När det gäller hinderinlärningen med Zap har det gått lite upp och ned. Det är främst slalom och det springande kontaktfältet på A-hindret som har ställt till med lite problem.

Med slalom var det första problemet att han fick jättesvårt med tekniken när vi gick över till vanligt slalom från alléslalomet. Det var som att han fastnade på pinnarna. Jag gick faktiskt tillbaka allé för att se om han ville erbjuda enbensteknik men icke. Jag tänkte att det skulle vara lättare för honom med de långa benen. Jag var lite deppig där ett tag men sedan bestämde jag mig för att inte lägga mig i det där med tekniken eftersom han i övrigt hade fin teknik. Låg och bra viktförskjutning.

När jag gick tillbaka till det fasta slalomet gick det relativt lätt att få upp farten. Precis när jag hann tänka att nu är slalomet rätt färdigt så gick det typ på två – tre repetitioner att “förstöra” det. Köpte en jolly-boll som jag la ut efter slalom och det visade sig att det blev lite för bra för Zap som stack till bollen innan han hade gjort slalom klart 🙂 . Sen tyckte han att han kunde göra lite hur som helst i slalom. Det tog bra mycket längre att reparera än att förstöra om vi säger så.

Efter det hade vi en bra period fram till för några veckor sedan på träningstävlingen då han igen fick alldeles för bråttom för att göra färdigt. Återigen gick det snabbt att lära sig fel och fler repetitioner för att reparera.

Nu känns slalom bra, det är snabbt och han känns relativt självständig. Det jag verkligen behöver göra är att jobba på signalförståelsen. Jag la på signalen väldigt sent och den är inte klockren, skickar jag utan att hjälpa honom med kroppen så är han inte säker på vilket hinder han skall till.

A-hindret har inte varit helt enkelt det heller. Första problemet var att få honom att ta två steg. Han ville bara ta ett stort språng över nocken och landa för att sedan inte få plats med ett språng till på nedfarten. Andra problemet var av rent teknisk art, det gick inte att höja a-hindret stegvis. Det tog rätt lång tid innan jag fick det fixat, tur mr handyman här hemma kunde hjälpa till.

När a:et var fixat gick det riktigt fort upp till full höjd och såg jättefint ut. Jag hann väl precis tänka att nu är detta rätt hyffsat klart när han gjorde en helikopter/ekorresprång över nocken och typ fick ned en tass på nedfarten. Det skrämde honom en hel del och de två avslappnade sprången blev två kortare språng = miss av kontaktfältet. Jag fick helt enkelt gå tillbaka till lågt a igen och börja om. Nu sitter det rätt bra igen men jag är lite orolig för vad som skall hända på tävling, vill inte att han satsar för mycket.

Balansen har vi sent omsider börjat träna. Det blir ett klassiskt 2+2. Lite trist men också rätt skönt.