Jag hade inte riktigt samma bra känsla som förra gången men ändå lyxigt att får träna inne. Först byggdes en bana som var på TOK för svår för mig och det var dessutom mycket tätt mellan hindren så det var svårt att göra något lättare när avstånden var 3-5 m. Jag vill gärna kunna ansvara för min egen träning och ta de beslut jag tror är bra för min hund men det kändes faktiskt helt omöjligt. Det var inte speciellt roligt att behöva gnälla men jag har slitit som fan för att få upp farten på min hund och att köra en så supersvår bana utan hjälp är helt värdelöst för mig. När jag inte heller kan göra något annat av den så vad skall jag göra där då? Kontentan blev att banan ändrades vilket var fördelaktigt för mig men knappast en speciellt rolig situation. Sen tycker jag att det är otroligt lätt att bygga svårt, det är ingen konst. Det svåra är att bygga så att träningen ger något för alla.
Banan blev till slut ungefär så här:
Fick filmat lite även denna gången:
Pep är rätt kass på omvända tunnelingångar. Det är ofta han nonchalerar om jag threadlar, blev påmind om det idag. Zap är mycket duktigare än vad Pep är. Det andra som inte är med på filmen är vippen, är inte alls nöjd eftersom han stannar tidigt på den här tunga vippen.
Zap tränade också, mest springa i tunnlar och raksträckor. Tränade ganska svårt förra gången så tänkte han idag kunde få lätt 🙂 . Han fick dessutom fortsatt träning att vara lös när andra tränar. Han är tyst när han får vara lös 🙂 .
Vilken fin hoppteknik Pep har. Han rinner verkligen över hindren.
Jag blir ledsen när jag läser din blogg. Jag tycker jag var väldigt tydlig med att säga innan träningen att jag skulle numrera en enkel bana i banan också och jag tycker det känns tråkigt att du började protestera innan jag ens hade fått en chans att sätta ut den banan.
Jag tycker inte heller man ska behöva gnälla om avstånden mellan hindren på en träning. Det är en rätt smal sak att stega när numren väl är utsatta och justera avstånden så att det blir rätt. Vad jag kunde se så var det inga avstånd som var ”olagliga” efter att banan justerats.
När det gäller den svåra banan så hade jag någon slags naiv vision om att visa och förmedla lite av allt det roliga som jag fått lära mig på kursen jag gick veckan innan. Jag hade verkligen sett fram emot att få dela med mig och blev väldigt ledsen över din reaktion. Men inget ont som inte har något gott med sig, jag blev en erfarenhet rikare och nu vet vi alla lite bättre vad som gäller i träningsgruppen.
Det var inte bara min reaktion, jag hörde flera kommentarer. Som vanligt är det budbäraren som blir nedskjuten.
För det andra, så fanns det inga avstånd, jag stegade och fick upp som MEST 5 meter och eftersom alla hinder skulle tas från baksidan så hade kanske blivit 10 meter på en redan svår bana för den som ville försöka på den riktiga banan. Dessutom tycker jag INTE det är lätt att justera avstånden i efterhand. Det tar tid och det gör att hela banan blir skev. Och återigen, avstånden var ju rätt för den banan du ville köra. Det är nobelt av dig att ville bjuda på det ni hade lärt er men hur skulle det fungera i praktiken? Skulle du ha struntat att träna dina hundar? Jag är väldigt övertygad om att jag hade stått där själv och harvat med hund som blir osäker för att jag inte klarar av det.
För det tredje sa jag inget om att du/ni var tvungna att ändra, jag sa bara att det var på tok för svårt för mig. Du sa direkt utan diskussion att vi skulle ändra och då gick jag därifrån för jag kände mig ledsen.
När det gäller numreringen, hur skulle det fungera med samma skyltar? Ingen kunde se skillnad. Vi har 3 timmar på oss, framplock och utplock. Att hålla på att memorera en bana där man inte ens ser vilken som är vilken gör att jag kommer få ägna den lilla tid jag har att träna memorera istället för att träna.
Jag tyckte det var otroligt jobbigt att behöva säga något och ännu jobbigare att du inte kan ta det utan istället blir sur direkt. Jag vill inte ens träna på söndag pga det här, det roliga tog slut för mig. Jag ville inte gnälla men jag kan inte se hur det där skulle ha fungerat praktiskt.
Och jag förstår att det var gjort i all välmening men jag tycker att det var ogenomtänkt och orealistiskt på grund ovan nämnda omständigheter. Det som gjorde mig allra mest ledsen och det som gör att jag inte alls känner för ridhusträningen längre är att man inte ens kan säga att man tycker att banan är för svår utan att man känner att man är en hemsk person som inte ens är värd en diskussion. Du måste väl ha insett att för alla som inte var på kursen så var det här en superduper svår bana som inte behövde någon som tittade till lite utan en INSTRUKTÖR.