Förrförra helgen tävlade Zap och jag två ettor i Varberg och det gick väl rätt piss. I första klassen sprang han fel i slalom två gånger. Precis som innan så är det som han inte riktigt ser slalom och inte söker det. Handlingen fungerar jättefint. I agilityklassen fixade vi slalom men så sprang han förbi ett hinder när jag sprang före honom. Surt var det!

I Vårgårda fick vi förstås en rätt svår slalomingång i klass 1 i sväng direkt efter A-hindret, trångt var det också. Zap gjorde likadant som han har gjort tidigare tävlingar, springer in i slalom utan att ens tänka eller titta. Sedan sprang han även ifrån mig på en raksträcka för att sedan bli osäker och vända upp mot mig. När det blev lite mer handling i banan gick det kanon igen. I hoppklassen (som var en riktigt fin klass 1-bana även om jag inte gillar när de kortar ned dom så mkt) så hade jag bestämt mig för att verkligen ta det lugnt för att få till ett lyckande. Det fungerade riktigt bra och vi fick en nolla. Jag känner att detta är vad Zap klarar av just nu, han klarar inte att jag trycker på mer och han fixar inte riktigt att trycka på som han gör på träning för då blir det fel på ett eller annat sätt. Svårt tycker jag, jag vill springa på som jag är van men det är ju ingen poäng när det bara blir fel och han blir osäker. Här finns en länk på loppet vi nollade.

Pep gick riktigt fint på lördagen i Vårgårda. Agilityloppet sumpades allt i slalom alldeles på slutet. Fram till dess kändes det riktigt fint och inte så segt som det kan kännas med Pep. Hopploppet var så fint utom vid ett hinder där han helt enkelt missförstod mig och vi tappade massor av tid. Det hade varit lite kul att se vad det hade räckt till, inte till toppen förstås men kanske strax under. På söndagen gick det istället bara pannkaka med två disk. I agilityloppet tjuvstartade han så mycket det blev fel, jag hade behövt komma förbi första hindret men det var stört omöjligt. I hopploppet var han för första gången lite segare och på slutet tog han inte alls en threadle = disk igen.

Lix gjorde ingen superhelg heller, rivningar och rivningar. I sista hopploppet rev dessutom jag ett hindrer genom att sparka till infångaren. Det var lite tungt.

Efter en del funderande så har jag kommit fram till att jag upplever att Lix drar alldeles för mycket på olika hinder/linjer och det orsaker mycket problem. Dels orsakar det rivningar för han drar på fel saker och så måste han liksom justera sig och dels orsakar det att jag får en väldigt hackig handling då jag måste stanna för att verkligen kontrollera att han är med mig och sedan rusa iväg för att hinna dit jag vill. Jag måste helt enkelt få tillbaka honom “i hand” hela vägen runt banan. Hur jag skall göra det vet jag inte riktigt än men jag känner att det är alldeles för mycket drag och spring för att det skall bli bra. Man ser det även på tiderna, de är inte alls så vassa som de var tidigare för att han är så yvig och för att jag måste fokusera på annat än att bara genomföra min handling.

I morgon skall Tux in till veterinären. Han skall fixa tänderna men även röntga lite olika saker. Tux fick helt plötsligt ont i nacken och pappa misstänker kanske diskbråck i nacken och sedan har han en knöl på carpalleden som bör kollas upp. Usch, tycker det är så jobbigt 🙁 .