Efter Värmlandsrallyt åkte jag och hundarna till Örebro för två dagars kurs. Tanken var från början att Pep skulle gå men sedan när det gick så bra för Lix på landslagsuttagningarna ändrade vi. Jag tänkte gå med båda hundarna men fegade ur sedan när det kom till kritan, vågade inte gå med Pep. Det är helt enkelt jobbigt att gå med honom för jag tycker det är jobbigt när folk kommenterar hur långsam han är. Lix var nog ack så nöjd med ensamtiden på träningsplan, precis som det skall vara sa han nog.

Lix fortsatte att gå riktigt riktigt bra. Så himla lugn och fokuserad, det var bara för mig att sätta handlingen så gick han som på ett litet snöre. Vi började hos Tereza och hennes handling passade mig mycket bra. Jag fick kliva lite ur min bekvämlighetszon och fick lite tips på saker som jag kunde göra bättre. Det som var svårast för mig var ett framförbyte som skulle göras väldigt tidigt. Jag föll tillbaka i gregtänket och försökte hela tiden springa till framförbytesposition vilket var omöjligt. Ju mer jag sprang desto mer rejsade Lix för att hänga med mig och svängen blev vid. När jag istället började framförbytet nästan innan han hade hoppat blev det helt annorlunda. Han började svänga istället för att rusa framåt. Det gjorde att jag faktiskt hann närmare det jag hade tänkt från början. Lite svårt var det även med det dubblablindbytet där jag trodde Lix skulle dra på balans eller tunnel men det kändes som han inte ens tittade på det när jag satte signalerna. Väldigt bekvämt sätt att lösa en svår handlingssituation faktiskt.

Tereza sa många gånger att hon gillade Lix. Hon ville ha hans stamtavla och så tyckte hon att hennes Nice och Lix var väldigt lika. Det stämmer absolut, de är lika 🙂 .

Här är film från träningen:

Det var fruktansvärt varmt och soligt under dagarna. Jag brände knäna när jag var åskådare på förmiddagen och de enda byxorna jag kunde hitta som täckte knäna var trikåer. Jag brukar aldrig springa i det offentligt men nöden har absolut ingen lag 🙂 , mina knän behövde skonas från mer sol. På kvällen tog vi en promenad vid Svartån så hundarna kunde bada och svalka sig. På vägen tillbaka fick jag se en bäver, det gjorde mig superglad. Jag har försökt att se bäver flera gånger och denna gång hade jag helt gett upp. Efter att hundarna hade badat en andra gång så gick jag lite slött och kollade i vattnet. Helt plötsligt ser jag något ganska stort simma och tänkte att det nog var en fågel ändå, såg lite konstig ut men men. Jag följde efter och när jag kom närmare så började jag ana att det var bäver. Sedan gick den upp på land och satt en bit ifrån mig och käkade, så coolt. Till och med hundarna var fascinerade eller så var det bara för att jag blev så exalterad.

Min riktiga kamera låg förstås kvar i bilen men nog ser man att det är bäver vilket fall.

Dagen efter var det kurs för Lisa. Man var förstås nyfiken på vad hon skulle ha att säga. Jag kan konstatera att jag hade svårare att sätta hennes typ av handling som växlade mer med att vara nära hunden vid svängar för att sedan släppa. Jag blir mycket av blyfot när jag hamnar nära tycker jag. Det är klart något som jag kan förbättra, bli snabbare att flytta mig och helt enkelt kunna vara nära utan att störa hunden. Lisa var väldigt noga, man kände att hon inte gärna släppte igenom saker som inte var bra. Jag har skrivit några kommentarer i filmen om vad jag upplevde som svårt. Det var bland annat ett framförbyte där man skulle visa med “fel hand” som jag verkligen bara trasslade till om och om igen. Sedan var det där dubblablindbytet som inte var så lätt att hitta timingen på.

Film från Lisa:

Jag har inte riktigt kunna följa upp träningen från kursen, det får bli lite av höst och vinterprojekt. Jag är dock väldigt nöjd med instruktörerna. Jag börjar acceptera att när jag går kurs numer blir det inte så omvälvande som det var för några år sedan. Det är mer pet i detaljer och tvinga mig göra saker som jag inte är så bekväm med. Men det är inte helt nytt som det kunde vara innan.

När gäller handlingen och handlingssystem så även om de inte är beskrivna som Greg-systemet så upplever jag både Lisa och Tereza som väldigt systematiska. De vet vilka signaler de använder och de vet när och varför de vill använda som. För mig egen del så har klivit ur Greg-systemet varit det bästa som jag gjort sedan jag klev in i det :).