Igår var vi och hälsade på tuxlingarna på Tarrawangas i Danmark. Dom var så fina men vilka valpar är inte fina vid 7 veckors ålder? 🙂 De var vilket fall lekfulla, väldigt nyfikna och sociala.

Det var lite kluvet på något sätt med valparna. Jag sörjer verkligen att Tux börjar bli gammal och att det bara är en tidsfråga tills hans agilitykarriär är över. Framför allt sörjer jag all träning, Tux den perfekta träningskompisen. Det andra är att jag har den senaste tiden fått läsa en hel del skarp kritik gällande Kelpies. Tux har verkligen varit den perfekta träningskompisen, så okomplicerad att träna och fortfarande precis lika träningsgalen som dag ett när han kom. Men tänk om han inte alls nedärver det? Att köpa valp och inte få den hund man har tänkt sig, en hund som inte alls vill träna är verkligen inte roligt. Det var varit väldigt jobbigt med Pep och jag (och jag tror inte jag är ensamen om detta) känner inte för att omplacera bara för att de inte duger till. Får bara en klump i magen när jag tänker på det, vill liksom inte vara involverad i avel där hundarna inte blir träningsbara. 🙁

Det kändes verkligen inte så när jag var där, tvärtom, de var precis som jag önskade och Annettes valpsocialisering är verkligen en dröm för valpköpare. Massor av olika saker att leka med, balansera på, slamra med och besök av barn, ja typ allt.

Denna tik påminde otroligt mycket om Tux som valp. Hon skall ut till fodervärd och kanske bli avelstik hos Annette senare i livet.

Denna hane gillade jag mycket, väldigt lekglad och aktiv.

Denna tik hoppas jag att jag kommer få se mycket av, hon skall flytta till Skåne och hon var otroligt trevlig. Kampade massor, var väldigt framåt men ändå överlagd.