Nu är det gjort! Nu har jag bidragit till tävlingsverksamheten i Sverige. Det blev 3,5 låååååånga dagar. Det är verkligen skönt när den här tävlingen är avklarad.

Det gick väl sådär för mig. Öppnade första dagen med att ha en fruktansvärd huvudvärk på grund av att jag hade druckit för lite dagen innan. Varken ork eller humör var på topp när man mådde piss. Drack och drack, så mycket att jag var tvungen att springa ifrån under ett funktionärspass. Huvudvärken släppte inte förrän kvällen.

Lix – rev i varje lopp :(. Han gjorde mycket fina saker men det höll inte hela vägen runt. Snabbast tid i ett lopp och tredje snabbast i ett annat men båda men en rivning. Vi hade två lopp som verkligen inte var bra alls, i det ena la jag upp en bom efter att Lix hade rivit två hinder och sedan sprang han rakt in i stödet när jag skulle skicka honom runt hinderstödet. Där tappade jag tålamodet och gick av banan. Jag har lite dåligt samvete för det, det ser inte och är inte så trevligt. Skyller på att jag var fruktansvärt trött och orkade inte riktigt ta mig samman för att springa vidare. I det andra loppet så kändes det som Lix släppte kontakten med mig helt, det var sista loppet så kanske han var trött. Vet faktiskt inte riktigt varför vi inte lyckades nolla, om det var kass handling eller om Lix helt enkelt inte riktigt fixade denna tävling (där jag hade mindre tid för hundarna och dagarna var hutlöst långa för dom).

Pep – ja det är mest deprimerande. Största problemet förutom att det då går långsamt är att jag slarvar så jäkligt när jag skall köra honom. Jag slarvar för att jag är så stressad över att han går långsamt och så vill jag springa för att få upp farten. Måste verkligen acceptera att han är långsam och skärpa upp mig kommande tävlingar. Nu blir det ingen tävling i helgen för Pep för att har stukat något i ena benet när vi var ute i skogen i måndags. Han stötte upp en hjort, jag kallade in och han kom direkt men efter det hade han ont någonstans. Han var halt och ännu haltare på kvällen. Igår morgon så bestämde jag att vi får nog röntga för att se att inget var brutet. Han var så ledsen och hade riktigt ont. Men allt såg fint ut på röntgen och inget kändes konstigt vid palpering/böjande så vi får utgå från att han har stukat sig rejält. Idag är han dock mycket bättre.

Zap – 🙂 det var väldigt nervöst att springa med Zap, framför allt första öppenklassen mot alla klass 3-hundar. Dessutom var jag så nervös om han skulle hoppa kontaktfältet på balansen. Det gjorde han nästan, det var inte bra men han tar det faktiskt men det är typ en halv tå eller så. Jag har inte hunnit träna byten framför balansen och inte heller så mycket sneda avfarter (försökte stressa in det innan tävlingen och misslyckades) så kanske inte så konstigt att det inte blev så bra. Tyvärr glömde jag banan efter balansen (rätt typiskt när man fokuserar mycket på något) så på grund av det fick Zap lite kass handling vilket resulterade i en rivning. Tidsmässigt så trodde jag att vi skulle vara långt efter de flesta klass 3-hundar, då jag inte tycker han trycker på så mycket och loppet i sig var inte så bra. Blev jätteförvånad när han bara var några tiondelar efter t ex Neela. Det kanske finns hopp om agilitylivet ändå.

I hopp 2 tog vi vår första pinne. Zap gjorde ett jättefint jobb, jag tog i för mycket omvänd tunnelingång. Jag var inte säker på att han skulle fatta men han var nog faktiskt redan på väg mot rätt ingång så det blev alldeles för mycket. Han är som sagt mycket fokuserad på mig och inte så mycket på hindren än, därmed rätt lätt att styra… I nästa hopp 2 fick tyvärr en rivning.

I agility 2orna blev det disk. En frivillig då jag upplevde banan lite för svår för oss, jag hittade på en egen som jag tyckte var mycket bättre än domarens. Och i den andra tappade jag Zap till A:et (finns på filmen). Balansens kontaktfält var i dessa två lopp klockrena 😀 (raka avfarter).

Angående kontaktfält så måste jag erkänna att jag för första gången när jag tittade agilityklasserna under Gåsahoppet verkligen fick känslan av att man är “rökt” om man inte har springande kontaktfält. Svårt att sätta fingret på känslan men jag tror det jag kände var att man kommer inte ha “kontroll” på segern utan man kan bara vinna om de med springande misslyckas. Vi får se, jag har kanske fel men det var nog det jag kände när jag satt och tittade på.

Här är de lopp som jag fick filmade med Lix, Pep och Zap: