I december flyttar mina får till ett stall med lösdrift. De kan inte flytta innan för det är en bagge där och gör sitt jobb, sen skall han få flytta till eviga betenas ängar och då kan mina små donnor flytta dit. Fram tills dess får de klara sig med vindskyddet och den mat jag ger dom. De har dock varit lite kräsna vilket har vållat mig en hel del oro sista dagarna. Jag har lätt att oroa mig och nu har jag oroat mig att de inte får i sig tillräckligt med stråfoder. Två av dom har varit lite dåliga i magen, den ena är bra igen men andra är fortfarande lite dålig. Det är dåligt med bete i hagen men det finns hö i vindskyddet men jag tycker de äter dåligt av det. Jag har en hage till som inte är betad alls men när satte dit dom sist så rymde dom direkt på ett ställe där staketet var lite dåligt. Därför har jag inte vågat sätta ned dom dit, bestämde får hinner rätt långt på en timme fick jag erfara 🙂 .
Nu har jag faktiskt gjort ett nytt försök, jag satte upp ett sådant där flyttbart staket i det hörnet de rymde sist. Tyvärr har jag ingen el men en liten förstärkning vilket fall. De har gått där igår förmiddag och nästan hela dagen i dag och *peppar, peppar* de har hållt sig kvar i hagen. Det är lite av en lättnad för där är mycket mat, gräs, nässlor och allt möjligt som de verkade tycka var smaskens.
Det blir lite jobb för Pep att flytta dom 🙂 så han tycker den här nya dealen är kanon. Minst två gånger om dagen till fårhagen, kunde knappt ha blivit bättre. Vallningen går för övrigt sisådär, det går för fort i drivningarna tycker jag. Han vill inte gå långsamt vad jag än gör, jag känner att jag gör något fel eftersom han inte fattar. Never ending story…men det är vilket fall kul att han inte loj och känslig som han var innan.
Igår var Pep dock kanon när vi tränade agility, körde mest slalom. Svåra ingångar och mycket störning i slalom med endast ett fel och det var nog när han började bli lite trött. Korta intensiva pass när jag tränar “själv” verkar vara Peps melodi och inte ligga och titta på när jag tränar annan hund. Tränar jag i grupp är han uthålligare men även där gäller det att sätta undan honom när jag springer med annan hund. Konstigt det där men så är det verkligen.
Zap tränade även han en hel del agility i går, han fick börja med lite bakombyten. Svårt tyckte han och han bet mig ett antal gånger men jag tror han fick lite kläm på det efter ett tag. Han är rolig att träna, fullfart men ändå lyhörd än så länge. Fast jag har dåligt samvete för allt jag inte tränar som jag vet att jag borde, alla de där sakerna jag inte tycker är roligt som att vänta på sin tur, komma tillbaka med leksak (vi har tränat massor av byte av leksak men lång väg kvar) och sådant.
Zap har för den delen varit rejält spökig ett tag. Det började för ett par veckor sedan, då han skällde ut både det ena och det andra. Nu är det lite bättre men nu när vi gick kvällspromenaden så fick några skyltar en utskällning. Det är jobbigt att gå med 3 hundar i koppel men just där och då så är det rätt skönt med två äldre som visar hur man gör, dvs själva går fram lugnt och kollar av. Jag hoppas att det bara är “spökåldern”, är väl inte så konstigt att Zap har rätt mycket reaktioner. Han är väldigt mycket mer högtempererad än Pep och när Pep var spökig som unghund blev han mer rädd, Zap blir inte rädd mer bara skällig.
