Träningen är verkligen i full gång. Vet inte riktigt vad jag skall skriva för det känns som att varje gång jag får näsan över vattenytan så trycks jag snabbt tillbaka igen.

Igår tog jag vilket fall tag i något jag har velat länge och det är att åka och ta privatlektioner. Något som kommer följas upp, det kändes bra att ha egen tid hos någon som kanske inte ser oss hela tiden.

Zap är ju rätt oförstörd på sitt sätt, jag lade ned all vallträning i höstas när han bara betedde sig illa och ville döda fåren. Det var nog ett klokt beslut. Han är lika laddad men hans beteende mot fåren har ändrat, han tänker inte alls döda får nu. Så skönt, visst kan han rusa in och så men det är enorm skillnad.

Han är väldigt okomplicerad bara man vet vad man skall träna, han är väldigt på men så fort han förstår vad han skall göra så gör han bara det, inte så många egna tankar. Igår tränade vi gå runt i liten fålla, han går för fort så det var att få ned tempot vilket jag inte har klarat riktigt. Jag har inte vetat hur mycket jag skall gå på honom och hur jag skall göra för att få ned tempot. Det var mer bara att vara på honom mer och även hålla honom kortare när han liksom drar på så han inte får chansen för då blir typ omöjligt för man kommer efter.

Sedan fick han träna i 25:an på att ta ut fåren ur hörn utan att det blir rusning efter och också då för hans del gå runt dom och inte bara rakt på dom. Han fattade det supersnabbt  och försökte bara gå runt sedan fast han skulle gå rakt fram. Han som bara har varit rakt fram.

Nu när jag börjar med grundträningen av Zap så får jag lite ångest för Pep och jag blir lätt bitter också (på mig själv då, för det var jag som gjorde valen). Det är bara inse att Pep inte fick den bästa av starter i livet när det gäller vallningen.

Det var väldigt många saker som är svårt att sammanfatta så här i bloggen, en hel del saker är bara min jäkla dåliga känsla för får och vallning i sig. Det är så mycket saker som jag inte förstår helt enkelt som inte har med Pep att göra men som vållar problem. Jag tycker till exempel att det är svårt att veta när han håller bra avstånd till fåren. Jag förstår att om fåren går när det inte är tänkt att han har påverkat dom men ibland är ju får snälla och står kvar för att man själv står där osv men det är liksom många andra situationer där jag blir osäker. Pep är lite av en känslodetektor så att jag känner mig så himla osäker gör väl även honom osäker vilket tar sig lite olika uttryck.

Men en sak som verkligen var lite ja just det, som jag tror jag kan förklara här är det är här med stoppandet i fråndrivningarna. Pep tänker ju mycket runt fåren och han är lätt fixerad vid att gå upp balans. Detta vållar mycket problem i t ex fråndrivningarna. Jag är typ lika fixerad vid att stanna honom för att han inte skall gå upp och stoppa honom vilket gör att det hela blir otroligt hackigt. När Pep sticker och stoppar så är han nästan alltid riktigt svår att få ur balans igen. Hade han gått ur balans lätt så hade det inte varit så stort problem, för han sticker ju inte och stoppar oprovocerat utan det är drag. Det känns som att det kanske blir lättare att istället för att kontrollera och stoppa honom hela tiden blir lättare om jag jobbar med att få honom villigare att gå ur balans alltid oavsett. Det kommer förstås bli svårt det också men det är nog en roligare träning än att bli stoppad hela tiden. Jag kan tänka mig att hans fixering vid just själva stoppande minskar när han tänker att han kommer behöva gå tillbaka igen.   Att han tänker mer, ta kontroll på springande får och sedan återgå till tidigare uppgift.

Massor av andra saker men känner att det får komma vid annat tillfälle. 🙂

Fin-poppen