Den här banan en vecka gammal och är för mig rätt typisk de banor jag sprang med Pep för 1 år sedan. Det är möjligt att det inte är en massa hinderfällor men det är massor av andra fällor som jag direkt ogillar. Min hinderfälla i träningsbanan (7-8) tycker jag är rätt okej, visst möjligen lite avancerad för klass 1 men hellre det jag ser i de banorna jag har sprungit på. För vad händer om föraren misslyckas att göra ett framförbyte mellan eller uppmärksamma hunden på att den inte skall rakt fram – jo, den försvinner in i tunneln. Inte hela världen kan jag tycka.
På banan nedan så är starten rätt svår för de kan inte sätta hunden rakt framför första hindret. Framförbytet mellan 3-4 är riktigt svårt och väljer man bakombyte så finns det en klar risk att hunden vänder fel efter tunneln (bakombyten brukar vara svårast för nybörjare). Hamnar du minsta efter vid den raka tunneln nummer 5 så är det en hinderfälla mellan 5-6 då hunden onekligen kommer vända bakåt för att titta vart du är. Det öppnar fel tunnelhål.
Uppfarten till A:et får mig att gråta. Du kan vara på båda sidorna av slalom men utgången är rätt svår, speciellt om du högerhandlar. Hoppar hunden mycket på skrå över 13 så lär det inte få trevlig linje in säcken. Det finns ingen linje 17-18, tycker det är helt ligitimt för en klass 1-hund att springa förbi 18 om föraren inte hunnit dit för att trycka ut. Och gör föraren något byte mellan däcket och korta tunneln så blir linjen till 19 helt konstig.
Det kanske jag som har otur när jag tänker banor men jag tycker dom ofta är knyckiga i klass 1 och för mig är nedan ett sådant exempel. Ser 1000 gånger hellre en omvänd tunnelingång i klass 1 än de fällor jag ser här. Orsaken är att förutom att vissa saker är farliga så är det svårt för mig som handler att göra något vettigt när det blir fel. Missar min hund ett hinder som inte står i en naturlig linje så är det oftast svårt att köra vidare bara, man måste kalla på hunden, starta om osv osv. Sen vill jag att min hund premieras när hen tänker rätt, jag tycker inte det är så lätt för min hund att tänka rätt här.
Jag har för övrigt inga planer på att bli domare, mitt knä fixar inte att stå och gå så mycket.
Skriver till dig privat istället 😀
Håller helt med! Jag tycker att klass 1 ska vara uppbyggd för att hundarna ska lyckas! Ibland känns det lite tvärt om vilket är tråkigt eftersom det ofta är svårt nog för hundarna med den nya miljön och nya hinder mm. De ska få en chans att bygga självförtroende på bra linjer och ha flyt med sig till och från kontaktfältshinder och slalom. Handlingsmässigt så räcker det väl med att hunden kan hänga med på några enkla flytiga byten. Är ju verkligen ingen domare men så skulle jag önska att min hund fick börja sin tävlingskarriär 🙂
Rita gärna bra klass 1- banor och skicka till mig så använder jag dem på tävling 😉 Jag kan sköta själva dömandet 😀
Haha tror inte jag är tillräckligt duktig. Lättare att klaga på andras 😉
Tror faktiskt att jag skulle ha valt en egen variant eller helt enkelt avstått om jag ställts inför den banan när det nu snart är dax för debut för min nya lilla. Lider med alla helt nya som antagligen inte har en susning hur dom ska lösa en sån här bana och kanske tappar dom suget för agility direkt i debuten. Jag brukar verkligen inte gnälla på banor, men så har jag i stort sett bara tävlat klass tre sista åren. När klass ett blir allt svårare så funderar jag på vart alla nya agilityutövare ska börja sina karriärer? Eller ska det bli som i lydnaden att ingen törs start förrän hunden kan allt perfekt? Och vips så har vi minskat antalet starter om några år. Vi som hållt på ett tag kan ju se problemen, lösa dom eller välja att avstå, men de som gått en eller ett par kurser har sällan den kunskapen. Sen är det säkert grymt svårt att rita roliga klass ett banor, men hellre tråkig och säker, än intressant och smått farlig i klass ett om jag får välja.
Den här banan byggdes om på plats för hundarnas säkerhet eftersom det var frost på balans och vipp (de hindrena togs bort). Därför blev den kanske inte så som domaren tänkt från början. Improvisation under stress är nog inte så lätt. Jag och Elda vann den här klassen i medium. Men håller med, det kändes som en riktigt svår klass 1, många knepiga vinklar med svåra byten och passager.
Jag vet det men skillnaden är rätt liten. Själva poängen är inte denna domare och denna bana utan att det faktiskt ofta ser ut så här. Jag skrev om det när jag sprang med Pep och jag ser det om och om igen. Jag ogillar det och jag förstår det inte. 🙂