I helgen var det agility hela dagarna i Danmark, Albertslund. 20 lopp blev det sammanlagt i helgen :). Jag kommer faktiskt inte ihåg alla loppen. Det var  lite märklig planering tycker jag. På lördagen sprang jag 2xag 2 på morgonen sedan fick jag vänta till sen eftermiddag, då kom 8 lopp på löpande band. Jag gav upp det där med att få någon att filma för alla sprang eller banvandrade så det var för mycket besvär att springa och ragga folk.

Pep

Vi lyckades inte ta den där sista pinnen i ag 2, jag var bara så besviken på lördagen. På söndagen var ag 2 sista loppet och Pep var verkligen slut som agilityartist då. Han var så trött och han höll inte alls ihop. Inte så mycket att säga, inte lätt med dubbelt så många agilitylopp som vanligt och lååååånga dagar på tävling. På den positiva sidan fanns vilket fall vi nollade ett hopplopp och blev 10:a (tror jag, missade prisutdelning) av typ 100 ekipage. Sedan blir man glad när han kommer i mål och ser honom sno åt sig sitt koppel och gör ett litet ärevarv med svansen på topp. Det är kul att han är nöjd och glad, det har inte varit så alltid.

Tux

På lördagen var han nog mest vild och galen 🙂 . Men söndagen gick han så fint :D, hopp 3:an var ett så grymt lopp om jag inte bara inte hade tappat honom över ett hinder som inte skulle tas. I hopp öppen nollade han och blev placerad någonstans i mitten av prispallen. Det loppet var fint men inte lika fint som hopp 3:an. Tux kändes fin, han behövde ett par lopp att hitta hopphöjden där på lördagen men på söndagen så kändes det som vanligt. Han har sett fin ut nu efter 🙂 .

Lix

Vi började väl inte så bra men det blev bättre och bättre. Lix var totalt gasad efter att ha väntat en hel dag på att få starta på lördagen. Han hoppade förbi pinnar i slalom och sådant som jag vet att han kan. Jag tror att efter andra loppet bestämde jag mig för att ta tag i stressen vid starten. Han hetsar en del på de andra hundarna, drar mot bana och lite sådant. Innan har jag mest hållt mig borta från banan men det fungerar inte med det danska systemet. Det fick en positiv effekt på loppen, de kändes mer samlade helt enkelt. Vi var nära flera nollor men det ville sig inte helt förutom i hopp öppen, som vi vann. 🙂 Skönt att äntligen få till en nolla, ffa när man är så nära om och om igen.

Det som är svårast för mig med Lix är att han inte fäster på hinder som mina hundar gör, det gör att jag ibland sticker utan att verkligen se att han tar de hinder han skall. Jag känner mig lite stressad för att hinna med 🙂 så det blir lätt så. Samtidigt är det smidigt att han inte drar på allt när han är så långt före, går bra att styra ändå. Svårt men kul att lära sig nytt.