Det känns verkligen som en liten pusselbit har trillat på plats hos Zipzap under vår semester. Det var inte bara Kungstenshoppet som kändes annorlunda, han känns annorlunda till det bättre även på träning. Det är något med hindersug/hinderfokusering som gör det så mycket lättare att handla honom.

Jag har verkligen grunnat på detta länge. Jag började klaga på det redan i somras, först kändes det som han inte tryckte på och sedan som han bara fokuserade på mig och väldigt lite på hinder. Jag tänkte att hindersuget skulle komma med att vi sprang lite mer banor men det blev nästan värre. Jag hade tänkt att jag skulle börja träna hindersug lite mer aktivt men kloskada och semester kom liksom mellan. Och just nu verkar det ha löst sig själv.

Jag tycker faktiskt även att kontaktfältsträningen går framåt. Vill inte ropa hej än på väldigt länge, vis av tidigare erfarenhet ;). Men jag tycker ändå jag har fått en medvetenhet om vad jag har är ute efter och jag tycker att jag också har kunnat stegra svårigheterna på ett vettigt sätt. Vill nu träna på många fler balanser och börja väva in att ha saker som händer efter. Det jobbigaste just nu är att det rycker så i tävlingstarmen. Jag önskar att jag hade börjat träna så här tidigare…suck.