Förra helgen debuterade Zap i agility :). Först startade vi i Tångahallen och det resulterade i två disk. Jag tyckte han gick bra och var nöjd med debuten. Banorna var definitivt inte klass 1 och bekräftade alla fördomar jag hade om att vi har alldeles för många domare (här i söder?) som inte kan eller vill bygga riktiga klass 1. Hoppbanan var en riktigt fin klass 2-bana, jag gillade verkligen banan. Men push till baksida av hinder efter slalom följt av ett staket med push är banne mig inte klass 1. Dessutom blev det för många hundar en svår slalomingång. Zap gick ur slalom när jag gjorde pushen tidigt, vi har tränat på det men inte i bana och jag kände mig faktiskt inte redo för det första starten. Zap sprang dessutom förbi sista hindret. Han är inte bekväm med att dra ifrån mig hur långt som helst, en bit går bra men sedan börjar vrida och kolla vart jag är.

Agilityklassen var inte heller helt enkel men mer klass 1 förutom att om man skulle få till bra handling på ett ställe så var hunden tvungen att kunna bli lämnad av förare både i sidled och bakåt i slalom, dvs riktigt självständigt slalom. Dessutom var ingången i säcken inte på rak linje följt av att de skulle svänga snävt 180 grader efter säcken. Zap missade i slalom igen och sedan trasslade han in sig i säcken 🙁 . Jag hade faktiskt god lust att gå fram till domaren och fråga om han tyckte det såg ut att vara en bra upplevelse för en klass 1-hund men bet ihop. 🙁

Ledsen att jag gnäller så banorna men jag har nu sprungit väldigt mycket klass 1-banor och tyvärr kan jag inte säga annat än att en hel del domare faktiskt bygger onödigt svåra banor. Jag tycker att de borde fundera mer på vad vi vill pröva hos en klass 1-hund, vad vill vi se? Jag vill se en hund som har grunläggande hinderkunskap och som svarar på grundläggande handling.

Dagen efter åkte vi till Fagersta och där var det riktiga klass 1-banor! I första klassen fortsatte slalomproblemen på ett i annars fint lopp. I andra klassen sänkte Zap farten rejält i slalom och fick med alla pinnarna och vi fick vår första pinne. Kändes väldigt skönt att få till ett slalom i första försöket, så himla lätt att det går troll i saker. Det har sett ut som han har försökt att gå fort i slalom och så har tappat rytmen. Slalom har väl strulat lite för oss men inte som nu på tävlingarna. Kan vara att vi har väldigt stabila slalom på klubben och många slalom på andra klubbar är “sladdrigare”, nu har vi vilket fall tränat på några agilityshopslalom så får vi se hur det går nästa tävling.

Förutom slalom så noterade jag att Zap inte tokdrar på hinder. Vet inte hur mycket jag skall göra åt det, han drar men när han hamnar en bit fram så saktar in för han blir osäker, det är inte självklart för honom att ta allt som är framför näsan. Känns som att tokdragandet bara är en fördel i klass 1 men samtidigt är det väl förstås en fördel att ha mycket fart att ta av. Men gillar verkligen att han är rätt fokuserad på handlingen och inte bara att springa så jag får låta den frågan bero ett tag till.

Pep tävlade också i Tångahallen med två disk. Jag tyckte han gick riktigt bra för det kändes som han sprang på bra, ffa agilityklassen (andra starten). Han är dock tokenvis när han tycker att han ser en linje och då lyssnar han inte alls.

Efter Fagersta åkte jag ned till Stockholm. Min hatvecka för jag tycker det är så jobbigt att jobba i Stockholm, utmattande med all trafik och den mycket komplicerade väggeometrin (tunnlar, broar och vägar som går omlott). Det blev dock en riktigt kul vecka. Jag träffade folk och fick tränat en hel del med hundarna. Otroligt lyxigt när folk bjuder in och fixar, guldkant liksom :D.

Zap fick åka iväg och valla en gång, det var nog mest nyttigt för mig. Jag tycker det är svårt att få honom avspänd direkt när vi kommer till nya ställen vilket han utnyttjar till max. Så fort han fick klart för sig att det inte gick så var han en rätt spak och timid kille. Funderade på om han var spänd även hemma, kanske lite mer än önskvärt men inte heller så jävlig som han är när vi kommer till nya platser. Igår vallade hemma så plockade jag ned honom jorden direkt och han gick verkligen FINT.

Vi fick även besöka Stockholms Hundsportcenter. Gah, vill ha i Malmö!! Det blev en riktigt trevlig träning. Dessutom är det alltid skoj att få träna med andra fina hundar, kan man sitta och vara lite avundsjuk 😉 .