Jag har funderat lite kring SM. Mycket på grund av att jag inte känner så mycket för att köra hela vägen upp men också för att det har varit på tapet både bland vänner och på olika diskussionsställen på nätet.

När jag sprang min första SM-final så var det väldigt många som klagade på kvaliteten på finalen. Vi som hade kvalat var inte så häftiga att se på, de rätta ekipagen hade inte tagit sig till final (Laamanen dömde 😉 ). Det och säkert många andra saker gjorde att SM ändrades till så att det inte blir något kval till någon final utan de två lopp man har på SM är så att säga SM. Jag har hört folk som tycker att man inte skall få springa sista loppet om man har diskat sig i första för att det blir så segt att vänta på de som har en chans. Sedan har jag hört folk som vill återinföra finalerna.

Att Sverige är avlångt går aldrig att komma ifrån. Jag har hört flera från Skåne som inte kommer att åka för att det är så långt norr ut i år. Norrlänningar är säkert bättre på att resa långt än vad vi är men jag tror att ett stort problem är just att om något sker i första klassen är man rökt. Då är det inte så skoj att ha rest en bra bit över 100 mil.

Därför tror jag att SM borde ändras. Jag vill återinföra finalerna men inte som förut. Det vanliga kvalet med SM-pinnar kan vara som det är. Men på själva SM skulle jag vilja att man kan kvala till final i varje lopp, t ex kvalar placering 1-5 direkt till final från hopp och från agility. Sedan kvalar 1-5 på det sammanlagda om det är någon som redan har direktkvalat på placering så rullar det nedåt. På så sätt borgar man alltid för att snabba hundar tar sig till final men ger även andra chansen genom att dubbellnolla (troligtvis). Vidare kommer man bort från det där att man är rökt efter ett misslyckat lopp. Jag skulle vilket fall känna mig lite mer motiverad att köra långt och jag skulle tycka det var häftigare att köra. Slår beslutatklubban i bordet.. 😉

IMG_0371