Jag sliter väldigt mycket med Pep och vallningen. Det är bitvis faktiskt väldigt tröstlöst. Vi har i månader stått och stampat med samma sak. Ofta när jag pratar med andra så är det svårt att få fram hur problematiskt och hur mycket jag har jobbat med det här. Problemet är fortfarande fråndrivningarna och jag kommer inte riktigt någon vart. Han kan driva och gör det bra när han vill men 9 av 10 ggr vill han bara stoppa och är totalt omöjlig att hejda där. Snabb som en vessla är han. Känns som jag har provat det mesta. Jag gått med lina hur länge som helst men så fort han fattar att jag inte kommer åt honom så faller han tillbaka till det gamla. Jag har blivit arg, vilket han bara skakar av sig (han kan göra exakt samma sak igen direkt efter att jag har blivit så arg som jag förmår). Jag har berömt massor när han gör rätt men nada happens. Jag har gått med och bytt sidor när jag ser att han börjar luta sig åt ena hållet eller andra. Det är verkligen så himla jobbigt för om bara detta fungerade så hade vi kunnat ha så himla mycket roligare. Nu är allt bara en kamp.

Det är en enorm skillnad på Pep och Zap. Zap är mottaglig för information om vad som är rätt och vad som är fel. Pep bara kör på som han själv vill medan Zap säger jaha, får man inte göra så eller jaha, kan man göra så och kör man vidare.

Det känns som Zap går åt rätt håll, det blir lättare och lättare varje gång jag släpper honom. Tror han börjar lära sig höger och vänster. Ibland blir han lite snäv bakom och ibland faller han tillbaka att tänka rakt på fåren. Men ofta har han fina flanker, från att inte haft någon flank alls för 1 månad sedan och med mig som tränare så känns det bra. Nu tänkte jag vi skall försöka se om det går att komma ut lite mer i 25:a.