I fredags körde vi mot Tånga Hed men på vägen stannade vi vid Halmstad Hundarena. Det var öppen träning för en billig peng och det kändes som ett lämpligt stopp på vägen. Vilken fin hall! Jag blev kvar där alldeles för länge så vi kom inte till Tångahallen förrän sent på natten. Avundsjuk på halmstadsbor, hade verkligen velat ha en sådan hall och sim. Jag tror hundarna också hade velat ha en sådan hall, de gillade verkligen att träna där. Zap har nog aldrig tränat inomhus innan tror jag. Han var duktig, har lite svårt att hantera pauserna då man får ha till att ha honom under kontroll snabbt annars kan han försvinna efter annan hund :).
Agilitytävling i Tånghallen
Pep x disk, Tux x 5 fel. Pep gjorde ett jättefint agilitylopp men jag klantade mig när jag skulle trycka honom på baksidan av ett hopphinder där jag var slarvig helt enkelt. Peps hopplopp var lite mer galet men med honom är det ju positivt. Tux hoppade balansen i agklassen, han trampade om/bromsade men lite för tidigt, typiskt. I hopploppet gick han verkligen fint men var lite för lyhörd vid ett hinder och vips så fick vi en vägran. Pinnlös resa, vilket fall pinnar där jag behövde dom men hundarna kändes fina vilket fall 🙂 . Pep är så behaglig att springa med, om han hade lagt lite mer tryck så hade han verkligt varit en liten agilitypärla…
VP
Efter väldigt mycket velande hit och dit så bestämde jag mig för att gå VP. När jag betalde in så kändes läget okej men i förra veckan gick Pep verkligen dåligt och då kändes det verkligen inte så roligt längre. Jag bestämde mig ändå för att gå, jag tänkte att vi inte kanske skulle få så höga poäng med jag skulle få erfarenhet. Så här skrev jag igår på Facebook om vår debut:
“Så var det gjort, debuten i fårhagen och inte gick det bra heller. Fåren ville bara tillbaka till sina kompisar i fårhanteringen, en hund blev godkänd i dag. Pep gjorde ett rätt dåligt hämt, där han låste på fåren, blev seg och kom inte runt helt (vet inte varför men troligen för att mina får är svåra att hämta i min hage, de springer innan). Fösningen har ju alltid varit det svåraste med honom, speciellt om det är drag för då han vill stoppa. Den blev kringelikrokig, berodde nog en hel del på mig då jag blev så himla nervös av draget och jag vet att han kan bli lite väl varm i huvudet i sådana situationer. Sen när vi kom till drivningen så stack fåren mot hanteringen. Jag la Pep och visste inte vad jag skulle göra, har liksom varit så inkörd på, inte låta honom stoppa fåren så när jag väl behövde skicka honom för att stoppa blev jag helt perplex så jag gjorde inget (!). När jag väl fattade så var det försent, försökte att få bort dom från hanteringen och det gick först nästan men när en tacka blev sur på Pep bestämde jag mig för att skita i det för han backar inte och vill helt enkelt inte att han skall bita. Vi har redan lite sådana problem som jag tycker är superjobbiga. Det var väl orutinerat fört, hade jag skickat Pep direkt när jag såg att de stack så hade jag nog kommit runt banan, han är duktig på att driva. Men jag har bara gått bana en gång innan så vi är exakt det, orutinerade.”