädd för att få kommentarer om att inte han heller duger till. Tänk hur svårt man kan göra sitt liv. 🙂

Fick för den delen höra att jag inte har lyckats med någon hund sedan Tux 😀 i helgen. Det är väl sant för Tux är ju världens bästa Tux. Fast egentligen tycker jag att jag har lyckats med Pep även om vi är helt jäkla värdelösa rent konkurrensmässigt. Men han är grymt motiverad att springa agility, hans glädje när han går i mål är smittande och det kan ibland kännas som viktigare än alla resultat i världen. Visst vill man ha allt om man kan få det men nu blev det inte så men vet inte om det är att misslyckas.

Bästa resultatet i Ulricehamn blev en fjärdeplats med Lix. Han gick riktigt bra på lördagen, tyvärr tappade jag honom på ett helt jäkla onödigt sätt i hoppklassen. Vi saknar två hoppinnar så det var direkt dumt av mig. På söndagen var det sämre synk och mer stress upplevde jag. Han trillade av balansen och kraschade i däcket under söndagen, båda gångerna när jag försökte springa iväg före, så det var inte helt lyckat.

Pep nollade två lopp så han var väl bäst statistiskt sett i flocken. Han kändes fin och glad 🙂 .

Zap var sämst i klassen med sina 4 disk. Han gick bitvis fint men vi har fortsatt problem med värdet för hopphinder, han tycker att man bara kan springa förbi dom om dom inte är absolut framför näsan. Sedan upptäckte jag att han tyckte S-kurva över hopphinder med kort bom är svårt. Förstås, han har inte gjort det så många gånger då vi bara har långa bommar och han är en stor kille. Givetvis är det inte bara att det är kort bom utan även här värdet för att hoppa som spökar.

Lite halvlyckad tävling men ändå rätt trevligt. Tävlingsarrangemanget var segt och det blev sent men det berörde mig inte alls, hade verkligen räknat med det. Där ser man vad mentalinställning kan göra 🙂 .