Annandag påsk = en känsla av lättnad. Nu är Gåsahoppet överstökat och i år höll klubben i tävlingen själv. Typiskt nog hade vi färre funktionärer än vad jag kan minnas att vi har haft på flera år. Men med mycket hjälp utifrån fick vi ihop tävlingen och det har nog gått rätt bra, det flöt på vilket fall på. Tack alla som ställde upp som funktionärer! I år slapp jag dessutom arga mail om att jag hade satt upp folk på för många poster eller att de minsann inte städade toaletter utan istället folk som själva tog på sig mer jobb, helt underbart 🙂 . Men nästa år måste vi ha fler egna funktionärer, helt klart.

Rent resultatmässigt konstaterade jag att det är skönt att man inte livnär sig på agility för jag har banne mig inte ett enda resultat att visa upp efter helgen. Men både Pep, Lix och jag gjorde många bra saker, ibland till och med samtidigt 🙂 men bara inte i ett helt jäkla lopp.

Jag tycker att Pep kanske gläntar lite på nattmössan ibland men när han trycker på mycket blir det en massa fel, bland annat for han förbi slalompinnar, snabb som en liten vessla så jag fick verkligen tänka både en och två gånger innan jag förstod vad som hände. Han har dessutom massor av kunskapsluckor som jag tycker är besvärande. Kom igen nu vår så vi kan träna!

Lix vet inte vad nattmössa är så det är inget bekymmer. Egentligen är jag faktiskt riktigt nöjd med väldigt mycket av det vi gjorde. Lix har inte någon superrutin i klass 3, vi har inte tränat så mycket ihop men det känns ändå bra. Några disk på grund av kontaktfält där Lix testade om det inte var party hela vägen runt agilitybanan med mig men det blev han varse om att så skoj skulle vi inte ha. De gånger vi kom runt var tiderna bra, riktigt bra.

Elin var snäll och filmade Lix och Pep i ett lopp, jag var själv lite för trött för att organisera det där filmandet av de andra loppen.