En ambition för i år har varit att inte bara gnälla på maillistor, facebook och så vidare utan att faktiskt framföra kritik på rätt ställe. Jag som många andra blev väldigt irriterad på Rolf Weifferts tal under kongressen och därför skrev jag följande till honom:

Om förtroende, om agility och om att leda

Jag tillsammans med 400 andra skrev under en namninsamling angående att vi agilityaktiva vill bilda ett eget agilityförbund direkt under SKK. Jag hade inte några förväntningar om att de styrande i SBK skulle hålla med. Däremot hade jag förväntningar om att bli bemött med respekt, framför allt respekt av organisationens ordförande. SBK är trots allt en medlemsorganisation och ordförande är förtroendevald, så respekt borde vara en självklarhet.

I dagarna har jag och många med mig läst ordförandes tal på kongressen. Det finns många sätt att tackla ett problem men att raljera över en namninsamling där 400 medlemmar har skrivit på skapar inte förtroende. Det skapar ilska, mer splittring och när man dessutom likställer dessa underskrifter med slumpmässigt insamlade underskrifter på en marknad är det direkt respektlöst. Om det inte har slagit ordförande så är det medlemmar som sliter på sin fritid för att hålla SBKs verksamhet levande genom att hålla kurser, sitta på möten, sitta funktionär en hel helg istället för att umgås med nära och kära – skall jag ta fler exempel? Detta borde vara en självklarhet, det skall inte jag eller någon annan behöva förklara. Men när jag läser talet så är det uppenbart att det inte är en självklarhet.

Tänk så enkelt det hade varit att tackla dessa underskrifter på ett annat sätt som med största sannolikhet hade fått dessa medlemmar att fundera i helt andra banor. Om ordförande istället för att raljera hade sagt att jag ser att vi har ett problem här och vi tar våra medlemmars åsikter på största allvar. Därför kommer vi under det kommande året försöka insamla våra medlemmars åsikter och utvärdera hur vi skapar en bra framtid för agilityn.  Att leda med förtroende är något helt annat än att raljera över medlemmar.

Jo, jag är fullt medveten om att SBK arbetar på att förstå agilityn lite bättre genom att man bland annat har skickat ut frågeenkäter och det skall vara en workshop till helgen. Problemet är bara att som vanligt när det gäller SBK så har vi medlemmar väldigt liten chans att komma till tals. Till workshopen har SBK/C-Ag bland annat skickat ut information så pass sent att inget distrikt har en rimlig chans att förbereda något tillsammans med sina medlemmar. Dessutom är den informationen som har skickats ut så vag så även om man försöker förbereda något så är risken relativt stor att missar det tänkta målet.

Jag har arbetat på lokalklubben som instruktör, sammankallande agilitysektorn, suttit i styrelsen och varit funktionär på otaliga tävlingar inom de flesta grenar. Min fritid är bland det dyrbaraste jag har, jag tänker inte slänga bort den på en organisation där ordförande likställer min underskrift med vem som helst på Kiviks marknad. Jag vill jobba inom en organisation som faktiskt förstår vad demokrati är och agerar efter det. En organisation som uppskattar att de har så engagerade medlemmar så att de faktiskt skriver på en namninsamling.

 

/Mette Björne