Tror det var ett år sedan Pep och jag kursade i agility, ett mycket medvetet val från min sida då jag kände att jag bara blev ledsen och besviken både på mig själv, Pep och typ alla andra. Trist och trist att vara en sån trist typ som bara gnäller och därför har jag faktiskt tagit en ”agilitykurstime-out”.

Elin hade tagit ned Stina Mattsson så jag tänkte att jag måste hänga på även om det fanns risk för att jag skulle sura :).  Jag surade inte ihop även om det var lite kämpigt sista passet igår och sista passet idag. Pep tröttnar fortare än min ”drömhund” och jämfört med flera andra hundar, jag tror han tröttnar både fysiskt och psykiskt fortare. Han har inte dålig kondis men jag tränar rätt korta rena agilitypass där jag försöker sluta innan han sänker sig vilket gör att agilitykondisen kan vara bättre. Det andra är att Pep är klen hund, han kan springa långt, mycket långt  och är uthållig på så sätt men när det kommer till strykesaker som explosivitet, hoppande osv så är det jobbigare för honom. Idag halkade han dessutom omkull två gånger vilket jag också tror beror på att han blir trött/inte är så stark. Jag såg det där även förra vintern när vi tränade i den hallen att när han blev trött så orkade han helt enkelt inte hålla emot och började halka.

Men man har ju den hund man har så det är bara att jobba vidare och se hur långt vi kan komma.

Kursen var mycket bra :D!

Det var bra kombinationer, bra kritik och som sagt även om jag fick bita ihop lite så fixade jag kursen utan att börja gråta :).

I korthet fick jag väl med mig följande:

  1. Inte stressa med hög och gäll röst :D, bestämt ska det va’.
  2. Prata/kommendera honom mer. Detta är något som jag verkligen vet att jag borde, han gillar att veta vad han skall göra och är ingen hund som springer galet bara för att. Han behöver en uppgift. Men av någon anledning blir jag ofta rätt tyst.
  3. Pep gillar att jaga, det visste jag men är väl rätt kass på att utnyttja det i träningen. Både i belöningen men även att sticka tidigt i handlingen.
  4. Insåg igår att jag nog varit rätt taskig mot Pep angående slalomingångar, jag har sagt att han är kass och inte direkt hjälpt honom med argumentet att Tux fixar det där och då borde han fixa det också. Men kom på att Tux förmodligen inte utsattes för så svåra ingångar i bana vid samma ålder som Pep är i nu. Banorna är svårare numer och min ribba om vad som är bra är såååå mycket högre. Skall hjälpa Pep lite mer så han får lite mer självförtroende.
  5. Lära honom ”hållhand/kommainhand”, behöver det inte så mycket men kände  helt klart att idag att det skulle hjälpa honom i vissa lägen.
  6. Undvika handling/situationer där jag blir för stillastående för då saktar Pep in väldigt mycket.
  7. Utveckla handlingen, vi gjorde en typ av jaakkosar (eller vad folk nu vill kalla dom) där vi tvingades korsa hundens linje väldigt tidigt och springa åt andra hållet än hundarna skulle. Sådana har jag inte gjort så det behöver jag fila på en del.

Som vanligt glömmer man en massa säkert en massa saker men några hållpunkter vilket fall.

För att avsluta med något positivt så måste jag säga att det jag verkligen gillar med Pep är att han verkligen kan springa i full fart och sen svänga supertight, man behöver knappt göra något :). Ni skall bara veta hur mycket jag har kämpat med Tux för att han skall förstå det där, i år har jag tränat och ändå blev det liksom aldrig lika bra som Peppelitos. Pep, han bara gör det som det är det enklaste i världen.

Tack till Stina för att orkade åka ned till oss, Elin för att du fixade fast du inte själv fick vara med och till Ingrid för att vi fick vara i hallen :)!