Zap har hunnit med en tävling till i Kungälv. Det resulterade i noll pinnar, bara lite frustration hos mig. Det känns som Zap sedan någon gång efter sommaren har börjat få mer och mer bråttom i agilityn. Bråttom uttrycker sig i att om det ligger en belöning efter slalom t ex är det inte säkert att vi har tid att ta alla pinnarna. Bråttom kan även innebära att vi inte riktigt har tid att fixa till linjen så att vi tar alla hindren utan istället springer vi förbi dom om det är den raka linjen. Jag tror dessutom bråttom inte riktigt är fullt utvecklad än.

I första loppet fastnar Zap i slalomet för han har inte riktigt tid att bromsa innan slalom och han är fortfarande lite ovan med de skrangligare slalomen så när det liksom lyfter så tappar han vart han är och går ur. I andra loppet går han ut två pinnar kvar och sedan sprang han även förbi ett hinder.

Jag kände mig faktiskt lite besviken efter tävlingen. När jag sedan tränade på onsdagen efter tävlling, hemma på klubben gjorde han massor av liknande saker som på tävlingen. Han har bråttom och sedan kommer han långt före mig och då vet han inte vart han skall osv. Då kände jag bara att han är inte så ”mogen” som jag har trott innan och besvikelsen släppte helt och hållet. Jag har nog bara fått upp förväntningar för allt har liksom gått rätt lätt med Zappen och jag tänkte att även pinnplockandet skulle vara ”a walk in the park”.

För övrigt, eftersom jag har klagat så mycket på klass 1-banor så tyckte jag båda banorna i Kungälv var okej/bra. 😀

Det är framför allt när vi kör banor, öppnare banor/klass 1, som vi har lite problem med bråttom. Jobbar jag t ex bara med ”proofing” av enskilda hinder så är han duktig tycker jag och likadant, om kör mer åt klass 3 så är han mer i hand eller vad man skall säga. Det är inte så att han tokdrar på hinder för kommer han för långt fram från mig så bromsar han in och kollar efter mig istället för att bara dra på framåt. Utan det är mest bråttom till belöning, bråttom för att hinna fatt mig 🙂 .

Här är gårdagens bana:

Skärmavbild 2013-11-06 kl. 12.01.52

Vi försöker valla så mycket det går nu, bara på mina får dock. De är inte jätteroliga, lite klistriga och less på att bli runtputtade i hagen. Från att inte ha velat gå runt fåren så har Zap börjat tänka väldigt mycket runt. Så mycket att jag faktiskt nästan blev lite orolig ett tag att jag skulle få en Pep till som bara skall runt och till balans. Nu känns det lite bättre, det jobbiga med att träna fösningar är att han inte kan höger vänster och det gör att vi ibland hamnar i lite dumma situationer = risk för tappat huvud hos hetsporren Zap. Det är svårt att hålla rätt attityd hos honom och hålla honom avslappnad och samtidigt träna annat känner jag. Till exempel har det gått trögt med höger och vänster, alltså ordförståelsen. Det blir så många komponenter som jag tränar samtidigt, det är att han skall vara avslappnad, att han skall hålla avstånd och ordet (säkert en massa annat). Det gör att jag upplever att han har svårare att lära sig och bli säker. Vet inte om jag gör fel men det känns som det blir bara pannkaka om jag tummar på det andra vid inlärningen av höger och vänster. Det var inte så med Pep. Det var det lättare att släppa igenom skit men även så att det inte kändes så ”farligt” att tumma på saker med honom.

Jag testade att bara sätta upp telefonen på stativ för en månad sedan, föratt få se lite hur det ser ut;