Forsakar, Sveriges finaste tävlingsplats. Åh, gillade massor. Zap tävlade, han vann hoppklassen med ett helt okej lopp. I agilityklassen gjorde han ett bättre lopp men tyvärr missade vi ett hinder och fick en skitvägran. Efter Forsakar åkte vi och vallade i Andrarum på Åsas springiga får. Vilken skillnad det är mot i våras, nu kunde jag träna. I våras blev han helt galen på dessa får och bara röjde.

Tidigt i torsdags morse körde jag till Kongsvinger för att gå kurs för Krisztina Beitl-Kabai och Tobias Wüst, eller Würst som jag tycker att han borde heta 🙂 . Jag gick i huvudsak med Zap, Lix fick hoppa in en stund för Tobias för det var en nedfart från balans som jag inte kände för att träna med Zap. Han bara tränat dom lite och jag hade inte lust att trassla med det innan NO.

Krisztina petade en del i min handling, hon tyckte jag släppte blicken från hindren alldeles för tidigt och det var därför Zap inte tog dom utan så ofta följer med mig. Det är nog helt sant, jag känner mig ofta stressad när jag handlar honom. Jag fick verkligen springa som ett as och ändå hann jag inte utan fick ta de längre alternativen för förare som inte hinner, kändes något oroväckande när Zap inte ens tryckte på för fullt. Annars sa hon flera gånger att hon gillade min handling och hunden…Jag var faktiskt överraskad över hur mycket Zap kan, tror helt klart att jag är lite för dålig på att praktisera det i banor när jag tränar. Krisztina var en bra instruktör tycker jag.

Dag två var det kurs för Tobias. Även denna dag kändes bra med Zap och den del Lix gick. Jag får nog erkänna att jag inte var så imponerad av Tobias som instruktör, jag tycker han var lite passiv. Banan vi tränade var bra och utmanande men ibland när det blev fel fick man nästan själv finna vad som gick fel, kändes lite märkligt. Han var absolut inte dålig men som sagt lite passiv för min smak. En sak som jag fick med mig var att han inte threadlar med motsatt hand utan använder handen närmst hunden, öppnar liksom axeln istället. Dessutom har han ett verbalt kommando på det, “hand”. Det gör att han kan springa på bättre i threadle situationer. Jag är väl lite fast i Greg-threadlar som de såg ut då jag gick. De var kort och gott inte så effektiva om man inte platsar i typ Riverdance när det gäller fotarbete. Samtidigt tycker jag det där med att föra bak axeln inte är helt klockrent ur tydlighetssynvinkel, för man den tillbaka mycket så det blir tydligt ja då är man ju tillbaka till det här med fotarbete och öppnar man axeln endast lite så känns det inte tillräckligt i en del situationer.

Själva NO var både upp och ned. Det var roliga och utmanande banor, alla utom tunnel cupen som jag tyckte var en stor besvikelse jämför med de tunnelbanor jag sprungit tidigare. I alla klasser jag kollade så var large på 60 cm, gillar denna trenden om man nu vågar kalla det för en trend.

Lix gick mycket bra på lördagen. En andra plats, ett riv i öppen ag men bra tid och en stabil nolla som gav oss finalplats i öppen hopp. Klart positivt överraskad över den bra känslan loppen genom 🙂 . På söndagen tog han igen den positiva vibben genom att inte riktigt vilja vara i hand längre, körde sitt eget race och hoppade kontaktfält osv fram till finalen. Det kanske var bra för till finalen var jag lite uppretad och lite extra fokuserad. Tyvärr blev det en bajsvägran, jag tror att jag kanske hade stått kvar längre i situationen om det inte var för att Lix hade försökt att tränga sig förbi mig i runtsituationen (syns inte supertydligt om man inte kör slowmo på filmen, då ser man hur jag får ut en fot och blockar) och när han går runt blir jag lite lättad och tänker att nu tar han det…

Nöjd ändå, vi blev femma. Lix tränar inte så mycket som många av de andra hundarna och jag börjar faktiskt bli rätt gammal om man jämför många av de andra förarna så jag känner att det är ok på något sätt. Det var kul att vara med i final och jag kände att jag satsade allt vad jag hade där och då 🙂 .

Pep, han är faktiskt den trevligaste reskamrat man kan ha. Han är sådan glad livsnjutare och hans attityd smittar liksom av sig. Han nollade hälften av sina lopp, han är långsammast av de som klarar referenstiden men typ gladast i mål. Han tycker verkligen det är en bragd att sig runt dessa krävande hinderbanor :D, känner att jag har lite att lära av hans attityd.

Zap, gjorde 3 fina balanser av 3 möjliga, det är jag mycket glad för. Sedan var det bitar här och var som var bra men även bitar som gör mig gråhårig. Zap är så himla osäker och känslig (handlingsmässigt alltså, inte i temperamentet) på tävlingsbanan att han blir väldigt svårkörd, det växlar från att gå snabbt som fan till att han behöver massor av stöd från mig för att fästa på hinder. Det gör att jag känner mig mycket stressad över att hinna samtidigt som jag verkligen måste stå kvar för att stödja honom. Det blev väldigt uppenbart nu när jag kom från träning direkt till tävlingsbanan att han är mycket osäkrare när vi tävlar än när han tränar, saker han fixade väldigt enkelt på träningen funkade inte alls på tävlingen. Jag har upplevt att han underpresterar på tävling sedan jag startade honom för knappt ett år sedan och det har faktiskt inte blivit så mycket bättre under året som vi har tävlat. Det ÄR verkligen jobbigt och jag känner mig kass. Måste verkligen bryta denna trend och istället försöka bygga upp hans självförtroende även på tävling, vet bara inte riktigt hur jag skall göra.