Ville skriva lite om träningen som pågår fast jag inte skriver något i bloggen. Trots vi inte har haft några får så har vi faktiskt fått till en hel del vallning. Orsaken till att jag faktiskt känner mig riktigt sugen på att skriva är att vi verkligen har haft ett genombrott. Efter vintervilan var Zap precis lika galen som han var tidigare. Det var bara bråk och jag kom inte åt honom alls. Så jäkla på och intensiv i kombination med noll flanker om man skall beskriva det kort.

När jag fick tillfälle att börja valla på väldigt lugna får så började det gå lite lättare och detta följdes åt av en kurs för James McGee på samma får. Han gick riktigt bra på kursen, nästan lite överdrivet känslig (respekt för män) och James var väldigt petig vilket passade oss bra. När jag var i Italien så tog Lottie (Somollis) honom för träning. Det var nog i en väldigt bra tidpunkt, det blev bra mängdträning för honom.

Nu när jag har vallat, på flera olika typer av får till och med, har han varit helt annorlunda mot tidigare. Träningsbar och så himla fin. Nästan inget röj alls, bara när jag har satt honom i dumma situationer. Han är fortfarande tight, ffa till vänster, men nu har vi åtminstone lite flanker att prata om. Höger och vänster har verkligen gått trögt men nu börjar även det lossna.

Han är himla fin att se på och nu som sagt även rolig att träna. Verkligen ett genombrott som jag känner att jag förtjänar. Det har varit så motigt att ha två vallhundar som är totalt galna. Jobbigt när man är gråtfärdig typ alla gånger man vallar.

I agilityn har han varit lite tvärtom, lite överdrivet samarbetsvillig och så himla lyhörd. Det har gjort att hindersuget hela tiden varit lite lågt. Konstigt det där, vad olika det kan bli beroende på vad? Hur man tränar eller är det bara en inneboende motivation?

Senaste tiden har jag lite försiktigt börjat jobba lite mer med det för det ställer till lite problem med de springande kontaktfälten om han inte suger på framåt. Han känns på många sätt väldigt fin på träningarna, lyhörd, hyffsat snabb men det där lilla extra drivet jag saknar. Samtidigt vill jag inte lära honom att bara tokdra och bli slarvig. Jag tycker det är så himla svårt att veta hur man skall göra.

När det gäller kontaktfälten så går det nog stadigt framåt även om jag har varit på väg att lägga ned flera gånger. Status nu är att han är grymt säker när han har leksak utlagd, både rakt fram och lättare svängar. Utan leksak har vi haft problemet med draget framåt, han kan då vrida sig lite mot mig istället för att dra på framåt. Jag antar att det blir så för att jag inte har kastat så mycket leksak? Jag har lite svårt för bollkastandet, är rädd för skador och för den belastning det blir när de fångar bollen. Men jag har börjat jobba på hindersuget och jag kan se att det även ger resultat för kontaktfälten. När han är säker på linjen så är även kontaktfälten riktigt bra.

Jag tror dock vi kommer ha en salig blandning av bra och dåliga samt troligen några missar på tävlingarna framöver. Vi är en bra bit från genomtränat, om vi ens kommer dit. Det jobbigaste med de har springande kontaktfälten är att jag får prestationsångest. Jag vill inte misslyckas en gång till. Prestationsångest är en energitjuv.