Vill försöka skaka liv i min blogg men tiden räcker liksom aldrig till. Gillar inte att skriva på för mycket på Facebook, mycket bättre att skriva här av någon anledning.
Som jag har skrivit tidigare chansade jag och slängde iväg en anmälan till EO när jag såg att den var öppen. Efter det gick CAG gick ut med att de inte tänkte ha någon uttagning till EO. Så helt plötsligt var jag och Pep med till EO. Trevligt men samtidigt jobbigt. Jag var på väg att backa flera gånger för jag vet att Pep inte räcker till. Samtidigt var jag sugen och Robert och jag hade pratat om att åka till Belgien så det blev att jag hängde kvar.
Pep tyckte det var ashäftigt men han gick väl inte så mycket snabbare för det. Svårt att säga då han betedde sig som han aldrig sett ett slalom förut. Vi fick slalomfel i alla loppen och det var inget jag kunde förutse innan i EO. Han har ju varit ganska stabil men nu kunde han inget och framför allt inte slalom. Jag antar att det faktiskt är den ökade stressen som gör det. Synd bara att han inte försöker speeda up mer men roligt att han verkligen tycker det är skoj. Peps lopp finns på min You Tube kanal om någon är nyfiken.
EO 2013 var inte alls lika bra som förra året i Sverige. Mat var en stor fråga för oss som inte hade husvagn/husbil. Det fanns ETT matställe och skulle man köpa lunch där fick man köa minst 1 timme. Helt galet! Det fanns inga kiosker eller dylikt, dricka fick man köpa från två automater som bara tog mynt.
Matgrejjen strulade redan första dagen vi var där, jag var superhungrig efter träningen. Vi tänkte att vi skulle käka på hotellet efter incheckningen men restaurangen var stängd så vi blev hänvisade till ett brasserie, som givetvis också var stängt. Då försökte vi åka till en pizzeria som låg ännu längre från tävlingsplatsen. Den var också stängd förstås. Till slut hamnade vi riktigt långt borta och missade invigningen. Men tur ändå att vi inte åkte till tävlingsplatsen för att försöka få mat för det hade inte heller fungerat. Mat och dryck var helt enkelt lågprioriterat av arrangören. Konstigt, rätt viktigt för att hålla folk på gott humör.
Själva tävlingsplatsen var väl okej, kanske tur att banorna låg inomhus. Det kom störtregn nästan varje dag. Men samtidigt blev underlaget väldigt uppsprunget och tungt efterhand. Det kändes som det blev lite orättvist för de som hade sena startnummer. Arrangören kunde ha tryckt till underlaget men det gjorde dom inte. Som sagt det känns inte som de tävlande och hundarna hade så hög prio för arrangörerna.
Lyfter verkligen av hatten för förra årets arrangörer, enorm skillnad!
Vi hade även lite semester. På vägen ned stannade vi i Münster, en fin stad med en gammal stadskärna. På vägen hem stannade i två nätter i Hamburg. Vi bodde på 5-stjärnigt hotell med 3 hundar. Det var lite nervöst i början men hundarna var välkomna nästan överallt. Man kunde ha med dom i baren om man så ville och det var många gäster som ville hälsa. Bekräftar min teori att det är enklare att bo med hund på lyxhotell än på billiga hotell. Hamburg var inget speciellt, vi hann med de flera turist attraktioner. Speciellast var ett miniatyrland där man mycket byggt flera delar av världen i miniatyr. De två nedersta bilderna är tyskarnas bild av Sverige i miniatyr, LKAB och snö.
