Det här vädret <3

Tävlingarna i Halmstad Hundarena var lyxigt planerade. Kan helt klart tänka mig fler tävlingar med liknande upplägg, ombyte förnöjer. Jag hittade äntligen även en promenadrunda som inte bara var den där grusvägen upp och ned. Vi fick bad i både bäck och damm.

På lördagen gick Lix riktigt bra, tyvärr trodde han som så många andra att balansen var vippen och tvärnitade. Sedan tappade han balansen och hoppade av. Pep gjorde likadant men då var jag beredd så det blev inte lika läskigt som med Lix. Märkligt det där, tråkigt för tävlingen och en himla tur att det inte verkar ha hänt något allvarligt med någon hund. I andra klassen drog Lix i väg på fel linje efter A:et. Hade ingen tanke på det skulle kunna hända så jag kan inte säga att jag jobbade så hårt där heller. Med Pep klantade jag mig i den andra klassen, jag sprang bara och glömde liksom bort att hålla kontakten med honom.

På söndagen öppnade Lix med att vara överallt och ingenstans. Drygt. Vi diskade oss efter typ två hinder och fick ta om samma hinder flera gånger innan han ens försökte läsa av vart jag var, slalom och leksak var mer lockande. Pep nollade samma klass men var låååångsam. Han är obekväm med underlaget, går nästan alltid mycket bättre i andra klassen. Men det var trist, kände mig besviken och lite deppig.

I andra hoppklassen diskade jag mig med Pep, han gick fint fram tills han såg en linje mot en tunnel som jag inte riktigt hade tänkt på. Lix gjorde ett superfint jobb. Jag hade ändrat lite på min handling från Pep och blev aningens tveksam vilket gjorde att han vände fel efter en tunnel, vi tappade tid men i övrigt bra. Lix vann!

Lix är förstås en sjuhelvetes bra agilityhund. Det som är lite jobbigt är att jag måste hålla honom kort innan start. Jag har svårt för det, det bär mig emot. Men helgen talar sitt tydliga språk. Innan ett av loppen var jag lite mer släpphänt och inte så strikt och det var det loppet där vi inte hade någon kontakt alls. I dom andra loppen var jag faktiskt mycket nöjd med känslan och i dom var jag mycket noga innan start vad som fick göras och vad som inte fick göras. Just det här med att hålla honom kort känns lite som det känns när jag skall valla med Pep och Zap, att jag liksom måste vara “arg” innan något har hänt. Det är förstås inte frågan om att vara arg men det är den pondusen. Går jag in med en kompisinställning så blir det Lix och agilityhindren och jag kanske kan få vara med på ett hörn. Svårt för mig, svårt just att hitta en känsla där man har pondusen men egentligen inte är arg och irriterad. Det är liksom inte en fråga om att trycka ned hunden utan klart och tydligt deklarera att det är ett samarbete, inte a one man show.