I fredags körde vi mot Tånga Hed men på vägen stannade vi vid Halmstad Hundarena. Det var öppen träning för en billig peng och det kändes som ett lämpligt stopp på vägen. Vilken fin hall! Jag blev kvar där alldeles för länge så vi kom inte till Tångahallen förrän sent på natten. Avundsjuk på halmstadsbor, hade verkligen velat ha en sådan hall och sim. Jag tror hundarna också hade velat ha en sådan hall, de gillade verkligen att träna där. Zap har nog aldrig tränat inomhus innan tror jag. Han var duktig, har lite svårt att hantera pauserna då man får ha till att ha honom under kontroll snabbt annars kan han försvinna efter annan hund :).

Agilitytävling i Tånghallen

Pep x disk, Tux x 5 fel. Pep gjorde ett jättefint agilitylopp men jag klantade mig när jag skulle trycka honom på baksidan av ett hopphinder där jag var slarvig helt enkelt. Peps hopplopp var lite mer galet men med honom är det ju positivt. Tux hoppade balansen i agklassen, han trampade om/bromsade men lite för tidigt, typiskt. I hopploppet gick han verkligen fint men var lite för lyhörd vid ett hinder och vips så fick vi en vägran. Pinnlös resa, vilket fall pinnar där jag behövde dom men hundarna kändes fina vilket fall 🙂 . Pep är så behaglig att springa med, om han hade lagt lite mer tryck så hade han verkligt varit en liten agilitypärla…

VP

Efter väldigt mycket velande hit och dit så bestämde jag mig för att gå VP. När jag betalde in så kändes läget okej men i förra veckan gick Pep verkligen dåligt och då kändes det verkligen inte så roligt längre. Jag bestämde mig ändå för att gå, jag tänkte att vi inte kanske skulle få så höga poäng med jag skulle få erfarenhet. Så här skrev jag igår på Facebook om vår debut:

“Så var det gjort, debuten i fårhagen och inte gick det bra heller. Fåren ville bara tillbaka till sina kompisar i fårhanteringen, en hund blev godkänd i dag. Pep gjorde ett rätt dåligt hämt, där han låste på fåren, blev seg och kom inte runt helt (vet inte varför men troligen för att mina får är svåra att hämta i min hage, de springer innan). Fösningen har ju alltid varit det svåraste med honom, speciellt om det är drag för då han vill stoppa. Den blev kringelikrokig, berodde nog en hel del på mig då jag blev så himla nervös av draget och jag vet att han kan bli lite väl varm i huvudet i sådana situationer. Sen när vi kom till drivningen så stack fåren mot hanteringen. Jag la Pep och visste inte vad jag skulle göra, har liksom varit så inkörd på, inte låta honom stoppa fåren så när jag väl behövde skicka honom för att stoppa blev jag helt perplex så jag gjorde inget (!). När jag väl fattade så var det försent, försökte att få bort dom från hanteringen och det gick först nästan men när en tacka blev sur på Pep bestämde jag mig för att skita i det för han backar inte och vill helt enkelt inte att han skall bita. Vi har redan lite sådana problem som jag tycker är superjobbiga. Det var väl orutinerat fört, hade jag skickat Pep direkt när jag såg att de stack så hade jag nog kommit runt banan, han är duktig på att driva. Men jag har bara gått bana en gång innan så vi är exakt det, orutinerade.”

Jag tror jag har nystat i lite varför Pep började gå så dåligt i förra veckan. I början av augusti kunde jag inte få honom att fösa, öht, han ville bara stoppa och han visad gärna lite dålig attityd. Vi har kommit en bit på vägen men det finns där hela tiden och det behövs liksom inte så mycket för att han skall ta något eller flera steg tillbaka. När jag har flyttat mina får fram och tillbaka mellan hagarna så har de fått för sig att dra järnet tillbaka på eftermiddagen och instinktivt har jag skickat Pep några gånger för att *tadaa* stoppa dom innan vägen. Som ett brev på posten så har Pep börjat tänka mer på att stoppa.
Det som har blivit lite tydligare nu är att när han tänker stoppa så kommer även lite andra saker med som dålig attityd. Jag har inte tänkt på detta innan men det blev nog tydligt nu när jag har haft en lång period där han inte gjort något fult alls och han inte heller haft lika stora ambitioner att stoppa.
Efter VP:t stannade jag och tränade en kort stund. Det var ännu mer drag då tyckte jag för då stack de så fort de hade gått runt mig. Pep blev verkligen helt överhettad i huvudet till slut 🙁 . Dom där hämten måste jag få tillbaka, det kändes som väldigt onödigt då han faktiskt kan göra okej hämt. Han gjorde likadant när vi tränade som på VP:t. Han kom loss lite grann efter en stund men fortfarande låste han en del på fåren. Får försöka träna hämt på andra ställen och inte göra det på mina får. Jag tror det är det som är problemet.
Grämde mig lite precis efter provet att jag var så oaktiv när fåren stack men det varade inte länge :). Jag tänkte mycket på att Pep är verkligen en annan hund än 6 månader sedan. Då var han långsam, seg, väldigt känslig och hade ingen stil alls. Nu är han kanske inte jordens snabbaste hund men det är väldigt långt från den hund jag hade i april och han är en rätt hård hund i vallhagen nu. Det har inte helt enkelt att hänga med.  Ibland/ofta önskar jag mig verkligen en hund med mer djurkänsla eller nått, som är lättare att köra. Men det är bara att gilla läget :).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.